Helt ärligt

Det har varit uppehåll med inlägg sen en tid tillbaka och detta beror på mycket strul i tunnelbanan. Inte med själva trafiken kanske, men med organisationen och nya avtal med SL som gjort att det mesta spårat ur fullständigt. Jag vet att några av mina kollegor är jättenöjda med sitt jobb och att väldigt många är rädda för att säga vad dom egentligen tycker och därför inte vill beblanda sig i negativ kritik om MTR. De som är jättenöjda med jobbet behöver över huvudtaget inte läsa denna blogg eftersom det verkar uppröra er så, men jag tvivlar på att ni är särskilt många. Resterande som inte vågar yttra sig tycker jag uppriktigt synd om.

Hur den här arbetsplatsen kunnat gå från att vara en ganska okej arbetsplats till det den är i dag är en historia värd att berätta. På MTR Stockholm tittar man inte på lämplighet, kompetens eller ambition. Det som gäller är hållhakar på varandra, svågerpolitik eller att anmäla varandra. Vad har inte detta resulterat i om inte osäkerhet, skvaller och skitsnack om kollegor. Framför allt har det skapats en negativ inställning bland många anställda och en tyst våg av kritik mot ledningen finns. Varför ingen vågar ställa sig upp och säga ifrån är otroligt! Men å andra sidan har jag med egna ögon sett vad som händer med dem som vågar säga något och det är fega, men enkla metoder som används. Jag tänker inte dra mig för att berätta vad jag har sett och jag kommer i framtiden att varna alla som ens funderar på en anställning på MTR.

Frågan är om det ens är lämpligt att åka tunnelbana som privatperson, säkerhetsmedvetandet verkar inte vara särskilt stort. Pengar och falsk ära går före.

En del har behov av bekräftelse

Resenär: "Hur länge räcker ett 24-timmarskort?"
SPX: "Öh... i 24... timmar?"
Resenär: "Aha, vad bra, då tar jag ett sånt!"

Veckans glödlampa

En kvinna testar sitt accesskort i automatspärrarna, det verkar "inte fungera".

Kvinnan:"Den här fungerar inte!"
SPX: "Vi får väl se vad som är fel." och tar in kortet för manuell visering i klunsen.
SPX: "Ja, den här biljetten gick ut för två dagar sedan, därför fungerar det inte."
Kvinnan: "Det ska gå ut imorgon, jag vet det! Jag köpte det den 15 mars, nu är det den 15 april!"
SPX: "Ja, precis, idag är det den 15 april och din biljett gick ut den 13 april..." Blir avbruten av kvinnan.
Kvinnan: "Nej jag ska kunna åka till den 15 april! Jag köpte ju det den 15 mars!"
SPX: "Nej, biljetten gäller i 30 dagar, men det är 32 dagar mellan 15 mars och 15 april."
Kvinnan: "Okej, jaha! Jag förstår okej... Men då får jag åka nu då? För jag trodde ju att kortet skulle gälla till imorgon."
SPX: Stirrar en kort stund på kvinnan "Nej, du får köpa biljett som alla andra."

Hoppas att hon köper en kalender också =)

Fem pip

Man förvånas ju inte direkt över hur många som börjat fuska, antingen medvetet eller omedvetet, med accesskorten. Det är väldigt många "Det-fungerar-inte!!-kort" som faktiskt inte fungerar, antingen har biljetten förfallit eller så har det aldrig funnits en biljett på kortet. Den senare varianten var ju vanlig i början eftersom SL dessutom gått ut med ett taxemeddelande där det stod att SPX skulle släppa igenom alla som hade problem med sitt Accesskort. Det betyder i praktiken att vi inte skulle kontrollera personens Accesskort, utan enbart vifta förbi dem om de kom och sa att deras kort inte fungerade. Man kunde alltså åka gratis på en plastbit.

Nu har väl reglerna skärpts, vi kan ju kontrollera korten och i framtiden ska ju allt göras via Accessmaskinen, så varför inte från första början? Men hur många spärrexpeditörer kollar egentligen på korten? Uppenbarligen inte alla eftersom det vid varje arbetspass den senaste tiden uppstått flera situationer där resenärerna inte förstår varför deras kort plötsligt slutat fungera och går fram till SPX. Om spärrexpeditören kollar kortet i maskinen och förstår vad det står på skärmen så ser man tydligt att biljetten på kortet har förfallit. Men en del kanske är kvar i det som SL sa från början, dvs vifta förbi de med problem och en del tittar inte på vad det står på skärmen.

De resenärer som nu fuskar medvetet de håller sig förmodligen borta från kontrollen också, men dessa som inte har en aning om att deras biljett förfallit, de kan råka ut för kontrollavgift. Det är ju inte så värst kul när man är ärlig och betalar men glömt bort att köpa ny biljett!

Knack knack!

Resenären trampar i golvet och knackar på rutan som om SPX var ett slött djur på ett zoo. Jo, nog kanske SPX ser lite svettig och trött ut då det är 26 grader i spärren och det är den lägsta temperaturen som hittills har gått att nå. SPX tittar frågande på resenären som redan står vid spärrpinnen, precis som om det skulle gå snabbare att ställa sig där? Hon viftar med en remsa och skirker "tåget!". Med tanke på hennes egotrippade attityd och nedlåtande knackningar tar det lite extra tid att kontrollera resenärens biljett. Inte bara därför såklart, människan skakar av stress och det går inte att tyda någonting av den redan kladdiga stämpeln som tydligen ska vara giltig. Det kanske handlar om totalt 15 sekunder som kvinnan får stå vid spärren, dvs hon får vänta ca 7 sekunder längre än en trevlig resenär.

Det är faktiskt så att även spärrexpeditörer är försedda med periferiseende. Så även om SPX nu satt med blicken 25 grader åt vänster från spärrluckan så ser man faktiskt ändå om det kommer någon fram till luckan. Respekt, någon?

Access betyder ju tillträde?!

Precis som alla andra stressade invånare i den här staden rusade mannen från spärr till spärr med sitt accesskort. Det tycktes inte fungera någonstans! Tänk vilket skit SL lägger pengar på! Det kan ju inte vara så att man själv gör fel och flackar med kortet till exempel nej nej...

Mannen viftar med kortet framför SPX som om det vore en flagga. "Det funkar inte!!" SPX tar in kortet och kontrollerar det i klunsen, ja, vår biljettmaskin, även kallad koppvärmaren. Det visar sig att biljetten på kortet har förfallit för 5 dagar sedan. SPX talar om det för mannen som genast ser snopen ut. Han har alltså åkt på ett ogiltigt kort i fem dagar, utan att, enligt honom, veta om det.

Då vill mannen köpa en ny 30-dagarsbiljett men på andra sidan stationen och vill alltså gå igenom. Tilläggas ska också att han har bråttom. SPX hänvisar till de fina accessmaskinerna som finns i biljetthallen. Men mannen vill betala kontant. Då hänvisar SPX till kiosken som också finns i biljetthallen och som säljer biljetter på accesskort. Men då ska mannen gå till bankomaten som finns på andra sidan stationen för att ta ut kontanter. Jisses! SPX hänvisar till gatan utanför. Det här verkar ju helmysko!

Antingen var mannen ärlig, eller så kör han med att kortet "inte fungerar!" och blir insläppt utan att någon annan SPX kollar i klunsen först. Det blir ju tråkigt när han hamnar i kontrollen sen, det finns ingen ursäkt då. Att bli insläppt av en SPX är inte ett giltigt skäl för kontrollen. Det är ju resenärens egna ansvar att se till att ha en giltig biljett. Detta glöms dock allt för ofta bort. Stackars nollåttor.



(Bild från: http://sl.se/templates/Page.aspx?id=15278 )

Tidningshysteri

Detta är tredje gången. Nu har den där gubben som bryter på finska och har en otroligt irriterande stirrig blick tappat ned sin tidning i metrosoptunnan för tredje gången. Nu frågar han för tredje gången om SPX har en pinne som han kan fiska upp den med. Han frågar dessutom som om det var en självklarhet att vi har tidningsuppfiskare i spärren som vi förser alla tidningstappande resenärer med.

Två timmar senare skall en dam genomsöka stationen på tidningar. Varför inte ta en metro dagen då den kommer ut? En halvtimma senare kommer hon till spärren och frågar om inte SPX har någon metro kvar. Är det här presstop eller?! "Nej, vi har ingen metro kvar och det kommer inte ut någon denna lördag!" men damen säger frågande "Men det finns ju metro på lördagar också!" Men innan SPX hunnit förklara att det bara är lönehelgen som metro kommer ut på lördagar så är damen långt borta från spärrluckan.

Ett litet ljus i tunneln av kaos

Tisdagen började med att SPX tittade på nyheterna. Tunnelbanan rullade fortfarande inte och det skulle bli riktigt intressant att se hur detta utvecklade sig under dagen. Till SPX förvåning höll det lugna i sig, resenärer blev inte förbannade, de få tåg som rullade sprang man inte efter och man lyssnade på SPX!

Denna dag satt SPX inne i stan, där rullade tågen med 5-minuterstrafik mellan Kristineberg och Gullmarsplan till en början, men straxt därpå började man även trafikera ut till Hagsätra. Senare på eftermiddagen utökades sträckan till Alvik, vilken lyx!

Trafikant på trafikant ställde frågan "Kommer det något tåg?" eller "Går tåget nu?!" Precis som om det bara fanns ett tåg, åt ett håll. Sakta men säkert gick stockholmarna tillbaka till den normalnivå av uppmärksamhet och förståelse som gäller till vardags. Man sprang dock inte efter något tåg, men man lyssnade inte så noga på vad SPX sa längre.

Vid Liljeholmen började folk att slåss i trängseln till ersättningsbussarna. Nu hade man haft hela natten på sig att skaffa fram flera bussar men det verkade inte ha gått så bra. Totalt cirka 35 bussar på röda linjen och det var på tok för lite i rusningen. Polisen fick ta itu med bråket vid Liljeholmen.

Man hade nytta utav Tvärbanan eftersom den just går tvärs genom stan. Men naturligtvis skulle den se till att gå sönder. En vagn i Valla torg passade på att trasa till sig. Trasan stod nu i vägen och det gick inte att köra trafik åt något håll då man inte kunde vända någonstans. Först efter två timmar kunde trasan fraktas bort med hjälp av tre andra vagnar, första gången SPX hör talas om att man kör fyravagnståg på Tvären!

Informationen som kom ut på intranätet var hela tiden inaktuell, löjligt nog. Papperskopiorna som kom ut var något bättre. Men det var fortfarande via media och facket som man fick reda på hur det egentligen låg till. Nu hade det sluppit ut i medierna att det här stora stoppet hade något med tågens bromsförmåga att göra. MTR skrev i sina lägesrapporter att man undersöker vad det var som fick det "skenande tåget" att just skena i lördags. På tv såg man hur två TBT-anställda stod och hackade loss is för hand under en tunneltågvagn. Vilket jädra jobb! Iskakorna rasade ned som konfetti under tåget och samtidigt började SPX fundera på hur pass bra det är att hacka in i bromsarna på tåget...

KSVarna, kundservicevärdarna, höll låda där ersättningsbussarna skulle gå. De ropade och skrek i megafoner och försökte få folk att ställa sig i kö. Till och med folk som inte skulle åka någon ersättningsbuss blev ombedda att ställa sig i kö, först när de lovat att de bara skulle till Ica fick de passera köerna och gå vidare. När SPX klivit på bussen körde den fast i första korsningen och kom loss efter ungefär fyra "gungningar" fram och tillbaka och missade en grön intervall vilket gjorde billisterna bakom lite halvsura. När bussen till slut anlände till första ersättninsghållplatsen kom folk knappt av då en stor snövall befann sig på busshållplatsen. Ja, här hade man tänkt till! Vad är samarbete för något?

Det var knapphändigt med information om onsdagen. Tydligen hade rapporten om det "skenande tåget" visat på att det endast berodde på is och snö i bromsarna så därför skulle man nu köra igång mer trafik så fort man isat av strömskenor, växlar och tåg. Nu skröt man minsann om att man hyrde in värmeaggregat...

Tunnelbanan lamslagen av snö

Morgonen var solig och snön låg vit och stilla. Det var kallt och friskt ute. Det här kunde bli en bra dag. Men på nyheterna får SPX höra att tunnelbanan är lamslagen. Man har beslutat att endast köra tunnelbana under jord, där finns det ingen snö. Man har aldrig stängt av så mycket av tunnelbanan förr och orsaken: snö. Man skyllde på snö och is men sa ingenting om bromsarna på tågen. Onödigt att ta upp något som kanske inte behöver tas upp? Vad det än handlar om på den här arbetsplatsen så är ”Locket på” en metod man flitigt använder.

När SPX kom till jobbet var stationen avspärrad med band. En obegriplig skylt som skulle beskriva var ersättningsbussarna fanns satt på barnvagnsgrinden men någon hade skrivit en något mer begriplig skylt och satt upp på dörrarna till stationen. I biljetthallen befann sig en vilsen informatör, men vad skulle vi med en informatör till? Det fanns ingen information att ge! Av någon anledning använde man inte det intranät som alla har tillgång till i spärrarna, istället skickade ledningen information till varje stationsexpedition som sedan kopierade upp ett exemplar till varje station. Men vem skulle dela ut det och hur? Tunnelbanan stod ju som bekant stilla. Detta resulterade i att stationerna som inte trafikerades inte fick någon information och de trafikerade stationerna fick informationen väldigt sent.

Det var inte genom något informationsblad som SPX fick veta att avstängningen berodde på tågens bromsförmåga, det var genom kollegor och facket som den informationen kom ut. Det var först senare som MTR började tala om att det hade med det att göra. På lördagen hade nämligen ett tåg inte kunnat stanna, visserligen körde man bara i 5 km/h, men trots det höll en krock på att ske. Varför man inte stängde av tunnelbanan tidigare för att utreda förstår vi inte. Att stänga av trafiken på en vardag drabbar både resenärer och MTR mycket mer än på en helg. Men SPX tycker att detta tyder väldigt mycket på att MTR tar stora risker och chansar sig igenom. Man chansade helt enkelt på att problemet skulle försvinna? Men hur?

Det kom nya direktiv hela tiden. Stå ute, sitt inne, sälj biljetter, sälj inte biljetter, stå inne, sitt ute! Vad håller de på med?! En chef lackade ur för att en anställd inte hade, enligt honom, ”rätt uniform” på sig, trots att den anställde hade uniform på sig. Det är ju valfritt att välja inom uniformssortimentet för sjutton!

De enda som höll sig ganska lugna var trafikanterna, otroligt nog. Eller ja, nästan alla höll sig lugna. Ersättningsbussarna var inte många, på gröna linjen rullade ca 30 bussar på måndagen. Vid Thorildsplan började folk slåss efter att de anklagat varandra för att trängas. Tolv minusgrader och fyra kvarter kö till en ersättningsbuss som fastnade i köer på Bergslagsvägen. Det är som gjort för slagsmål!

MTR var ju verkligen jätteförberedda på det här med snö och is så man hyrde nu in värmeaggregat, den antika snöblåsen gick sönder och vad SPX fått höra fanns det bara två till.

Framåt kvällen började folk om tunnelbanan kommer att fungera snart. Hur kommer det att se ut imorgon? Dessvärre fanns ingen information att ge och det enda rådet var att man får räkna med att tunnelbanan inte går.

Hur var det nu med vad som lovats?

Enligt en del har MTR varit i blåsväder redan från start, men nu kan man snarare påstå att de hamnat i ett riktigt snöoväder tillsammans med SL. Redan innan MTR tog över lovade man vitt och brett om förbättringar. Men man kanske ska tänka lite på vad man säger och vad man lovar, innan man går ut med något förhastat.

Det sägs att vi inte har haft en sån här kall och vit vinter på många år, det kanske stämmer, även om jag vill minnas att vi har haft kalla vintrar för inte så många år sedan. Jag kan också ha förståelse för att det är ett problem när snön blåser in i växlarna och fryser till. Men vad jag inte kan förstå är att man inte funnit en lösning till detta ännu? Vi har haft vinter i Sverige varje år, trots allt och varje år får vi brottas med samma problem. Detta år är kanske lite speciellt eftersom det är väldigt mycket problem samtidigt på flera ställen. Nu är ju detta inte MTRs fel och de verkar inte ta det på allvar heller då de inte har med själva banorna att göra, de kör ju bara trafiken. Att SL har hand om banorna kanske MTR tycker är skönt nu, för då har man en syndabock. SL å sin sida anser väl att det skulle vara för dyrt att rusta upp banorna med bättre växlar.

Pendeltågstrafiken har i stort sett hela vintern varit opålitlig med inställda avgångar, växelfel, banfel och allt på en gång. Där är det dock Banverket som styr och ställer över banorna och rälsen, inte SL, även om SL lägger sig i ett och annat när det gäller pendeltågen. Tunnelbanan däremot klarade sig rätt så skapligt under december, januari och februari, vilket resulterade i att MTR gick ut med ett meddelande. "Snökaos? Ta tunnelbanan!" (Se bild nedan, klicka på bilden för att läsa texten.)




Två veckor senare lamslogs även tunnelbanan av snön. Man kan ju undra vad som hände? De hade ju ett bra samarbete med SL och de börjar i god tid, hur man nu börjar i god tid? Man kan ju inte börja snöröja förrän snön har fallit. De inarbetade rutinerna, försvann dom?





Det var inte lite förseningar heller! Samtliga linjer, hela fredagen och fortsatte hela helgen. Visst, nog för att det kommit mycket snö, men bör man inte tänka sig för innan man går ut med ett meddelande som detta? Att tacka för det arbete som utförts är okej, men att påstå att det inte var en tillfällighet att tunnelbanan gick trots de tidigare snöovädret är antingen en lögn eller ren ovetskap om sin verksamhet. Tror snarare att det var just en tillfällighet att tunnelbanan gick så bra som den gjorde i december och januari. Att skapa kvalité på ren tur, det är sånt Alexander Lukas gör...

Andras tid är inte pengar

Exakt tolv timmar efter att SPX har gått av sitt pass ska man gå på igen. Man är inte lojal mot den här arbetsgivaren, man är den livegen. Denna urkassa kommendering resulterar i försovning och SPX påbörjar sitt pass klockan 15.14 istället för 15.10. Upptaget hos arbetsledaren, givetvis, UT-tjänsten går av och IN går på. Spärrkuren står redan tom när SPX kommer dit. Nu har MTR pratat mycket om att spärrar inte får stå obemannade och man brukar inte få tillåtelse att bara lämna spärren, i alla fall har aldrig SPX fått tillåtelse att lämna när någon annan varit sen att avlösa. Klockan 15.17 kommer man fram till arbetsledaren som knappt reagerar på att SPX talar om att det var tomt i spärrkuren, "du var ju sen!" utropas som vilket naturligt "Heureka!" som helst. Skitsamma tänker SPX. Man får kassa och så ska man svara på den urfåniga kontrollfrågan om när passet slutar. Arbetsledningen VET ju det. De har ju, faktiskt, datasystem att tillgå. Men det där kanske handlar om vilja och lite stolthet?
Samtalet med arbetsledningen avslutas med att SPX måste lämna anledning till förseningen. Huh? Spelar det någon roll när skadan redan är skedd? SPX har redan fått en halvtimmas avdrag på lönen för en 4-minutersförsening.
Svar till arbetsledningen: "Min hund åt upp min klocka!"

En ny ringsignal?

Biljetthallen, Blackeberg, plötsligt hörs,

"TUUUUUUUUUUOOOOT!"

SPXkollega i köket: "Vad faan var det?!"
SPX: "Det var någon som snöt sig..."
SPXkollega: "Jädra akustik....!"

När MTR tänker efter...

Det är ju bra lustigt. Bara några dagar efter att "Veckans Tub #2" skrivits och skickats ut med "Veckans ros" (se föregående inlägg) så kommer ett meddelande på intranätet om samma incident. Denna gång är det dock inget beröm, nej, man talar däremot om att kundservicevärden gjort fel i sitt agerande eftersom man absolut inte ska ringa servicecentralen när folk ligger på spåret, utan man ringer till trafikledningen när det är nödsituationer. Naturligtvis. Det är självklart och inte så svårt att komma ihåg heller.

Men hur kan man först berömma den personen, som uppenbarligen gjort helt fel och kunde orsakat en hemsk dödsolycka? Bara för att han inte visste eller inte kommer ihåg vad man ska göra i nödsituationer. Det borde man få sparken för, inte "veckans ros". Jag tycker att det tyder på att MTR inte har någon som helst koll eller ens är intresserade av att driva den här tunnelbanan som de är så stolta över. Men de vet väl bara vad prestige är.

Veckans MTR

I vårt lilla veckoblad "Veckans Tub" kan man läsa om en kollega (ksv), som räddat livet på fyra resenärer som befann sig på spåret. Han fick "veckans ros 1" och blir nämnd i Veckans Tub. För någon månad sedan fick en annan kollega ett stort tack och blommor av självaste VD-Torborg, för ungefär samma insats. Undra om nu denna kollega också fått blommor, tack och ta-i-hand? Man har inte hört något om det. Han kanske får nöja sig med en symbolisk ros i ett tråkigt veckoblad?

Hur som helst så står det väldigt lite om incidenten. Man vet inte var eller när detta ska ha inträffat men det som däremot står är att kollegan har kontaktat Servicecentralen när han bara hade en minut på sig att rädda dessa fyra resenärer från att bli överkörda. Vänta nu... Service-vad då? Servicecentralen? Vad är det? Vi har inget som heter så! Så vart ringde han? Varför ringde han inte till trafikledningen, som man ska göra?

Ärligt talat så är det ju lite makabert, att kundservicevärdarna tar det här med service på så stort allvar att man till och med i nödsituationer ringer efter mer Service. Står det så i deras arbetsbeskrivning? "Vid nödsituationer, såsom brand, medvetslösa på spåret eller knivslagsmål, ring Servicecentralen!" och vad händer då? Kommer det ut folk med resegarantiblanketter och så delar de ut MTR-reflexer till ilskna trafikanter?

Veckans ros 2 däremot handlar om en spx vid Östermalmstorg som kunde hjärt- och lungräddning och därmed räddade livet på en resenär. DET är väl något utöver det vanliga och dessutom utanför våra arbetsuppgifter. Där har man mod och kunskap. Det är sånt man ska belysa och belöna, inte att vi gör det vi ska, det är ju en förutsättning för att behålla jobbet.

Så nu återstår bara vem som ska få veckans tistel. De har ju glömt det roligaste... Men det blir väl lite tjatigt i längden att ge den till olika chefer varje vecka. Ptja, vi klarar oss.

Kära kollega...

... som har kylan på i tunneltåget, varför har du det?

Idag var det varmt på tåget, tills vi rullade in i Alvik, där avlösningarna sker. Då togs tåget över av den tunneltågförare som uppenbarligen älskar kyla. Smällkallt blev det i vagnen och folk börjar klä på sig vantar och mössor igen. Plötsligt är det lika kallt i vagnen som utomhus.

Så nu börjar man ju fundera. Är detta ett sätt att protestera? Mot vadå i så fall? Mot vintern? Är det ett ovetenskapligt test som MTR nu utför för att se hur många som hinner frysa ihjäl innan vi landar i Hässelby Strand? Kanske försöker man testa om förarna jobbar bättre i kyla och bara vill hem eller så testar man med 24-timmarspass för förarna och det enda sättet för dem att hålla sig vakna sista halvan av passet är genom att ha kylan på i vagnarna och i hytten.

Vad tror ni?

Ingen kall vintel i Kina?

MTR har utlovat storstädning av tunnelbanan som de har tagit över. Den ska skina och blänka. Man ska kunna spegla sig på plattformskanten! Men, vad hände nu?

Dessvärre råkade det bli vinter just nu så rengöringsmedlet fryser fast på plattformar och bänkar. Bäst att MTR hälsar hem, ja alltså, hälsar hem till Kina att de ska bidra ännu mer till växthuseffekten så att vi kan rengöra tunnelbanan även på vintern här i Sverige!

Fluffig förbättring

Lite mer fluff på jobbet?

MTR köpte grisen i säcken. Det verkar som om det först nu gått upp för dem att det är en tunnelbana de har vunnit en upphandling av och inte ett dagis. Hur som helst, man lägger ner väldigt mycket på att göra reklam för hur bra MTR är. Ju mer det snackas ju roligare blir det, för ju mindre görs. Ja, ni vet. Mycket snack liten verkstad.

Så man ville ha hjälp av fotfolket, pöbeln, de där som jobbar i de konstiga kurerna längs med linjerna. Det verkar ju jättebra, då låter det som om vi lyssnar på våra intagna, jag menar, anställda! Man har då lagt ned massor med tid och energi på ett intranät och en mycket detaljerad förslag- och förbättringsenkät. Den enkäten satt jag plikttroget och lojalt och fyllde i när jag bland kriterierna för mitt förbättringsförslag plötsligt fann "Fluff". Där minimum för implementering var "Indirekt" och det bästa var "Direkt". Direktfluff. Jaha? Ja, det låter ju seriöst tänkte jag och drömde mig bort. I min dröm såg jag fluffiga säten på tunnelbanan och en rulltrappa med trappsteg av fluffiga dun... Men nu är ju inte MTR ett sängföretag, så de får nog ta och fluffa, eller nej, tuffa till sig lite helt enkelt! He-he...

Skadeglädje är den sanna glädjen

På tunnelbanan på väg hem med en kollega. Trötta och slutkörda dagen för julafton.

SPX kollega: "Vad får jag om jag svingar mig emellan ledstången och taket?"
SPX: "Väldigt ont i huvudet? Om du ska lyckas trycka in det där emellan...!"

SPX: "Haha, tänk om man skulle ringa föraren på nödtelefonen och förvirra henne med tjänsterna och retas!"
SPX kollega: "Ahaaa..."
SPX: "Så säger man typ...Vi är leeeediga!! Nämen! Du har ju UT-tjänst imorgon, på JULafton! haha! Haaaar du kollat med TX?"
Skrattar högt i vagnen. (Vi trycker naturligtvis INTE på knappen!)

Vi kliver av vagnen. Vinkar till föraren som skrattar åt oss... undra om hon hörde oss? =)

Vi vinkar till stackars spärrisen som måste stänga på stationen vi klev av vid.
Utanför stationen utbrister SPX i ett elakt skratt och säger samtidigt "Ha! Du stänger! Ha! In your face!"

SPX kanske skulle passa bra som enhetschef när allt kommer omkring?

God (H)Jul!
Önskar SPX

Snökaos, i december?!!

Dagarna före jul, minst sagt de stressigaste dagarna för alla men också för SPX som får öka takten på stämplandet.
Det finns ju traditioner och så finns det aha-upplevelser. SL är väldigt bra på att knyta samman dessa. Här kommer en julsaga från SPX arbetspass under en vanlig decemberdag med snökaos.

Jovisst, det snöade alltid när jag gav mig iväg till jobbet. Det är ganska mysigt med extremväder ändå, det känns som om att man får någon slags samhörighet med alla runt omkring och man har ju något att prata om, ja, det är ju Sverige. Vädret berör ju oss alla.

Jag kom 20 minuter för tidigt till jobbet, för konstigt nog hade alla anslutningar och tåg gått som de skulle! Vilket de annars, utan snökaos, aldrig brukar göra. Men det var nog bara tur, lugnet före stormen helt enkelt.

Eftersom jag var tidig smet jag in på Pressbyrån för att köpa mig kaffe och lussebulle. Det vart ramaskri inne på Pressbyrån när lussebullarna var slut. Två kvinnor före mig i kön skulle prompt ha lussebullar och de kunde inte vänta i 4 minuter, men de fick stå ut med det ändå. Det nästan hoppade jämfota, sedan paxade de hela plåten så jag och andra på Pressbyrån inte fick någon lussebulle. Vad är det med folk?

Jag hann inte mer än sätta mig och greppa stämpeln förrän snökaoset tog över trafiken totalt. På spärrdatorn såg jag att det var ett pågående växelfel i Högdalen. En kort stund senare stod det med stora bokstäver "VÄXELFEL I HÖ, NU LITE MINDRE!". Jag funderade över vad ett mindre växelfel kan innebära. Men det innebar den här gången att man körde tåg mot Hagsätra på mittenspåret istället.

När växelfelet verkade vara över, ja, det försvann ifrån datorn i alla fall, var det dags för nästa växelfel fast på röda linjen. Exakt var stod inte. Nu var det inställda tåg och förseningar. Även förseningar på gröna linjen, men folk gladde sig åt att det gick något tåg åtminstone.

Jag uppdaterade sl.se för att se om bussarna gick som de skulle. Det första meddelandet jag fick upp var att hemsidan kraschat och inte fungerar som den ska. När jag efter lite tryckande kom in på störningsinformationen fick jag upp att i princip samtliga bussar i hela Stockholm var inställda. Norrort, Norrtälje, Ösmo, Södertälje, Ekerö, Huddinge och Botkyrka hade helt indragna linjer. Resterande områden stod det ingenting om!

Dessutom hade pendeltågen packat ihop, men det var ju ingen överraskning. Växelfel Märsta - Södertälje och växelfel Bålsta - Västerhaninge. Man fick gräva fram växlarna som trots sin lilla uppvärmning frusit fast under snön.

Folk började samlas inne i biljetthallen. En del tittade oroligt på skylten och sen på mig. Men de sa ingenting. En kvinna däremot kom och frågade hur man åker till IKEA. När jag sa att bussarna där ute är inställda just nu på grund av snöovädret och att det kan vara svårt att åka dit nu, fick jag till svar att jag inte bestämmer när hon ska åka till IKEA.

Plötsligt ropar trafikledningen ut "Om ni märker att det blir mycket folk på stationerna så är det på grund av att SL hänvisar alla trafikanter till tunnelbanan!" Det kändes ju betryggande att höra...

Men mitt arbetspass slutade lagom tills dess så jag slapp veta av resten! Jag kunde i lugn och ro åka hem igen. Men är det inte lite underligt att SL, varje år måste inse att det snöar i Sverige i december? Ha beredskapen redo!

Finns det familjerådgivare vid Stora mossen?

En väldigt kokett kvinna med sin man kommer till spärren.
De ser inte ut att åka tunnelbana särskilt ofta. Dessutom har kvinnan en grön, gammal remsa i handen som hon nu vill åka på.

Kvinnan: "Stora mossen, tack!" Räcker fram den gröna, gamla, remsan.
SPX: "Den där remsan är tyvärr för gammal."
Kvinnan: "Jahaja, jamen jag har en till här ska du se!"
Mannen säger försiktigt till SPX: "Men då kan du ju slänga den..." Sticker in remsan mot SPX.
Kvinnan avbryter och slår bort handen på sin man.
Kvinnan: "Den kan man säääkert lösa in någonstans!"
SPX: "Nä, om du läser här så står det att sista dag för inlösen var 31/12 2008 så tyvärr, den är helt värdelös..."
Kvinnan säger ingenting och trycker in den rosa, nya, remsan.
Mannen: "Jaa men då kan du ju...." Blir avbruten av kvinnan.
Kvinnan: "JA, då kan du slänga den jaaa!"

SPX slänger den gamla remsan och ler brett.

Helst skulle hon ju åkt med tåget redan igår

En kund ska köpa en enkelbiljett. Hon halar upp en hundralapp och SPX ska precis lämna växel och stämpla biljetterna när en annan kvinna, väldigt jäktad, kastar in sin remsa i luckan och tränger sig före folk som står i kö.

Stressad kvinna: "Hallå, alltså HALLÅ, kan jag bara få... här!"
Remsan flyger in som en projektil.
SPX: "Jag har en kund här. Hon ska få sin växel nu. Vänta ett ögonblick."
Stressad kvinna: "Amen asså herre Gud! Tåget!"
Kunden får sin växel och biljett.
SPX: "Det går ju flera tåg idag vet du..."
Stressad kvinna: "Men asså... stämpla nu då!"
Tar det lugnt ändå, varför ska SPX smittas av resenärernas stress?
Stressad kvinna utbrister i ett mindre vrål "Arrrhh!" samtidigt som hon springer in i spärren en millisekund för snabbt och viker sig över spärrpinnen innan kolven innuti automatspärren ger med sig och ger fri passage för betalande.

Nämen säger du det?!

En ung man kommer fram till luckan, vill bli insläppt utan att betala eller visa giltig biljett.

Man: "Snälla släpper du in mig?"
SPX: "Nej, jag släpper inte in någon utan giltigt färdbevis"
Man: "Jamen, hur gör jag nu då?!"
SPX: "Ja, om du betalar släpper jag in dig, om du plankar in är inte mitt problem..."
Man: "jamen då plankar jag."
Mannen går bort mot glasgrindarna, rycker lite i dem men inser att han inte kommer igenom. Han kommer tillbaka till luckan.
Man: "Aaaamen det går ju inte att komma igenom grindarna!!"
SPX: "Nej naturligtvis går det inte att komma igenom dem utan biljett!"

Mannen ser frågande ut. Då slinker han in efter en ärlig betalande själ.

Vilket sista tåg?

Fridhemsplan södra 22:55

Resenär: "Jag undrar när sista tåget går!"
SPX: "Åt vilket håll?" Börjar titta i tidtabellen på stämpelunderlägget.
Resenär: "Va? Nää, jag undrar när går det sista tåget?!"
SPX: Tittar upp på resenären. "Jamen, mot Hagsätra, Skarpnäck, Farsta eller Hässelby?"
Resenär: "Ehh... Jag kanske ska åka till Hagsätra, sen tillbaka..."
SPX: "Okej, så du vill alltså veta när sista tåget från Hagsätra går?"
Resenär: Ser jättebestämd ut. "Nej, mellan Hagsätra och Hässelby, alltså sista tåget, när går det?!"
SPX lämnar ut en tidtabell. "Här, sista tåget!" Stämplar remsan. "Taaaack!"

Det ska börjas i tid

En man med sin son kommer fram till spärren. Sonen är ungefär 4 år och är otroligt spänd över att åka tunnelbana.

Ungen utbrister glatt till mig "Jag ska åka tunneltåg! Tunneltåg, jag ska åka det! Tunneltåg!"
Hans pappa tittar nästan lite genant på mig och säger (till mig eller till sin son?) "Ehh ja, tunnelbana ska vi åka. TunnelBANA!"
Sonen tittar lite konstigt på sin pappa.
Jag svarar då glatt "Jamen man kan också säga tunneltåg!"
Pappan svarar tveksamt men instämmande "Ehh ja... hehe" och rafsade åt sig remsan.

Jag hade god lust att kasta STI TUB efter honom...

Och nu ska vi ha tålamod...

Torborg säger att vi ska ha tålamod nu när allt är nytt.

Säg inte det till oss.

Säg det till alla stressade nollåttor som inte har en aning om tunnelbanan drivs av Pajasbolaget AB eller MTR...