Helt ärligt

Det har varit uppehåll med inlägg sen en tid tillbaka och detta beror på mycket strul i tunnelbanan. Inte med själva trafiken kanske, men med organisationen och nya avtal med SL som gjort att det mesta spårat ur fullständigt. Jag vet att några av mina kollegor är jättenöjda med sitt jobb och att väldigt många är rädda för att säga vad dom egentligen tycker och därför inte vill beblanda sig i negativ kritik om MTR. De som är jättenöjda med jobbet behöver över huvudtaget inte läsa denna blogg eftersom det verkar uppröra er så, men jag tvivlar på att ni är särskilt många. Resterande som inte vågar yttra sig tycker jag uppriktigt synd om.

Hur den här arbetsplatsen kunnat gå från att vara en ganska okej arbetsplats till det den är i dag är en historia värd att berätta. På MTR Stockholm tittar man inte på lämplighet, kompetens eller ambition. Det som gäller är hållhakar på varandra, svågerpolitik eller att anmäla varandra. Vad har inte detta resulterat i om inte osäkerhet, skvaller och skitsnack om kollegor. Framför allt har det skapats en negativ inställning bland många anställda och en tyst våg av kritik mot ledningen finns. Varför ingen vågar ställa sig upp och säga ifrån är otroligt! Men å andra sidan har jag med egna ögon sett vad som händer med dem som vågar säga något och det är fega, men enkla metoder som används. Jag tänker inte dra mig för att berätta vad jag har sett och jag kommer i framtiden att varna alla som ens funderar på en anställning på MTR.

Frågan är om det ens är lämpligt att åka tunnelbana som privatperson, säkerhetsmedvetandet verkar inte vara särskilt stort. Pengar och falsk ära går före.