Skadeglädje är den sanna glädjen

På tunnelbanan på väg hem med en kollega. Trötta och slutkörda dagen för julafton.

SPX kollega: "Vad får jag om jag svingar mig emellan ledstången och taket?"
SPX: "Väldigt ont i huvudet? Om du ska lyckas trycka in det där emellan...!"

SPX: "Haha, tänk om man skulle ringa föraren på nödtelefonen och förvirra henne med tjänsterna och retas!"
SPX kollega: "Ahaaa..."
SPX: "Så säger man typ...Vi är leeeediga!! Nämen! Du har ju UT-tjänst imorgon, på JULafton! haha! Haaaar du kollat med TX?"
Skrattar högt i vagnen. (Vi trycker naturligtvis INTE på knappen!)

Vi kliver av vagnen. Vinkar till föraren som skrattar åt oss... undra om hon hörde oss? =)

Vi vinkar till stackars spärrisen som måste stänga på stationen vi klev av vid.
Utanför stationen utbrister SPX i ett elakt skratt och säger samtidigt "Ha! Du stänger! Ha! In your face!"

SPX kanske skulle passa bra som enhetschef när allt kommer omkring?

God (H)Jul!
Önskar SPX

Snökaos, i december?!!

Dagarna före jul, minst sagt de stressigaste dagarna för alla men också för SPX som får öka takten på stämplandet.
Det finns ju traditioner och så finns det aha-upplevelser. SL är väldigt bra på att knyta samman dessa. Här kommer en julsaga från SPX arbetspass under en vanlig decemberdag med snökaos.

Jovisst, det snöade alltid när jag gav mig iväg till jobbet. Det är ganska mysigt med extremväder ändå, det känns som om att man får någon slags samhörighet med alla runt omkring och man har ju något att prata om, ja, det är ju Sverige. Vädret berör ju oss alla.

Jag kom 20 minuter för tidigt till jobbet, för konstigt nog hade alla anslutningar och tåg gått som de skulle! Vilket de annars, utan snökaos, aldrig brukar göra. Men det var nog bara tur, lugnet före stormen helt enkelt.

Eftersom jag var tidig smet jag in på Pressbyrån för att köpa mig kaffe och lussebulle. Det vart ramaskri inne på Pressbyrån när lussebullarna var slut. Två kvinnor före mig i kön skulle prompt ha lussebullar och de kunde inte vänta i 4 minuter, men de fick stå ut med det ändå. Det nästan hoppade jämfota, sedan paxade de hela plåten så jag och andra på Pressbyrån inte fick någon lussebulle. Vad är det med folk?

Jag hann inte mer än sätta mig och greppa stämpeln förrän snökaoset tog över trafiken totalt. På spärrdatorn såg jag att det var ett pågående växelfel i Högdalen. En kort stund senare stod det med stora bokstäver "VÄXELFEL I HÖ, NU LITE MINDRE!". Jag funderade över vad ett mindre växelfel kan innebära. Men det innebar den här gången att man körde tåg mot Hagsätra på mittenspåret istället.

När växelfelet verkade vara över, ja, det försvann ifrån datorn i alla fall, var det dags för nästa växelfel fast på röda linjen. Exakt var stod inte. Nu var det inställda tåg och förseningar. Även förseningar på gröna linjen, men folk gladde sig åt att det gick något tåg åtminstone.

Jag uppdaterade sl.se för att se om bussarna gick som de skulle. Det första meddelandet jag fick upp var att hemsidan kraschat och inte fungerar som den ska. När jag efter lite tryckande kom in på störningsinformationen fick jag upp att i princip samtliga bussar i hela Stockholm var inställda. Norrort, Norrtälje, Ösmo, Södertälje, Ekerö, Huddinge och Botkyrka hade helt indragna linjer. Resterande områden stod det ingenting om!

Dessutom hade pendeltågen packat ihop, men det var ju ingen överraskning. Växelfel Märsta - Södertälje och växelfel Bålsta - Västerhaninge. Man fick gräva fram växlarna som trots sin lilla uppvärmning frusit fast under snön.

Folk började samlas inne i biljetthallen. En del tittade oroligt på skylten och sen på mig. Men de sa ingenting. En kvinna däremot kom och frågade hur man åker till IKEA. När jag sa att bussarna där ute är inställda just nu på grund av snöovädret och att det kan vara svårt att åka dit nu, fick jag till svar att jag inte bestämmer när hon ska åka till IKEA.

Plötsligt ropar trafikledningen ut "Om ni märker att det blir mycket folk på stationerna så är det på grund av att SL hänvisar alla trafikanter till tunnelbanan!" Det kändes ju betryggande att höra...

Men mitt arbetspass slutade lagom tills dess så jag slapp veta av resten! Jag kunde i lugn och ro åka hem igen. Men är det inte lite underligt att SL, varje år måste inse att det snöar i Sverige i december? Ha beredskapen redo!

Finns det familjerådgivare vid Stora mossen?

En väldigt kokett kvinna med sin man kommer till spärren.
De ser inte ut att åka tunnelbana särskilt ofta. Dessutom har kvinnan en grön, gammal remsa i handen som hon nu vill åka på.

Kvinnan: "Stora mossen, tack!" Räcker fram den gröna, gamla, remsan.
SPX: "Den där remsan är tyvärr för gammal."
Kvinnan: "Jahaja, jamen jag har en till här ska du se!"
Mannen säger försiktigt till SPX: "Men då kan du ju slänga den..." Sticker in remsan mot SPX.
Kvinnan avbryter och slår bort handen på sin man.
Kvinnan: "Den kan man säääkert lösa in någonstans!"
SPX: "Nä, om du läser här så står det att sista dag för inlösen var 31/12 2008 så tyvärr, den är helt värdelös..."
Kvinnan säger ingenting och trycker in den rosa, nya, remsan.
Mannen: "Jaa men då kan du ju...." Blir avbruten av kvinnan.
Kvinnan: "JA, då kan du slänga den jaaa!"

SPX slänger den gamla remsan och ler brett.

Helst skulle hon ju åkt med tåget redan igår

En kund ska köpa en enkelbiljett. Hon halar upp en hundralapp och SPX ska precis lämna växel och stämpla biljetterna när en annan kvinna, väldigt jäktad, kastar in sin remsa i luckan och tränger sig före folk som står i kö.

Stressad kvinna: "Hallå, alltså HALLÅ, kan jag bara få... här!"
Remsan flyger in som en projektil.
SPX: "Jag har en kund här. Hon ska få sin växel nu. Vänta ett ögonblick."
Stressad kvinna: "Amen asså herre Gud! Tåget!"
Kunden får sin växel och biljett.
SPX: "Det går ju flera tåg idag vet du..."
Stressad kvinna: "Men asså... stämpla nu då!"
Tar det lugnt ändå, varför ska SPX smittas av resenärernas stress?
Stressad kvinna utbrister i ett mindre vrål "Arrrhh!" samtidigt som hon springer in i spärren en millisekund för snabbt och viker sig över spärrpinnen innan kolven innuti automatspärren ger med sig och ger fri passage för betalande.

Nämen säger du det?!

En ung man kommer fram till luckan, vill bli insläppt utan att betala eller visa giltig biljett.

Man: "Snälla släpper du in mig?"
SPX: "Nej, jag släpper inte in någon utan giltigt färdbevis"
Man: "Jamen, hur gör jag nu då?!"
SPX: "Ja, om du betalar släpper jag in dig, om du plankar in är inte mitt problem..."
Man: "jamen då plankar jag."
Mannen går bort mot glasgrindarna, rycker lite i dem men inser att han inte kommer igenom. Han kommer tillbaka till luckan.
Man: "Aaaamen det går ju inte att komma igenom grindarna!!"
SPX: "Nej naturligtvis går det inte att komma igenom dem utan biljett!"

Mannen ser frågande ut. Då slinker han in efter en ärlig betalande själ.

Vilket sista tåg?

Fridhemsplan södra 22:55

Resenär: "Jag undrar när sista tåget går!"
SPX: "Åt vilket håll?" Börjar titta i tidtabellen på stämpelunderlägget.
Resenär: "Va? Nää, jag undrar när går det sista tåget?!"
SPX: Tittar upp på resenären. "Jamen, mot Hagsätra, Skarpnäck, Farsta eller Hässelby?"
Resenär: "Ehh... Jag kanske ska åka till Hagsätra, sen tillbaka..."
SPX: "Okej, så du vill alltså veta när sista tåget från Hagsätra går?"
Resenär: Ser jättebestämd ut. "Nej, mellan Hagsätra och Hässelby, alltså sista tåget, när går det?!"
SPX lämnar ut en tidtabell. "Här, sista tåget!" Stämplar remsan. "Taaaack!"

Det ska börjas i tid

En man med sin son kommer fram till spärren. Sonen är ungefär 4 år och är otroligt spänd över att åka tunnelbana.

Ungen utbrister glatt till mig "Jag ska åka tunneltåg! Tunneltåg, jag ska åka det! Tunneltåg!"
Hans pappa tittar nästan lite genant på mig och säger (till mig eller till sin son?) "Ehh ja, tunnelbana ska vi åka. TunnelBANA!"
Sonen tittar lite konstigt på sin pappa.
Jag svarar då glatt "Jamen man kan också säga tunneltåg!"
Pappan svarar tveksamt men instämmande "Ehh ja... hehe" och rafsade åt sig remsan.

Jag hade god lust att kasta STI TUB efter honom...

Och nu ska vi ha tålamod...

Torborg säger att vi ska ha tålamod nu när allt är nytt.

Säg inte det till oss.

Säg det till alla stressade nollåttor som inte har en aning om tunnelbanan drivs av Pajasbolaget AB eller MTR...

JAG skulle väl aldrig fuska!

Det är fredagsrusning i Alvik.

Som tusentals höns jagade av 500 rävar rusar stockholmarna från tvärbanan till tunnelbanan av rädsla för att missa tåget som går med 2-minutersintervaller.

Mitt i folksamlingen gör sig en medelålders kvinna hörd genom att ställa sig mitt framför min spärr och gällt skrika "JAG HAAAAR BILJETT !" och pekar på handväskan. Jag ropar tillbaka "JAAHAA!" och kvinnan följer med lämmeltåget upp mot plattformen.

Tunnelbanan goes MTR

Nu har MTR tagit över Stockholms tunnelbana och har 100 dagar på sig att ta reda på vad sjutton Veolia har pysslat med i 10 år. Vi får väl se hur det går... Ärligt talat så är det ganska oväsentligt hur MTR driver tunnelbanan i Hongkong, det är ett helt annat land, med helt andra människor och en helt annan kultur. Jag tror inte att MTR har allt det som krävs för att lyckas lika bra i Stockholm som i Hongkong. Så därför kanske man ska sluta skryta om Hongkong och börja jobba på det stora projekt som man nu tagit på sig. Jag må vara negativ och pessimist, men tro mig, jag vet nog hur jag vill att min lägenhet skall tapetseras men när jag väl blivit klar ser det inte lika fint ut som i inredningstidningen... (Jag kan inte tapetsera.)

DN skriver om MTRs övertagande av tunnelbanan och MTRs VD Torborg är intervjuad.

– "Punktligheten i Hongkong ligger på 99,7 procent. Det har vi som målsättning på sikt även här, säger Torborg Chetkovich, som inte vågar lova ökad punktlighet redan på måndag."

Det är bra att hon är tydlig med att den ökade punktligheten inte kommer att ske med rivstart, då stockholmarna inte har förståelse för det här med tunnelbanan, den bara går. Man drar sig inte heller för att påpeka och helst klaga över något man "har hört" eller tror sig veta. Jag kommer troligen trots allt få det påpekat för mig att tunnelbanan var en halv minut försenad trots att MTR tagit över.

I DNs artikel skrivs också,

- "SL är mycket professionell i sina upphandlingar och det känns väldigt skönt att de rättsliga prövningarna bevisat det, säger Torborg Chetkovich."

Detta var dock mindre bra. SL är, i alla fall enligt mig, väldigt dåliga på att upphandla företag. Accesskorten är väl det värsta exemplet men även Veolia var väl ett misstag. Annars har SL gjort tabbar när man anlitat företag som ska installera lås, kameror, automatspärrar och Gud vet vad. De rättsliga prövningarna kring att MTR vann upphandlingen av tunnelbanan bevisade ju bara att upphandlingen gått rätt till. Hur sen SL resonerade när de valde MTR återstår att se, men de företag man har anlitat hittils har det alltid varit något problem med och det ser inte speciellt professionellt ut enligt min åsikt.

Vi får väl till att börja med se hur många som tagit på sig rätt uniform imorgon! En del kollegor hade ju dessutom tjuvstartat med MTR-uniformen redan innan MTR tagit över och varför förstår jag inte riktigt, men Veolia, oseriösa som de är, brydde sig knappt om det.

Sen får vi se hur många resenärer som kommer få spader när de märker att de kommer att få stå och vänta max ett par minuter på att spärrvakten tex måste starta en rulltrappa och inte längre får öppna spärrlinjen. För en stressad stockholmare är två minuter i kollektivtrafiken ett halvt liv och helst ska spärrvakten se till att resenären hamnar på tåget som avgick för fem minuter sedan.

Frågan är om resenärerna ens kommer att inse att de måste vänta... Stockholmarna har ju ingen koll på tunnelbanan. Det är bara något som förväntas finnas där i vått och torrt och det ska vara billigt men ge bra service och kvalitet. Samtidigt vet man inte ens vem som kör tunnelbanan, man är inte ens insatt i vem som reglerar priser och tidtabeller och vem som sköter underhåll av stationer och tåg. Man tar inte själv reda på hur man gör om spärren är obemannad, det förväntar man att SL ska lösa åt en när man väl hamnar i kontrollen. Då är det försent. Men det problemet slipper vi nu, ty spärrlinjen ska hållas stängd, för alltid...


Läs hela DNs artikel här.

Tack och hej då!

Veolia förlorade mot MTR i upphandlingen av Stockholms tunnelbana.

Jag kan inte låta bli att skriva det, bara för att än en gång tala om det för Veolia. Men jag ska inte vara så elak. Jag vill ju tacka Veolia Tunnelbanan för drygt två fantastiska år som anställd spärrexpeditör! Det har varit riktigt underhållande och intressant att se Veolia lösa problem som kommit i deras väg. Hur man slätat ut, slätat över, underdrivit, överdrivit, och övervägt det man påpekat eller föreslagit. Det har också varit enormt lärorikt att se hur inkonsekvent och inkompetent en arbetsledning kan vara. Veolia Tunnelbanan är verkligen speciell i den kategorin. Framför allt är arbetsledningen enormt naiv i sina beslut om allt från hur man ska hälsa till vem man skall larma vid fara. Det mest fula med Veolia Tunnelbanan är hur halvhjärtat man alltid gav sig in i projekt som SL "kastat på" dem.

Därför vill jag helt enkelt tacka Veolia Tunnelbanan för dessa år med utmärkelsen BKA:

"Bedrövlig Kaosartad Arbetsgivare"

Det är nog den enda utmärkelse som Veolia Tunnelbanan verkligen förtjänat.

Observera att utmärkelsen endast gäller Veolia Tunnelbanan, jag kan inte svara för hur Veolia driver annan trafik i Sverige eller i världen.
Observera också att detta är min egna åsikt. Det finns inga bevis för att Veolia förtjänar utmärkelsen i vare sig denna artikel eller i denna blogg, det grundar sig helt och hållet på min egna åsikt. (Att jag över huvudtaget skriver detta är pga min arbetslednings korta stubin och att de är hemskt dåliga på att ta kritik.)

En enkel - tur och retur

Blackeberg 19:38

Resenär: "Snälla, snäääällla, kan inte jag få en halvtimma längre på min biljett så jag hinner handla i alla affärerna i Vällingby?!"
Spx tittar på klockan och stämpeln. Drar fram en kvart till.
Spx: "Jaha, ja men egentligen... "
Resenären tittar på biljetten och skiner upp.
Resenär: "Åh tack ! Jättetack! Här!" Resenären kastar in en 20-lapp.
Spx: "Nämen, hallå! Jag behöver inte... Hallå?"
Resenären har redan hunnit iväg.

Affärerna stänger ändå 20 minuter senare så någon extratid behövdes ju inte... Dessutom kunde han ju betalat en returbiljett med den där 20-lappen. Stress eller bara ren förvirring?

Obligatoriskt gnäll över MTR-uniformen

När jag har kikat runt på andra bloggar om tunnelbanan har jag märkt att många, nästan alla, skrivit om den nya MTR-uniformen. Så då måste ju jag också få gnälla lite.

Jag tycker ändå det är ganska kul att få en ny uniform, visst, den är faktiskt snarlik, det är endast lite detaljer som ändras, men ändå. Framför allt behöver man inte tvätta sin Veolia-uniform något mer och det har jag inte gjort den senaste månaden heller! Den ska ju ändå slängas och det bästa är att man får betalt för att lämna in den! Det är ju verkligen inte varje dag man får två timmar betald arbetstid för att lämna in skitiga kläder till sin arbetsgivare.

Så kom det 6 kg kläder i en låda på posten som skulle innehålla allt jag behöver till vintern på jobbet. Allting var med men storlekarna...

Jag har nog ganska lätt att välja storlek när jag ska beställa, jag tar alltid minsta storlek och det brukar vara ganska lagom. Men denna gång blev jag förvånad. De påstod att storlekarna var densamma som i Veolia-uniformen. Men det stämde inte. Min byxstorlek 34 var som clownbyxor på mig och med all utrustning i fickorna skulle de trilla av mig! Med skärpet virat två varv runt mig såg det inte klokt ut. Det vart byltigt och klumpigt med 30 väck av tyg!

Så jag begav mig till det tillfälliga kontoret för att fråga vad jag nu gör. Jag kan inte ha de där byxorna och något måste vara fel om minsta storleken är sådär stor! På kontoret fick jag veta att det fanns storlek 32 men det gick inte att beställa i första omgången. Konstigt.

De hade ett provexemplar som jag provade men även storlek 32 var för stor! Mindre än 32 finns inte. Så det var bara att ta mina mått och skräddarsy byxorna åt mig. Tror de fick ta in 7 centimeter till.

Det konstigaste av allt är att alla andras gnäll handlar om att storlekarna var för små! Jag förstår inte hur alla andra verkar ha fått för små kläder men jag har fått för stora! Eller är jag verkligen så liten?

Se upp vart du sätter dig på fingrarna

Jag och min kollega blev lätt paralyserade när vi såg tre brandmän med tre stora klipptänger komma in i biljetthallen. En utav brandmännen frågar bestämt med en mörk basstämma "kan du släppa in oss?!". Min kollega hinner inte ens fråga vad som hänt, men egentligen behöver vi inte ens fråga vad som hänt. Det enda som just brandmän med stora tänger kan betyda är det man aldrig vill vara med om, framförhopp.

Min kollega greppar telefonen och ringer trafikledningen direkt. En av de första frågorna är "Ska jag stoppa inpasseringen?!" men svaret han får är nej. Förklaringen är att det inte skett någon olycka alls egentligen. Nej, det som har hänt är att en kille har fastnat med sitt finger i en bänk på plattformen. Han sitter nu fast, ordentligt fast i bänken. Vi drar en lättnadens suck med ett leende på läpparna. Efter tio minuter har brandmännen lyckats klippa loss killens finger ur bänken. Ja, man klippte sönder bänken, inte fingret.

Detta är en "typisk" fredagshändelse som inträffade en måndag!

Utrop efter noter

Helt utan förvarning började det spelas hysterisk klassisk musik i spärren, i biljetthallen och förmodligen på plattformarna också. Sedan sprakade och knastrade det otäckt i högtalaren emellanåt.

Den hysteriska marchliknande musiken visade sig dock inte vara en "få-ut-folket-ur-tunnelbanan-stress-låt", inte heller ett sätt att få resenärerna mer disciplinerade, utan var helt enkelt ett högtalartest från trafikledningen.

Jag hade förmodligen blivit jätterädd om jag suttit på en mindre, mer folktom station och hört den där, kusliga musiken på högsta volym komma från ingenstans! Man kan ju förvarna!

Radiogrodor

Under tiden som informatör på Fridhemsplan bar jag alltid radio. Den kanal som vi informatörer alltid skulle använda gällde även intäktsäkrarna sen kunde vi även ha medhörning på Trygg C:s kanal men de kunde inte höra oss.

Det var ganska ofta utrop på radion om trafikstörningar eller ordningsproblem, samt när intäktsäkrarna skulle ha rast och var de skulle ta vägen sen. Man kan i princip ropa ut vad man vill till den så kallade sambandscentralen, men ropar man hela tiden ut oväsentligheter så lär man bli kallad till möte. Välj dina utrop väl och ropa på rätt sätt.

- - -

Trygg C begär hjälp.

"Det är en geting i biljetthallen Sankt Eriksplan norra, en kvinna har blivit stucken!"

Vi har inga jourläkare i tunnelbanan, tyvärr. Även om nu kvinnan var allergisk så finns det inget SL kan göra, däremot kunde spärrvakten begärt ambulans via trafikledningen, men av någon anledning kontaktades Trygg C....

- - -

Intäktsäkrare vid T-centralen ropar till sambandscentralen.
I-säkrare: Hysteriskt, "#### till samband!!....... kom?"
Samband: "Lyssnar på dig, kom!"
I-säkrare: "Det är någon som SPILLT UT KAFFE över en spärr här!! eh.. kom?"
Samband: "Jaha, är det så mycket att folk kan halka i det? Kom"
I-säkrare: Fortfarande hysterisk, "NEJ, det är en spärr... med... Kaffe alltså!! Över SPÄRREN!.... Kom?"
Samband: "Okej, men då ringer ni väl jourstäd då. Du låter uppjagad, allt annat lugnt? Kom"
I-säkrare: Skrikandes, "OKEJ, JAA, DET ÄR LUGNT! ..... "
I-säkrare: ".... ehh... kom!"
Samband: "Okej. Klart slut."

Förmodligen måste hon ha trott att hon inte hördes i radion eftersom hon skrek och vid första anropet där hon bara begär kontakt trodde man att det verkligen hade hänt något allvarligt!

- - -

I-säkrare vid T-centralen anropar om en man som enligt trafikanter ska vara hotfull och samband ber I-säkraren att lämna så mycket information han har om den hotfulla mannen. Dessvärre verkar täckningen inte vara tillräcklig, eller så har inte I-säkraren fattat att man måste hålla in sändarknappen när man talar eftersom kommunikationen bryts hela tiden.

Samband: "Eftersom det bara klipper när du sänder, kan du ta det absolut viktigaste om mannen? Kom"
I-säkraren: "Ja, han har svart jacka och åker upp och ned i en rulltrappa..."

Fem minuter senare anropar samma I-säkrare igen, lite uppjagad, "Jag glömde säga att han påstås ha kniv på sig!!" Det absolut viktigaste skulle tas med, först! Doh!

När dövörat slår till

.
Alvik norra

En kvinna kommer fram till spärren och undrar...

"Går tvärbanan förbi Liljeholmen?"
Jag svarar: "Ja, det gör den."
Kvinnan: "Men hur kan den göra det? Den kommer ju till Gullmarsplan sedan!"
Jag: "Ja, men den går ju över Stora..."
Kvinnan avbryter: "Tunnelbanan går ju inte den vägen!"
Jag: "Ehh, nä, nehä... men tvärbanan går över Stora Essingen och Gröndal..."
Kvinnan: "Det var ju konstigt..."
Eftersom kvinnan inte verkar vilja förstå eller vill lyssna på mig ger jag upp.
Jag: "Ja, men då får du väl åka runt med tunnelbanan då!"
Kvinnan: "Ja, jag gör väl det..."

Jag är visst inte så förtroendeingivande och man kan inte själv ta reda på om tvärbanan går förbi en station eller inte, nej nej... Varför göra det lätt för sig?

Helgens konstaterande

.

Så var även denna helg jobbad och klar. Med två konstateranden...

Problemet med Accessmaskinen är Accessmaskinen.

Det enda syftet med att ha Alviks södra utgång bemannad är att skicka tillbaka folk till Alvik norra.

Jäkla dumheter a.k.a. tunnelbanan

.
Alvik norra.

Mannen står och rycker i grinden samtidigt som han skriker "Hur kommer man igenom om man har biljett då?!" (Meningen är att det ska vara svårt att komma in utan biljett.)
Jag svarar från spärrluckan: "Man visar sin biljett här och sen passerar man!"
Mannen blir högröd i ansiktet och gormar "Jäkla dumheter!!"
Han tar tre stora kliv genom biljetthallen och visar demonstrativt upp sin stämplade remsa.
Så svårt var det!

Ett finger med i spelet

.
Alvik södra har ganska nyligen fått en ny lucka som ska vara höj- och sänkbar. Dock fungerar den inte som den ska så den fastnar i vissa lägen.

Luckan var nästan helt stängd när en kille kommer med sin remsa och vill åka. Jag försöker trycka upp luckan med knappen men luckan har fastnat. Enda sättet att kunna få upp luckan igen är att trycka ned den en bit, vilket jag gör...

Resenären: "Hässelby tack!"

Killen sticker precis in remsan när jag i mitt försök att få upp luckan precis trycker ned den rakt över hans fingrar!
Kaboff!
Killen ryggar tillbaka och drar tillbaka handen som om han fått en elstöt.

Resenären: "Vad ?!"
Jag: "Det var verkligen inte meningen, den fastnade! Alltså den... luckan... förlåååt!"
Det var tydligen ingen fara som tur var... Puh!

Han hade snabba reaktioner!

Motorsågsmassakern i Abrahamsberg

.
Abrahamsberg

Detta hände min kollega för ett tag sedan. En vanlig eftermiddag i Abrahamsberg traskar en vanlig kille med en vanlig motorsåg in i biljetthallen. Men vänta nu... en motorsåg? Får man ha sånna i tunnelbanan? Neeej. Dessutom saknade denna motorsåg skydd för tänderna! Jag säger att det är nog bäst att ringa trafikledningen om motorsågen och min kollega ringer då till informatören på TLC.

Spx: "Hej, Abrahamsberg här. Det gick just in en man med en motorsåg, den saknade skydd och är ganska stor. Den borde nog inte få åka tunnelbana?"
Trafikinformatör: "Okej. Ska anropa"
Spx: "Gör en bedömning du. Tack.

Efter ca 15 minuter kommer en bilpatrull med fyra ordningsvakter.
Vakterna rusar in i biljetthallen och ser ganska uppjagade ut när de frågar "Var det du som ringde om en man som gick lös med en motorsåg?!!" och en annan vakt frågar "Hade han den bara igång?!"
Min kollega och jag ser frågande ut och svarar att mannen har nog åkt för länge sen. Han hade aldrig motorsågen igång, trafikinformatören informerades för att varna föraren.
En onödig utryckning med andra ord. Det är inte lätt när det är svårt...

Veolia fanclub?

.
Veolia är ganska tragiska. Själva skulle de nog kalla sig missuppfattade eller helt enkelt förklara sitt beteende med en kulturkrock eller någon annan kliché.
Som så många andra här i världen vill Veolia också vara med i Facebook, synas och få uppmärksamhet. Ni ser ju själva hur populära de är...



3 fans, antingen är det ledningen eller några stackars nyanställda!

Stressbiljett

Det är rusning och tågen går varje minut i stort sett. Ändå stressas det.

Min kollega sitter i spärren när en kvinna i 50-årsåldern kommer rusandes in i biljetthallen med en remsa i högsta hugg.

Kvinnan halvskriker "Stämpla! Skynda! Snälla!"
Tåget söderut är på ingång uppe vid plattformen. Kvinnan trampar med fötterna medan min kollega försöker läsa av föregående stämpel. Mitt på linjen mellan ruta 1 och 2 är den stämplad och tiden är oläsbar. Min kollega hinner inte ens reagera och fråga, utan stämplar av bara farten och kvinnan rycker tillbaka remsan.
I spegeln ser jag hur kvinnan springer upp till plattformen för att hinna med tåget. Men förgäves.
Då vänder kvinnan och kommer tillbaka.

Kvinnan: "Du stämplade fel här!"
Spx: "Jaså? Men är inte den förra resan stämplad i ruta två?"
Kvinnan: "Nej nej!! Den är i ruta ett, jag förstår inte, hon stämplade så snett, hon skulle ändra..."
Spx: "Jaha okej..."
Min kollega stämplar tillbaka en kupong på baksidan enligt den rutin vi har.
Kvinnan: "Men vad gör du nu då?! Kan du inte bara stämpla i ruta tre där så det blir rätt?!"
Spx: " Men det är ju det jag har gjort, jag har stämplat tillbaka ruta fyra här. Jag kan inte rätta på framsidan!"
Kvinnan: "Jaha... är det så det är?"
Hon tittar skeptiskt på remsan och springer upp efter nästa södergående tåg som redan är på ingång.

Är man sådär stressad är det ju inte konstigt att det blir fel. Men varför inte införa ett stresstillägg? En extra ruta om det ska gå riktigt fort! Eller varför inte ge spärrisen lite dricks?

Otacksam säkerhetsåtgärd

.
När blå linjen stängdes av mellan T-centralen och Kungsträdgården trodde inte SL att så många skulle välja att byta från blå till grön och tvärt om vid Fridhemsplan. De flesta valde att göra det istället för att ta ersättningsbussen som ändå inte kommer fram i stadens gitter av felparkerade bilar och annat som står i vägen inne i stan. Fridhemsplan blev nu extra belastat än vanligt, i vanliga fall är Fridhemsplan på tredje plats när det gäller antal på- och avstigningar per dag!

Denna extra belastning resulterade i förutom mer förvirring och "Suck, Gud vad jobbigt" också i flera olyckor, inte minst i rulltrappor och på rullbanden mellan blåa och gröna linjen. Med anledning av detta och att vi som informatörer fick bevittna ena olyckan efter den andra beslutades att vi fick tillstånd att stänga av rullbanden i rusningen eller vid hög belastning. Något som retade gallfeber på folk men som faktiskt resulterade i färre olyckor. Det senare var ju meningen, men folk vill hellre tro att det var till för att störa och förstöra som rullbanden stängdes av.

Egentligen finns det inte så mycket att klaga på angående det där. Är man frisk så klarar man gott och väl att gå ner eller upp för rullbandet eller gå i mittengången. Jag kan förstå de som är svagare men det är också för deras skull som de stängdes av då flera av olyckorna orsakade "dominoeffekter" och folk föll på varandra - de svaga råkade mest illa ut.

Det uppstod som vanligt både roliga, knäppa och dumma händelser kring avstängningen av rullbanden. Några "godbitar" kommer här...

En äldre kvinna med resväska står på rullbandet på väg uppåt och bakom henne kommer en yngre kille springandes. Han råkar knuffa till kvinnan som ramlar över sin resväska och hon närmar sig rullbandets slut och den farliga kammen där man kan åka in med både hår och händer om det vill sig illa. Jag hinner precis fram och nödstoppar bandet. Några längre ned på bandet uttrycker sitt missnöje med att bandet stannat genom att ropa något jag inte hörde. Ett par hjälpsamma resenärer hjälper kvinnan som klarat sig ganska bra förutom att hon är chockad. Kvinnan utbrister "De här rullbanden är ju livsfarliga! Varför stänger ni inte av de här?!". Jag beslutar då, trots att rusningen inte riktigt börjat ännu, att banden skall stängas av. Jag och två kollegor hjälps åt att stänga av banden. Banden måste vara tomma för att kunna startas eller stängas av. Bara ett par minuter efter att banden stängts av kommer en kvinna upp från blå linjen, med ilsken blick går hon fram till mig och min kollega och halvskriker "Varför är de här rullbanden avstängda?! De ska ju vara igång! Gör ert jobb och starta dem! Jag har hjärtfel och mitt hjärta går bara på 5% jag klarar inte av att gå upp för den där backen! DÅ DÖR JAG!" (Observera att hon faktiskt gått upp för hela backen för att klaga) Jag och min kollega svarar med det vi fått från SL, att pga säkerhetsskäl måste banden stängas av om vi anser att det är för mycket folk. Kvinnan muttrar och går därifrån.

En vanlig fråga var också när rullbanden skulle bli lagade. Trots att det inte satt någon felanmälningsdekal på rullbanden eller något annat som indikerade på att de var trasiga så återkom frågan: "När ska ni laga rullbanden?!"

En annan vanlig kommentar var också: "Kan ni inte göra ert jobb och starta rullbanden?!" Gissa om resenärerna då blev snopna när jag svarade med "Jag har gjort mitt jobb, jag har stängt av dem!".

Även senare på kvällen runt halv åtta kunde det komma stora folkmassor från gröna linjen och som skulle ner till blå. Blåa linjen går med 10-minuterstrafik vilket ger att det går ett tåg var femte minut ungefär. Gröna linjen går dock lite oftare och ungefär 3-4 tåg från stan hinner det gå på 2 blåa tåg om ni förstår vad jag menar. Det hann med andra ord samlas ganska mycket folk på plattformen innan Akalla-tåget skulle ankomma. Men mellan de gröna tågen var det tomt i gången och på rullbanden. Så det kunde vara i stort sett tomt på rullbandet i tre minuter innan det vart fullt av folk igen. Sådär höll det på. I rusningen kunde det vara konstant med folk!

Det bästa var nog ändå den "förstående" kvinnan som till skillnad från många andra resenärer ändå kom med ett förslag, dock inte så genomtänkt.
Klockan är runt sju och jag stod nere på blå plattform när kvinnan kommer fram till mig och frågar: "Varför är rullbanden avstängda nu?"
Jag: "Jo, vi har haft många olyckor nu eftersom det är mycket mer folk som åker här pga avstängningen. Så vi stänger av rullbanden när det är mycket folk."
Detta var tydligen inte vad kvinnan ville höra så hon utbrister:
"Men nu är det ju inget folk här!"
Jag: "Nej, inte just nu, men om två minuter anländer ett tåg på gröna linjen och då kommer det komma mycket folk!"
Då kläcker kvinnan ur sig sin fantastiska idé!
Kvinnan: "Men kan ni inte starta rullbanden mellan folkströmmarna då?!"
Som sagt måste rullbandet vara tomt för att man ska få starta eller stoppa det. I vanliga fall kan det ta upp till fem minuter att stoppa ett rullband och något kortare tid att starta det. Det är ungefär tre minuter mellan folkströmmarna och på de minuterna tycker kvinnan att jag ska starta rullbandet när det inte är någon där för att sedan stoppa det när det kommer folk! Genialiskt!
Jag: "Det är väldigt opraktiskt så det kan vi tyvärr inte göra. Men du kan ju framföra din idé till SL-kundtjänst."
Antingen tyckte kvinnan att det inte gick att resonera med mig eller så insåg hon kanske hur dumt det hon sagt lät. Jag hoppas på det sista för mänsklighetens skull!

De som ramlade på rullbanden vet jag blev ofta väldigt arga, förmodligen skämdes de också lite grann. Även om jag inte tycker att SL alltid tänker på resenärerna i första hand så tror jag ändå inte att de vill att deras resenärer skadar sig, men det handlar ju också om att SL inte vill behöva betala ut skadestånd till alla som fått ordentliga skador och/eller sönderslitna kläder. Därför var ju SL mån om att se till att minimera risken att ramla på rullbandet. Det är ju inte så himla svårt att räkna ut. Så ärligt talat, sluta gnäll, det finns mycket bättre saker att gnälla över!

Om jag gör mitt så gör du ditt

.
Den nya barnvagnsgrinden på Fridhemsplan södra har helt flippat ur. Ena glasgrinden öppnas och stängs oavbrutet medan den andra envist sitter fast i stängt läge. Man skulle kunna tro att det är en slags modern giljotin. Folk ska dumt nog också försöka passera igenom den, trots att det inte går. Så jag felanmäler den. Jag tar två felanmälningsdekaler och skriver datum på dem, går sedan ut för att sätta lapparna på grinden.

Då kommer en man som ser riktigt grinig ut och säger: "Gör ditt jobb och laga den där Nu!"
Jag säger (tyst för mig själv): "Gör Ditt jobb - försvinn härifrån."

Dagens konstaterande

Fridhemsplan 21:40

Det sa dunk och duns när kvinnan rusade in i grinden. Hon tittade förvånat på den när den lugnt öppnades som om inget hade hänt.

Jag konstaterar:
Nej, glasgrinden öppnar sig inte snabbare bara för att man drar kortet i ljusets hastighet.

Den kära sms-biljetten

När SL införde sms-biljetten tyckte man att man gjort ett smidigt drag. Vad är det som ingen människa går hemifrån utan? -Mobilen!
Men min fundering är, varför kan man komma ihåg mobilen men inte det där SL-kortet som var och varannan dag antingen är hemma eller på kontoret och aldrig där det ska vara? Men det är tydligen mycket svårare att komma ihåg och kanske framför allt mindre viktigt att ta med det, om man jämför med mobilen. Men nu kan man inte komma undan längre, ty SL har ju skaffat en sms-tjänst, tji så tjeckt! Och modernt. (Spärren tar inte ens kontokort...)

Så har vi organisationer som orkar, detta är ganska imponerande men inget jag uppmuntrar till, sitta och räkna ut hur koderna på sms-biljetterna skrivs ut. Första varianten var ganska lätt, sen kom det optiska koder som ställde till det. Jag har ganska roligt åt att man försökte knäcka de optiska koderna, då det inte fanns något logiskt bakom dem. Det är dock synd att man inte fortsatte med optisk avläsning på de här hemska biljetterna.

Jag lärde mig hur man läste av om biljetten var falsk eller inte. Men sen man ändrade system igen har jag inte ens orkat bry mig om att kolla upp. Jag kontrollerar bara det jag måste. Ändå förekommer det biljetter som ser ut som den gamla typen och de är ju lätta att känna igen. Då kan ett senario se ut ungefär såhär:

En resenär visar upp sin sms-biljett med ett gammalt utseende.
Jag: "Den där biljetten är inte giltig längre"
Resenär: "Men jag skickade den nyss! Vad är det här?!"
Jag: "Jag ser att den där biljetten är gammal."
Resenär: "Men hur skaffar man en sms-biljett då?!"

Resenären ger då upp och skyller istället på att denne inte vet hur man egentligen skaffar en sms-biljett. Att detta händer i 9 fall av 10 då någon visar upp en manipulerad sms-biljett är väldigt märkligt tycker jag. Först hävda att du nyss skickat biljetten och sen hävda att du inte har den ringaste aningen om hur man gör för att skaffa en biljett.

Om SL bara visste vad vi hatar denna biljett. Att visera den med de få medel vi har är bara larvigt. Vi har bara våra ögon och mobilerna ser olika ut, en del har skitsmå mobiler, andra har konstiga typsnitt, färger och så vidare. Dessutom ska det gå snabbt. Många liksom drar mobilen förbi spärren samtidigt som de går, det är omöjligt att läsa vad det står.

Det värsta är när folk är fulla och ska skicka smsbiljetter. Det tar en evighet och när dom ska visa upp biljetten flaxar de med handen så man blir yr själv.

Min idé är att bygga in accesskortet i mobilen. För om du aldrig glömmer mobilen, och kortet är i mobilen, så kan du inte glömma kortet!

Ut ur spärrkiosken

Jobbet har blivit lite annorlunda nu, då jag tillfälligt jobbar heltid som informatör nu när Citybanan börjar byggas. Istället för att sitta i spärren bakom glas står jag nu på plattformen eller i biljetthallen. Det var till en början väldigt annorlunda men nu känns det inte så speciellt längre.
Däremot har jag märkt att det händer mycket mer, att folk beter sig som riktiga svin ibland och är enormt egoistiska.
Det är sällan någon kommer och berömmer en, kommer någon fram och betyder det att han antingen är förbannad eller så är han bara konstig. Dessutom har jag märkt att folk frågar bara för frågandets skull, antingen finns det 10 skyltar som visar vart man ska gå, eller så vet man redan det man frågar om. Varför ställer man bara uppenbara frågor?! Är folk lata eller är det någon slags mental osäkerhet som råder bland svenskar? Däremot gör man ju annars allt för att inte lyda någon "SL-anställd" om det gäller frågor om säkerhet. Man ska hävda att man får ta med cykeln i tunnelbanan, man ska bara åka skateboard trots att man inte får, man ska röka på plattformen, man ska bara göra tvärt om av någon jädra konstig anledning. Men det går alldeles utmärkt att fråga om man inte hittar sen...

Första dagen som jag stod på grön plattform kom en man fram till mig och utbrast,
-"Vet du vad ett pallindrom är för något?!"
-"Ja, det är ett ord som blir likadant om man läser det baklänges"
-"Eh...ja..."
Sedan gick han.

Samma dag kom en annan man, kanske i 70-årsåldern fram.
-"Vet du vad det bästa med SL är?!"
Jag förväntar mig något spydigt så jag stänger redan nu av öronen.
-"Nej, vad då?"
-"Det är SL-kortet!! Jag åker varje dag från Södertjälje till Norrtälje! Det är verkligen jättebra, då har jag något att göra om dagarna!"
-"Jaså, säger du det. Så bra att du är nöjd då..."
Mannen ler och går därifrån.

Gröna linjen är jobbig att stå på, det låter så mycket om tågen. Den mest vanliga frågan på gröna är, trots att det står på skyltarna, "går den här mot T-centralen?!". Helt otroligt att folk inte har mer koll, när det finns så mycket skyltar att du inte KAN missa det! Så sen har jag mest stått nere på blå linje. Där är det väl samma typ av frågor men lite mer kvalificerade än de på gröna kanske...

Jag och en kollega står på plattformen. Tågen går som vanligt med 10-minuterstrafik. Ändå kommer en kvinna fram och frågar oss.
-"När kommer Hjulsta?!"
-"Ja, den kommer efter Akalla!"
-"Jamen det vet jag väl!"
-"Men vad frågar du för då?!"
Hon suckar och går därifrån. Visst ska vi ge service, men vi svarade ju på hennes fråga!

Ett Hjulstatåg står inne på plattformen och ska strax till att avgå, om föraren bara får stänga dörrarna någon gång eftersom folk håller upp dom hela tiden!
En kvinna står mellan dörr och plattform, föraren ropar "Tåg mot Hjulsta, se upp för dörrarna..." och kvinnan frågar...
-"Är det här Akalla?!"
-"Nej det är Hjulsta..."
och kvinnan hoppar på tåget. Inte mitt problem...

En annan gång kom en man fram med en relevant fråga, men han ställde frågan på ett märkligt sätt...
-"Hur kommer jag på ett Hjulstatåg?!"
Som om tågen gick ovanpå varandra eller att man måste göra en speciell ritual för att få Hjulstatåget att stanna vid stationen.
-"Ja, du står här och väntar tills Akalla har passerat, sedan kommer Hjulsta efter ca 5 minuter och då går du på det tåget!"
-"Jaha, på så sätt."

Ibland står jag vid en infodisk och svarar på alla möjliga frågor, men min huvudsakliga uppgift är ju att svara på frågor om Citybanan. Det hände att en kille kom framrusande och desperat frågade "Vad är Citybanan får något?!". Till att en tjej suckande säger "Fan vad jobbigt att de bygger om, den där citybanan behövs ju inte ens!" Min kollega tar till och säger att Citybanan visst behövs, att det kommer förbättra inte bara pendeltågstrafiken, utan även all tågtrafik i hela Sverige! Tjejen bara rycker på axlarna och svarar med att hon åker bara blå linje, så henne drabbar det ju inte. Bara att beklaga att det finns så egoistiska människor som dessutom inte tar reda på fakta.

Faktum är att jag har hört mer negativt om Citybanan än positivt, dels beror det väl på att folk inte vet vad det handlar om, men också för att det är någon slags norm att man ska "Hata SL". Citybanan är en tunnel som pendeltågen kommer att åka igenom istället för de två tågspår som går över bron mitt i stan, den så kallade getingmidjan. Där går även i stort sett all tågtrafik i hela Sverige igenom och på grund av den höga belastningen blir tåg ofta försenade. Tar man bort pendeltågen kommer belastningen att minska något. Istället byggs en tunnel under jord på 6 km och en ny pendeltågsstation ska byggas under centralen och ytterligare en ny vid tunnelbanestationen Odenplan. Detta beräknas vara klart 2017. Det är ett stort bygge, men en kille hade en annan åsikt då han utbrast "Ska det verkligen ta 8 år att bygga 6 km tunnel?!" och skakade på huvudet... eftersom han gick därifrån innan jag hann svara så sa jag tyst för mig själv... "Ja, du kan ju bygga den själv då om du tror att det går snabbare..."

Den här normen att hata SL är lustig. Man tror att tunnelbanan är någon slags taxiverksamhet, att om man håller upp dörrarna så väntar tåget snällt in en, men man tänker inte på att de 1000 andra som sitter i tåget också får vänta på den här egoistiska personen som inte förstår att han måste vänta i 2 minuter på nästa tåg. Neeej, varför det, det här är ju en taxi! Yepp.

Som killen som gick förbi mig och sa halvhögt "Jag hatar SL" och jag svarade med "Men vad gör du här då?" Men han hade inget svar på det.
Eller mannen som sa "Här står du och gör ingenting och tjänar mer än en sjuksköterska!" och jag sa "Vet du vad jag gör?!" och han svarade "Eh, nä" - "Mm..just det."

Fler citat och knäppa händelser finns det! Men de får komma i ett senare inlägg.

En liten dos otur

Visst kan man ha lite otur ibland. Det som är mest irriterande är när det sker små saker efter varandra som om det satt en liten djävul och bara förstörde alla ens planer för dagen. Så att man ska behöva planera om och precis när man planerat om så händer ytterligare en sak som förstör ens plan och mål.
Idag var en sån irriterande dag.

Jag ska till jobbet på islandstorget. Där ska jag vara 16.25. Men först måste jag hem till Nockeby för att byta om till uniformen, utan den får jag inte jobba.
Jag är på Brommaplan runt 15 när jag inser att bussarna mot Ekerö är helt inställda pga Tappströmsbron som vägrar fälla ned sig. Bussarna kör inte ens till Drottningholm och därför inte heller till Nockeby. Folk stod tålmodigt och väntade vid de ordinarie busshållplatserna och buss 318 hade öppen buss så folk kunde gå in och värma sig lite. Kallt var det ju också.

Jag fick gå men det tar 20 minuter och dessutom måste jag gå till jobbet, islandstorget också. Närmast är väl Ängbyplan och sen tunnelbanan därifrån. Men även den promenaden tar 20 minuter. Jag bör hinna i tid till jobbet.

När jag väl kommer hem kliver jag in i hissen som vanligt. Den åker upp men när jag kommer till min våning öppnas inte dörrarna. Av alla gånger jag åker hiss, så måste jag fastna just nu! Jag trycker på knapparna, 2:an, och "dörr" men dörren öppnar sig inte. Istället börjar hissen att gunga. Jag ser en bild framför mig av en idiot som sågar av hisslinorna och samtidigt skrattar högt. Men jag slår bort den bilden fort eftersom det känns som ett tecken på panik. Så då blev jag tom, tittade på mobilen och jag hade en plupp så det gick att ringa. Men vart? Precis då gungade hissen till och landade, jag tryckte på "dörr" och dörren flög upp, men på fel våning.

Nu hade jag slösat ytterligare 10 minuter på dumheter!

Kastade på mig uniformen. Tog tag i datorn och sprang iväg igen. Gick från Nockeby till Södra ängby och bakom träden kunde jag höra det välkända suset av tunnelbanan. Åkte en station med tunnelbanan och sedan var jag på plats - i tid!

När jag skulle logga in det mobila bredbandet, så hade jag glömt bort koden. Men lite tur hade jag, för PUK-koden låg i plånboken!

Äntligen på jobbet. Med datorn. Än så länge har det inte hänt något annat konstigt eller roligt. Vi får väl se...

Möss med ost

Jag hade lite tråkigt.

Inget ljushuvud precis

Sitter på Islandstorget i solen och smäller nästan av på grund av att solen lyser rakt in i spärren.
Då kommer två killar, runt 25-30 år fram till spärren och vill åka tunnelbana.
Ena killen utbrister helt häpet -"Men det här är ju skitbra! Du får värsta solbrännan när du sitter på jobbet!"
Jag stämplar och säger kort "ehh, nä."
Det är ju två glasrutor mellan mig och solen!

De passerar och ena killen säger till den andra "Jag solar alltid när jag kör eller åker bil, två flugor i en smäll liksom"

Japp! Dags att testa i tunnelbanan då...

Bikt i rusningstid

- "Precis vid bron mellan Skanstull och Gullmarsplan, där till höger strax bakom transformatorstationen där är det klotter..."
- "Mellan Sandsborg och Tallkrogen är det jättemycket klotter på spårområdet, särskilt till vänster och på strömskenan..." Hm... ?!!

Det är ju inga biktluckor här i tunnelbanan direkt. Så hade hon dåligt samvete var jag nog inte rätt person att tala med...

0 är försumbart, men inte med 70 framför!

I tisdags skrevs det i metro om olyckor i SL-trafiken. Intressant. Det handlade om allt från folk som blivit slagna med en stämpel till folk som ramlat i bussar. Totalt handlade det om nästan 700 olycksfall i SL-trafiken under ett år. Det är ju hemskt. Men det som är mer hemskt är att SL uttrycker det hela med ro och anser att 700 personer är försumbart - i jämförelse med hur många som åker i SL-trafiken varje dag! Visst är det bra att det inte är fler än 700 personer, men det lidande som de fått stå ut med blir inte bättre för att SL försummar dem! Om det inte är så att SL kör med en 700vision... ?

Litet moment 22 för supernollor

..
När spärrvakten är borta dansar plankarna på spärren...



...yepp - Bokstavligen!

Hela barnvagnsgrinden sparkades ned. Tung är den också, det fick jag känna på när jag släpade in skiten i spärren... det kostar pengar att laga grinden så vill du ha en billigare kollektivtrafik? - Jamen förstör inte i den då!

God dag yxskaft!

En kille kommer upprusande från plattformen och kommer fram till luckan.

Killen: "Du, alltså jag... va... tappade plånboken, är helt säker på att jag tappade den på tunnelbanan!"
Jag: "Okej, med tåget som gick nu mot Hässelby?"
Killen: "Ehhh.... aaa Hässelby jaaa!"
Jag: "Det som gick nyss? Kom du med det nu?"
Killen: "Nej nej! Asså, det var typ en halvtimma sen.... men jag lovar jag tappade den där!"
Jag: "Då har det tåget nog redan hunnit vända, men jag kan ringa och höra om det lämnats in en plånbok någonstans, okej?"
Killen: "Aaa asså, schysst asså!"

Jag ringer till trafikledningen. Tåget har mycket riktigt vänt och är redan i alvik. Ingen plånbok har rapporterats vara inlämnad så det ser svart ut för killen.

Jag: "Nej, du är lite sent ute nu, hade du kommit direkt när tåget lämnat stationen så hade det varit lättare att låta tågföraren gå igenom tåget. Det har inte hittats någon plånbok."
Killen: "Men va?! Okej... men... vad gör jag nu då?! Har du något tips typ?"
Jag: "Ehm, ja, jag kan inte göra så mycket mer... har du spärrat bankkorten?"
Killen: "Spärrat? Vad är det?"

Jag tror ju inte mina öron... vill nu försöka avsluta detta samtal så fort som möjligt.

Jag: "Ja, du vet, stänga av bankkortet så att ingen annan kan handla med det... Du ringer banken och ber dem stänga av kortet."
Killen: "Aha... smart.... men vänta nu... det är lördag.... aa banken har nog inte öppet nu..."
Jag: "Eh, jo, det brukar alltid vara öppet."
Killen: "Coolt! Men... jaha... men då går jag nu. Hej då!"

Det går utför för människan...

Ett skepp kommer lastat med... SL-logik

Lite enkel SL-logik är aldrig fel...



Beslutsångest? Först ska man passera, sen en skylt som säger att man inte ska passera där och efter det ett påbudsmärke att det kan man visst... Detta är i Råcksta och finns på flera ställen.



Detta är en modul som ska reglera värmen i spärren, frågan är bara vilken temperaturskala den går efter...? Mellan -3 och +3 ligger tydligen 21 grader...


Läs det sista stycket. "The ticket controllers" - biljettkontrollen... Hade man inte råd med en översättare som kan engelska?

Utkast

Har haft en hel del inlägg i min utkastkorg. Dags att publicera dem tänkte jag. Jag har ändå inget bättre för mig just nu när jag sitter i blackeberg och ser dum ut i buren. Man sitter nämligen i en stor glasbur här. Jättekul. Det enda som saknas är en skylt där det står om vad Spärrvakten är för ett djur.


Spärrvakt
Spärrusvaktius

Rakt nedstigen ur Veoliasläktet men härstammar från SL-släktet. Spärrvaktens närmaste släkting är Konduktören, Konduktöriusius.
Föda: stämpelbläck och SL-biljetter.
Syns hela dygnet, behöver ingen sömn på helger.
Spärrvakter är lättprovocerade men hjälpsamma.
Spärrvakten är ett ensamdjur. När spärrvakten måste ha kontakt med en annan spärrvakt kan det uppstå konflikter av till synes ingenting.
Ungspärrvakter är ofta mer nogranna och trevliga, ett läte från en ungspärrvakt kan till exempel vara "Hej", "Ha en bra dag!" eller "Varsågod". Medan ett läte från en äldre spärrvakt kan vara "Gruff, mummel...".
Du känner igen en spärrvakt på den mörkblåa beklädnaden med röda inslag, en äldre spärrvakt kan ha inslag av gult istället för rött.
Trots att spärrvakten är ett ensamdjur så har den ledare, en enhetschef och dess ledare kallas platschef. För att ta sig uppåt i hierarkin gäller bara en regel - slicka uppåt och sparka nedåt (Sagt av en före detta tågvärd, som hade förstånd att sluta...).

Nåt sånt där borde stå här utanför. Så att folk vet. De kan ju tro att vi är människor annars!

Tråkigt på jobbet

Då bygger man korthus av access-manualer....

Händelselösa arbetspass

Denna helg jobbade jag i Blackeberg och på Islandstorget, den tråkiga tjänsten. Det händer absolut ingenting! Bara en massa ungar som leker i biljetthallen. Det där är ett problem, man måste ju ha enormt tråkigt som hänger i en biljetthall en lördagskväll. Har dagens ungdom så dålig fantasi? Det slog mig att jag själv hänger i en biljetthall 75% av årets helger och lite till, men jag får åtminstone betalt för det! Så även om jag också är tragisk på det sättet så är jag inte lika tragisk.

Under denna helg sålde jag två remsor och det är rekord för denna tjänst! När jag har Alviktjänsten brukar jag sälja runt 40-50 remsor och ca 10 enkelbiljetter. De flesta har kort eller så har de en falsk biljett. Merparten hoppar.

På Islandstorget kom två vakter förbi och precis då kommer en kille som fifflar med mobilen. Det kittlar alltid i höger lilltå när det kommer en smsfuskare. Nä, jag skojade, man ser det på folk och hur de beter sig. Så denna gång tänkte jag sätta dit honom. Jag har ju vakter där så han kommer inte en nanometer med tunnelbanan om han inte fixar en gilitg biljett. Jag bad honom rulla ned i meddelandet och såg mycket riktigt att den var falsk. Han reagerar exakt likadant som 98% av alla som fuskar med smsbiljetten. Han utbrister: "Men hur gör man då?!" Han är ju väl medveten om hur man gör om han dessutom vet hur man kan fiffla med den (fast inte tillräckligt). Efter en liten stund kommer ett blip och en äkta smsbiljett har dimpt ner i hans inbox.

Det var helgens action. Förutom ungdo...jävlarna i Blackeberg. Jag satt och försökte äta mat i köket. Nog för att det är god akustik där i biljetthallen, men man måste inte skrika för det! Plötsligt låter det som en riktig cirkus där ute. "Nu kommer elefanterna!" tänkte jag och släppte gaffeln. Gick ut och tittade och får se ungdomar över allt i biljetthallen. Utrymningsgrinden var öppen och de såg skitglada ut för det. De skrek, rökte och drack. När de stuckit gick jag ut och stängde utrymningsgrinden som nu var skev, förmodligen för att man använt den som en karusell som endast kan åka i 90 grader.

När jag ringer DLC säger de att grinden ska vara öppen. "Men då är det ju ingen sluten spärrlinje!" sa jag och DLC kontrade med "Men annars är det ingen utrymningsgrind!" och jag tänkte säga "Men skit i att ha lås på den då!" Meningen är ju att jag ska öppna den om det brinner. Den ska inte vara öppen. DLC skulle skicka någon till den ändå.

Yepp.

Konstruktiv kritik i kollektivtrafiken, tack!

En kvinna, ca 30 år kommer ned från norrgående plattformen. Hon stannar och tittar irriterat på skylten som visar att det är 11 minuter innan nästa tvärbana ska gå. Hon vänder om och går fram till mig.

Kvinnan: "Men herre Gud! Kan ni inte fixa så att tågen går liiite mer synkroniserat?! Ska jag stå här nu i elva minuter och vänta på tvärbanan?!"
Jag blev först lite förvånad över hennes överdrivna ilska. Men svarade henne...
"Ja, det vore ju jättebra om allt gick i ett, men det är nog ganska svårt att matcha in alla tåg och bussar."
Kvinnan: "Jamen elva minuter! Jag kommer från stan nu och ska stå här i.... det är ju inte klokt!"
Jag: "Jo, men det är ju såhär att det går fler tunnelbanor än det går tvärbanor. Så hade du tagit en senare tunnelbana eller två hade du kommit hit och då hade det stått två minuter där borta."
Kvinnan tänker lite sen säger hon,
"Jamen... det är ALLTID såhär! Det är jättedåligt, hur tänker ni?!"
Jag: "Ja, du kan alltid ringa SL-kundtjänst och klaga..."
Jag lämnar över ett kort med nummer till kundtjänst.
Kvinnan ser då lite spak ut.
"Vadå? Ska jag ringa NU?! Till SL?!"
Jag: "ja, då har du ju något att göra under tiden du väntar på tvärbanan"
Kvinnan tittar skeptiskt på mig och går därifrån.

Varför kan inte folk komma med lite bra kritik?! Tänk efter i alla fall...
Om hela SL:s trafiknät var synkroniserat måste alla bussar, tunneltåg, pendeltåg, spårvagnar mm ha enormt många avgångar... Ta Alvik tex, bara dit går två spårvagnar, gröna tunnelbanan, och ett tiotal bussar, så fort en buss anländer måste alla andra bussar, samt spårvagnar och tunnelbanor stå redo att ansluta. Alla bussar kan ju inte anlända samtidigt, då måste man se till att de har en sträcka som tar lika lång tid att köra. Vid varje hållplats där det finns anslutningar måste det i sin tur stå nya bussar och tåg redo att gå.

Det bästa är ju att så fort ett tåg, en buss eller något stannar pga vagnfel, ordningsproblem eller trafikstockning måste alltså hela Stockholm stå stilla. Annars missas alla anslutningarna! Så denna goda teori lär nog inte fungera så bra i praktiken.

Hon menade ju bara tunnelbanan och tvärbanan... men om hon fick välja på att vänta 11 minuter eller en enormt ineffektiv kollektivtrafik så hoppas jag i alla fall att hon väljer det förstnämda.

Någon dag när jag har tråkigt ska jag räkna på hur många bussar och tåg som kommer att krävas för att upprätthålla idén om anslutningar.

Trafikkaos i Alvik

Mellan Stora mossen och Alvik blev det stopp. Inga tåg gick mellan de två stationerna. Tåg mot stan vände i Alvik. De som skulle mot Hässelby däremot skulle nu få åka ersättningsbuss till Stora mossen där tåg väntade. Men istället för att säga detta fick trafikledningen för sig att det var tvärt om. Vilket man ropade ut och vilket jag också sa till resenärerna. Efter att ungefär 20 personer kommit tillbaka upp från busstorget och sagt "det kommer ingen buss mot stan!!" så gick jag ut. Upptäckte att tågen mot stan gick men mot Hässelby gick det inga. Flera tåg kom och lastade av folk i Alvik... folk som skulle till Hässelby. Trafikledningen sa uppenbarligen helt fel. Fler och fler började trängas biljetthallen och på busstorget. Nu skrek folk som skulle till Hässelby att tågen inte gick och folk som skulle till stan skrek att bussarna inte gick.

För att kunna ringa till trafikledningen och reda ut vad som hänt satte jag mig under bordet i spärren. Egentligen jobbade jag inte ens denna dag, utan jag hade bara råkat befinna mig i spärren när detta hände och ville då hjälpa min kollega. När jag fick kontakt med trafikledningen och ifrågasatt... går det upp ett ljus för killen som ropar ut. "Ja, visst fan, jag sa ju tvärt om!". Men han var väldigt trevlig trots allt krångel och ropade ut på nytt, denna gång den rätta versionen.
Folk blev till en början ännu mer förvirrade och jag gick ut med en penna för att skriva på en tavla ute i biljetthallen, dock i civila kläder, och ändå hoppade genast 15 pers på mig och började fråga. Detta var nästan läskigt! Till slut, efter mycket tjafs och jag upprepat samma mening 100 gånger så kom bussarna och fraktade folk rätt.

På Alviks busstorg har det nog aldrig varit så mycket folk och kaos tidigare. Inte fler stopp i rusningen tack.

I dialog med resenärer

Även när jag inte jobbar i tunnelbanan så händer det ganska ofta att jag hälsar på mina kollegor ändå. Som vanligt uppstår roliga konversationer.

Hötorget N 19.10

En kille i tjugoårsåldern lyssnar på musik och kommer fram till spärren med sin remsa.
Han håller upp två fingrar i form av ett peacemärke.
Kollegan stämplar två rutor. (Det är en grundresa och eftersom killen höll upp två fingrar så...)
Men killen protesterar och säger: "Jag ska ha två!"
Kollegan tittar ut i biljetthallen och frågar "Är det två personer?"
Killen: "Nä, jag ska ha två..."
Kollegan: "Men du är ju bara en person!"
Killen: "Jamen jag ska ju till Norrtälje då är det två till!"
Kollegan: "Jaha, du sa aldrig vart du skulle! Men då ska du ha fyra!"
Killen utbrister i självklar ton: "Jaa det är ju en annan ZON!"
Kollegan: "Jo, jag vet, jag har jobbat här i ett par dagar...."

Alvik norra 23.05

En dam kommer fram till luckan där min kollega Peter sitter.

Damen: "Det stod att tvärbanan skulle gå om 1 minut men när jag kom ner gick den efter 30 sekunder!"
Kollega: "Vill du lämna ett klagomål till SL så går det bra."
Damen: "Nej! Men det är så jävla dåligt!"

I själva verket betyder ju "1 minut" allt mellan 59 sekunder och 0 sekunder. Det beror ju på när det slog om. Det kanske slog om för 29 sekunder sedan när hon först tittade på skylten. Den visar ju bara tiden med ett intervall av minuter, mer precist kan det inte bli.

Hötorget x 14.15

En kvinna kommer framrusande mot luckan där Örjan står.
Kvinnan utbrister: "Jag ska till Gullmarsplan!! Är det här rätt färg?!"
Jag och en kollega brister ut i skratt och säger i kör "Rätt färg?!"

Alvik norra 20.25

Det har varit stopp i trafiken mellan Alvik och Stora mossen. Bussar har ersatt, det är allmänt kaos och trafiken har precis dragit igång som den ska igen.
En kvinna och hennes kompis kommer fram till spärren och min kollega.
- "Går tåget till Hässelby nu?"
Kollega: "Ja, men de går inte enligt tidtabellen och det kan dröja ett tag innan tåget kommer, exakt när är svårt att säga"
Kvinnan säger snabbt: "Men alltså.... jaha, när kommer det då?"

En man från norrland kommer fram till mig och min kollega. Han har också fastnat i kaoset.

Mannen: "jag undrar över det här med ersättning!"
Kollega: "Okej, hur menar du? Har du åkt taxi?"
Mannen: "Nä, jag va på väg från Råcksta. Så stannade tåget där. Sen satt jag där i två timmar. Får man ersättning?"
Kollega: "Nja, hade du tagit en taxi dit du skulle hade du fått pengarna tillbaka för resan. Men om du bara suttit i Råcksta kan du ju inte få ersättning..."
Mannen, något upprörd: "Men hur ska man veta det då?! Då satt jag där, i onödan!!"
Mannen gick upprört därifrån.

Snart på jobbet igen

Nu har jag suttit och smulat sönder min magnetremsa till mitt nordeakort. Jag ville ju se hur många lager kortet var gjort utav.

Undra om ett nordeakort fungerar på en induktionshäll?

Nu ska jag ut och åka tunnelbana igen. Hurra!

Vågar man det?

På Spårvägsmuseet i Stockholm.

Jag provade, men det kom inte en enda stressad resenär. Inte ens någon som tappat sin plånbok för två timmar sen på tåget mot Hagsätra och som nu kräver att jag ska trolla med knäna... Det där är inte alls som på jobbet! Jag är riktigt besviken!

Ett arbetspass en vanlig dag

07:14
På plats på Brommaplan. Snart ska mitt arbetspass börja. Jag köper frukost och myser med datorn. Än så länge inte så mycket folk ute.

08:05
Mycket mer folk. Det är som en hel flod av människor som kommer farandes från bussarna och mot tunnelbanan. Några enstaka ska åt andra hållet. Barnvagnsgrinden är här av glas. Den öppnas sådär snyggt. Men folk har inget tålamod. De drar kortet, grinden öppnar sig inte, de drar igen och igen och igen och när de väl öppnar sig så bestämmer de sig för att ta en annan spärr. Nästa resenär går då in i grinden och krockar med den. Chockade flyger de tillbaka som om de fått en stöt.

08:25
En man krockar med grinden så det smäller om den! Han försökte passera utan att dra sitt kort. Han tittar sig irriterat omkring. Muttrar något och går till spärrarna med pinnar.

08:40
Mitt i denna rusning börjar folk klaga på att hissen står. Vad tusan. Går ut, konstaterar att hissjäveln står still och orkar inte bry mig mer än att ringa till DLC och felanmäla. Gick in och hämtade felanmälningsdekaler. Satte fint upp dem och tänkte tanken som jag alltid tänker "den här skylten kommer många människor att hata!"

08:57
En man från Dalkia kommer fram till luckan och säger försiktigt "du, hissen går nu!". Jag skiner upp, under en kvart har jag fått höra klagomål hela tiden! Men Dalkiakillen tillägger "du, den var inte påslagen alltså!". Jag fattade inte först. "Men, folk har ju åkt i den... den fungerade när jag kom vid kvart över sju!" Dalkiakillar, de har alltid fötterna på jorden "ja, men då har någon knäppt av den!". Som om jag inte fattade det också. Men vem? Jag utbrast "Det är ju för fan bara jag här! Ser jag ut som om jag skulle gå och trycka av den där och sen ringa DLC?!" Dalkiakillen i försvarsposition "Jamen jag bara sa som det var, den var av! Någon har stängt av den, någon som vill sabotera!" Jaha om du säger det så... han gick. Huvudsaken är väl ändå att alla stackars resenärer kan ta sig upp till plattformen.

09:35
En man kommer gående mot luckan i halvsnabb takt. Han höjer ena handen och i den har han ett paket semlor. Paketet landar på disken och mannen tvärvänder åt andra hållet, fort och försvinner.

09:50
En turist kommer. Frågar vad en remsa kostar. "180 kronor" svarar jag. Försöker vara artig. Människan tar upp en påse. Den ser tung ut. Jag tror inte mina ögon men hon slänger upp enkronor i form av ihoptejpade femkronorsbuntar. Vad i hela friden?!

11:00
Dags för kassaräkning. Alla dessa mynt! Plötsligt kommer min chef in i spärren. När han får syn på mig säger han "det finns skåp i alvik norra, vill du ha kassa där?!" Det var precis vad jag bett om för några veckor sedan. Bestämde att vi skulle ses på ple en stund senare.

11.50
Utkvitterat nyckel och kassa. Sålde biljetter till en kollega och åkte vidare till Abrahamsberg där jag nu skulle sitta.

12:40
Äter min mat, samtidigt som jag tittar på "De halvt dolda" och stämplar biljetter. Varför ska folk störa, i både maten och tvtittandet?! Jag tror att jag blir mer otrevlig med datorn på jobbet. I alla fall om jag ska koncentrera mig på en film. Inte så bra.

13:10
De halv dolda var riktigt deprimerande. Jag borde inte ha sett det där. Men gjort är ju gjort. Nu väntar jag på att rapidkollega ska komma.

14.18
Varför visar folk sitt kort för mig? Hela poängen med att man tog bort de så kallade nickspärrarna var ju för att folk själva skulle kunna visera sina kort, eller ja, maskinen gör det åt dem och dels för att bespara personalens nackar. Snacka vilken kostnad det måste varit... att betala allas nackbehandlingar. Må hända att en automatspärr kostar men en rehabbehandling av en anställd är nog dyrare.
Men måste man då dessutom visa kortet upp och ned?! På 5 meters avstånd och nej jag hinner inte läsa av kortets giltighetstid på 2 sekunder, ge mig åtminstone 3!

14.50
Rapidkollega Anton gör mig sällskap. Vi snackar och som vanligt när han sitter i spärren med mig, trots att han sitter lite skymd så lyckas folk nosa sig till att det står väktare på honom. Fast han säljer ju bara biljetter, så han "får" inte göra nåt annat. Han ska inte göra något annat och... nej. Folk ber honom alltid ta bort stökiga människor med mera med mera. Även så denna dag.

15.10
Två tanter kommer fram till luckan. Pekar på en brun fyrkantig väska som står ensam på en bänk i biljetthallen. "Titta där! En kvarglömd väska! Det är nog en BOMB!! Kan du ta in den till dig?!" Anton skakar på huvudet. Jag säger "Nej, men då vill jag ju inte ha in den hit!" Tanterna går iväg och ser halvbeskymrade ut. De ville väl bara skämta till det lite. Men de vet ju inte att jag nu måste kontakta TLC och göra bort mig. Tala om för trafikledningen att två damer misstänker en bomb i en kvarglömd väska!

15.13
Samtal till TLC.
TLC: "Trafikledningen Gullmarsplan"
Jag: "Ja, det är Abrahamsberg här... jag har en väska stående i biljetthallen och nu kom det fram två damer till mig och berättade att den står där, helt ensam och har gjort ett tag, förmodligen bortglömd men så sa de att det säkert var en bomb!"
TLC: "haha, jaså? Jadu, ring Trygg-C, de får skicka vakter på det där..."
Jag: "Men vad ska två vakter på den där och göra?!"
TLC: "Ja, de vet nog vad de ska göra"
Jag sa hejdå och lade på.

15.18
Samtal till Trygg-C
Trygg-C: "Det var trygghetscentralen"
Jag: "Ja, hej, ringer från abrahamsberg. Jag har ringt TLC angående en väska som är kvarglömd, de sa jag skulle ringa till er då två damer här kläckte ur sig att det säkert är en bomb i väskan!"
Trygg-C "Jahaaa... okej... men då skickar jag en patrull så får de fixa det där..."
Jag tackade för hjälpen och la på luren.

15.40
Nu kommer två OV som ska kolla in väskan. De tar på sig knivhandskar och öppnar väskan försiktigt. Spännande!

15.45
Ov tar väskan med sig in i spärren. Den innehåller kameratillbehör. Hur sjutton kan man bara gå ifrån den?

16:35
Mitt pass är slut för idag!! Nu ska jag hem och... sova? Jag vill inte se mer människor på ett tag...

Automatspärrlogik

Ja, nu märks det att Veolia lägger ner. Jag ringer ofta och tjatar om extrajobb. Det enda PLE kunde erbjuda mig var en UT-tjänst på rådmansgatan norra. Den där jädra spärren som det luktar så konstigt i. Det var bara fem timmar. Förmodligen är det där den mest oattraktiva tjänsten av alla. Hur som helst gick jag med på att ta den.

Väl på rådmansgatan. Inte en människa ute. Jag lastade upp metrotidningar i en enormt hög behållare! Den måste vara gjort för en tvåmetermänniska!
Sedan gick jag in i kuren och drack kaffe ur min termos. Drack en hel liter kaffe och när sista droppen var uppdrucken slog det mig att det kanske inte är så nyttigt. Jag hade ju hållt mig vaken hela natten, snart hade jag varit vaken i 24 timmar.

Vid sjutiden började folk dyka upp. De flesta kom från tunnelbanan och skulle väl till sina viktiga arbeten. De har så himla bråttom folk! Var och varannan fastnade i spärrarna. Vilket resulterade i att jag fick blickar kastade mot mig. Ungefär en tredjedel av blickarna sa "Oj, såg du att jag fastnade, vad pinsamt" och resten säger "Vafan gör du din jävla spärrvakt va?!"

Spärrvakter, eller folk för övrigt inom serviceyrken ofta blir placerade i gruppen som nitiska eller paragrafryttare eller rent utav elaka av naturen. Det brukar låta "du låter skit gå ut över kunder eftersom du är så missnöjd med ditt jobb" och liknande. I vissa fall kan ju detta stämma, men från detta till att en del resenärer verkligen TROR att spärrvakterna faktiskt har knappar som vi kan trycka på så att folk fastnar i spärrarna och slår halvt ihjäl sig.

Jag finner ingen annan förklaring till varför fastnande resenärer i spärrarna tror att jag medvetet ser till att de fastnar i spärren. Eller finns det någon annan teori?
Det kan kanske inte vara så att folk har lite för bråttom och därför passerar fotocellen liiiite för fort så den inte hinner registrera. Nej, det är fullständigt mer logiskt att spärrvakten sitter och trycker P åt alla som hon tycker är fula eller dumma. Detta bara för att hon är så hemskt missnöjd med sitt jobb. Naturligtvis har arbetsgivaren också gått med på detta. SL också. Såklart! Hej logik!

I väntan på bättre tider...

När jag precis lärt mig att Veolia Sveriges VD heter Tomas Wallin så ska det kinesiska företaget MTR ta över tunnelbanetrafiken i Stockholm. Men det känns ju ganska tryggt (och lite konstigt?) att det är gamle Torborg Chetkovich som tar över VD-rollen, fast på MTRs sida. Hon är ju inte helt okänd för oss...

Jag satt på Odenplan södra när jag fick det inte helt oväntade beskedet att Veolia förlorat. Denna kaosartade tjänst! Fyra timmar mitt i rusningen. Sinnessjukt mycket folk och alla ska med tunnelbanan så fort som möjligt, helst ska de redan sitta på tåget när de lämnar in remsan. Men det finns alltid tid till att kommentera till exempel tiden på stämpeln.

Kund: "Men ska inte tiden stämplas en kvart framåt?!"
Jag: "Jo, men klockan är fem i tre, därför måste jag tyvärr stämpla tre, men jag kan ändra om du..."
Kund: "Men herre Gud! Då ska du ju stämpla TIO ÖVER TRE förstår du väl!"
Jag: "Jo, fast jag har bara kvartsintervall på min stämpel..."
Kund: "Vadå för något?!"
Jag: "Ge mig remsan..."
Tanten lämnar in remsan.
Jag: "Titta, nu gav jag dig hela 20 minuter extra!"
Tanten skiner upp och önskar mig en god dag.

Fast sen finns det andra som tror de gör en bra affär om de väntar...

I Alvik kommer en kvinna fram till spärren och säger "Vad har du för tid på din stämpel nu?!"
Klockan är tio i fem på eftermiddagen så alltså måste jag stämpla fem.
Jag: "Den stämplar 17:00."
Kvinnan: "Men det ska ju vara en kvart extra som man ska få, eller hur?! Då väntar jag!"
Jag: "Okej..."
Efter fem minuter kommer hon tillbaka och säger "Nu vill jag åka!"
Men eftersom jag fortfarande stämplar 17:00 så har hon ju snarare förlorat fem minuter än vunnit något på att vänta på en bättre tid...
Hon tittar på tiden och fnyser.

Men tillbaka till Odenplan och kaoset. Ett utrop gjordes om att MTR vunnit upphandlingen och en mycket glad Torborg skakade hand med någon från SL på metros hemsida. Samtidigt ropas ett journummer ut i spärren till folk som är oroliga att deras jobb ska gå förlorat.

Beskedet betyder ju ingenting i sig, man får ju se vad som händer senare, när MTR verkligen tar över. De lovar nu punktlig trafik sånär som på 99,6%, man kan ju fråga sig varför 0,4% av tågen inte är punktliga? De ska anställa mer personal! De säger sig till och med ha en lösning på lövhalkan! Är MTR trollkarlar? Eller är denna extra personal lövplockare?

Fler avgångar är stockholmarnas önskan. Men enligt SL går det inte att trycka in fler tåg i rusningen än ett tåg per minut. Ärligt talat så skulle man inte hinna trycka in fler tåg, folk skulle aldrig hinna gå av! Så som folk stoppar dörrar och ska envisas med att trycka sig på fullproppade tåg istället för att ta nästa tomma så skulle tågen inte få lämna plattformen. Så är det ju till och med idag.

Så i november tar MTR över. I Sverige ska de kalla sig för Tunnelservice. Vi jobbar ju inte i tunnlarna heller! Tunnelbaneservice hade varit lämpligare. Men man kan ju inte få allt. En annan sak som är säker är att Veolia nu kommer dra in på det mesta. När saker tar slut, så är de slut. Så snart är kaffet borta i spärrarna. En uppmaning till alla kollegor, snåla på kaffet och slå inte sönder porslinet! Vi får inget nytt förän i november... kanske.

Dessvärre är SL mer eller mindre kännt för att göra hemskt dåliga affärer. Stämpeln, är ju en tillfällig lösning sedan 70-talet. Access-systemet är redan närmare tio år gammalt och företaget som gjorde mjukvaran fick aldrig rätt uppgifter av SL så programmet innehöll inte alla de funktioner som man behöver. Tex kunde man inte återköpa en biljett. Inte nog med det, sedan uppstår konflikter och SL verkade vara på väg att kasta in handduken. Nu är de där jäkla korten äntligen ute bland resenärerna som verkligen tror på det här med magi och kollektivtrafiken. Istället för att bara LÄGGA KORTET på den blåa pluppen så ska man fäkta med kortet 1 meter ovanför, man tror att det är något magiskt fält runt spärren. När det inte fungerar kommer folk frustrerande fram och säger "det funkar ju ALDRIG!" och när man ber dem visa hur de försöker passera med kortet får man se alla möjliga taktiker.
Men inte nog med det, SL köpte nyligen in nya pendeltåg. Det var på tiden. Tågen behövde dock en helt ny depå eftersom de har allt som behövs på taket och inte under, allt är dessutom datorstyrt. Men här kommer problem med bromsarna och strålning. Kunde inte bli bättre?
Tunnelbanorna klarar inte av att åka på regn eller löv. Kamerorna i vagnarna var först inte av den modell som klarar att man rör dem. Man hade inte tänkt på att tunnelbanan är en farkost som rör sig. Bilderna var därför helt odugliga.

Det är ju nästan så man tycker lite synd om SL ibland...

Man får ta sedeln dit man kommer...

Jag har hittat en märklig sedel, det är en avlång sedel med silverstreck på. Det är ryska bokstäver på den och på ena sidan är det en bild av en damm. Ja, en damm, sån där man utvinner energi ur, ingen ankdamm alltså! På den andra sidan finns en bild av en bro, påminner om Karlsbron i Prag men sedeln är inte från Tjeckien. Märkligt!

Så det tillbringade jag en del av min tunnelbaneresa med idag. Då en tiggare kommer förbi och en man räcker honom en 20-lapp tänkte jag på hur det skulle vara om en 20-lapp hittades i Ryssland eller Japan. De skulle ju verkligen fundera... först en tant med päls och stor hatt, sen en häst med vagn och när man vänder på sedeln ser man en liten människa åkandes på en flygande gås! Hur ska man tolka det? Det måste se ganska märkligt ut, kanske uppfattas som en leksakssedel...

Jag undrar hur många svenska sedlar som finns på vift ute i världen just nu. Hur många befinner sig i Hamburg nu? Eller i Lima? Bevarade som minnen från en resa till ett svinkallt land. Pengar är ganska äckliga, ja, eftersom så många har haft dem menar jag, den där tian från 91 kanske jag köpte glass för 92 på gotland? Eller så kanske den hamnade i min insamlingsbössa till Pakistan?

En sak är säker - kungen har i alla fall fått mina pengar. Dock aldrig tvärt om. Usch.