Ännu en dag då allt bara händer

En stor del av helgen spenderade jag i tunnelbanan. Av helgens 48 timmar spenderade jag drygt 16 timmar i tunnelbanan. Det är en tredjedel av helgen det och min anställning är på 23%! På en hel månad ja... Ja, visst ja, jag skulle komma fram till något med detta. Under dessa händelserika timmar och dygn fick jag inte höra talas om ett enda stopp i tunnelbanan. Inte ens ett dörrfel. Detta gäller gröna linjen.

Så blev söndag till måndag och morgonen var ganska bra, jag var ganska utvilad och duschade. Stressad som vanligt, ledande efter mina kläder till idrotten men när klockan var tjugo i åtta gav jag upp, bättre att komma i tid till mattelektionen tänkte jag.

Gjorde ett klokt val, när jag valde att inte gå den dryga kilometern det är till tunnelbanan från mig. Det var kallt och dessutom hade jag obekväma skor att gå i. När jag dessutom fick vänta i 15 minuter på en tunnelbana vid Fridhemsplan var jag ännu gladare över att jag sluppit stå utomhus och frysa. Jag kom inte med det enda tåg som kom.

Ja, för nu, när folk åker som mest, då passade tunnelbanan på att ta semester. Någon från TLC mumlade något ohörbart i högtalarna som vanligt. Nu vet jag vad skillnaden mellan att vara spärrvakt och trafikant är - som spx får man mer information! Det är sant. Eller så hör man bara bättre. Jag vet inte.

Det kom ett lustigt meddelande i spärren igår, en man började långsamt räkna ned från 10. När det först började spraka i högtalaren i hytten, detta var vid Rådmansgatan, så blev jag sådär "äntligen-händer-det-något!-glad". Men sedan hördes bara "tiii-iii-ooo", "niiiiiooo" och jag fattade ingenting. När han kommit till fem tänkte jag "men kom till saken då!". När han kommit till "fyyyyrrrraaaa" funderade jag på om det här var något vi lärt oss på tvåveckorskursen. När han kom till "eeeeeeetttttt" var jag nästan beredd på att kasta mig under bordet och hålla för öronen. Men ingenting hände. Ingenting. Det var precis som när Lars tänkte smälla med linjalen i klassrummet. Så sa han att om han inte smällde den i bordet så skulle vi fortsätta vara stressade och vilja slå in ett skåp eller något för att bli av med adrenalinet.

Men det där var en parentes Kan ändå tillägga att jag blev av med den där känslan då en kvinna kom och tog den rent ut sagt. Hon blev snudd på rasande för att jag inte kunde sälja en remsa åt henne och för att hon var tvungen att gå 20 långa meter till pressbyrån bredvid för att köpa den. När jag svarade på hennes "Men då får du Faktiskt släppa igenom mig ändå!" att "nej det får jag Faktiskt inte!" släppte allt och det kändes mycket bättre! Måste nästan tacka denna kvinna för det.

Nåväl, åter till dagen. Jag struntade i tuben. Skyltsystemet var nere och plattformen fylldes med fler och fler ju längre tiden gick. Så jag tog bussen. Den tar sin tid den och visst är den charmig. Den åker ju genom hela min ljuva stadsdel och denna vackra höstdag var inte helt fel att spendera på lite Kungsholmssightseeing. Fast samtidigt, jag missar matten!

Att missa det är att missa en del, ändå, man har alltid något att prata om med sina klasskamrater senare på dagen när man ska döda tid.

Och så var det fysikprov. Underbart! Jag kunde alla frågor och så svarade jag bara på tre av dem. Så jävla smart! Otroligt! Okej, vi tar det från början.

I fredags frågade Daniel om jag kunde missa en bit av tyskan. Så han mailar Jan. Idag är det första Daniel säger till mig att jag måste gå på tyskan även om jag blir sen, skulle jag inte gjort det då? "Det är villkoret!" sa Daniel. Men, om jag nu inte går, vad händer då? Jag blev ju nästan nyfiken. Skulle jag få en utskällning? Jamen det är ju kul att han bryr sig tänkte jag och tänkte inte mer på det. Förrän provet kom. Provet kom!!

Jag satt där så fint. Jättefint satt jag, för jag satt på en hög stol, de är mycket bekvämare än de låga. Dessutom satt jag på min VG-plats. Där satt jag när jag skrev C-provet i matte. En historisk plats och strategiskt vald. Taktiskt vald. Det susar ovanför, så jag hör inget pip i öronen när alla är som mest tysta. Dessutom är jag en bit ifrån den uttråkade läraren som sitter vid katedern Som sitter! Daniel sitter inte, han står, han går runt! Jag blir inte galen, jag blir bara så koncentrerad på allt annat än provet. Plötsligt lägger jag märket till saker som är helt oviktiga, helt ointressanta. Jag kommer på mig själv att fundera över vilket träslag listen på katedern är gjort av. Så ser jag Daniel gå och hämta en konvex lins, men vad pysslar han med?! Ja, väteatomen... 12,5 V men hur får man det till elektronvolt? Hur?! Jag kunde det i går, förra veckan, men nu... de tre första frågorna gick som tåget (inte som tunnelbanan) nu är det stopp, nu gick resten av frågorna som gröna linjen en måndagsmorgon.