Knack knack!

Resenären trampar i golvet och knackar på rutan som om SPX var ett slött djur på ett zoo. Jo, nog kanske SPX ser lite svettig och trött ut då det är 26 grader i spärren och det är den lägsta temperaturen som hittills har gått att nå. SPX tittar frågande på resenären som redan står vid spärrpinnen, precis som om det skulle gå snabbare att ställa sig där? Hon viftar med en remsa och skirker "tåget!". Med tanke på hennes egotrippade attityd och nedlåtande knackningar tar det lite extra tid att kontrollera resenärens biljett. Inte bara därför såklart, människan skakar av stress och det går inte att tyda någonting av den redan kladdiga stämpeln som tydligen ska vara giltig. Det kanske handlar om totalt 15 sekunder som kvinnan får stå vid spärren, dvs hon får vänta ca 7 sekunder längre än en trevlig resenär.

Det är faktiskt så att även spärrexpeditörer är försedda med periferiseende. Så även om SPX nu satt med blicken 25 grader åt vänster från spärrluckan så ser man faktiskt ändå om det kommer någon fram till luckan. Respekt, någon?