En liten dos otur

Visst kan man ha lite otur ibland. Det som är mest irriterande är när det sker små saker efter varandra som om det satt en liten djävul och bara förstörde alla ens planer för dagen. Så att man ska behöva planera om och precis när man planerat om så händer ytterligare en sak som förstör ens plan och mål.
Idag var en sån irriterande dag.

Jag ska till jobbet på islandstorget. Där ska jag vara 16.25. Men först måste jag hem till Nockeby för att byta om till uniformen, utan den får jag inte jobba.
Jag är på Brommaplan runt 15 när jag inser att bussarna mot Ekerö är helt inställda pga Tappströmsbron som vägrar fälla ned sig. Bussarna kör inte ens till Drottningholm och därför inte heller till Nockeby. Folk stod tålmodigt och väntade vid de ordinarie busshållplatserna och buss 318 hade öppen buss så folk kunde gå in och värma sig lite. Kallt var det ju också.

Jag fick gå men det tar 20 minuter och dessutom måste jag gå till jobbet, islandstorget också. Närmast är väl Ängbyplan och sen tunnelbanan därifrån. Men även den promenaden tar 20 minuter. Jag bör hinna i tid till jobbet.

När jag väl kommer hem kliver jag in i hissen som vanligt. Den åker upp men när jag kommer till min våning öppnas inte dörrarna. Av alla gånger jag åker hiss, så måste jag fastna just nu! Jag trycker på knapparna, 2:an, och "dörr" men dörren öppnar sig inte. Istället börjar hissen att gunga. Jag ser en bild framför mig av en idiot som sågar av hisslinorna och samtidigt skrattar högt. Men jag slår bort den bilden fort eftersom det känns som ett tecken på panik. Så då blev jag tom, tittade på mobilen och jag hade en plupp så det gick att ringa. Men vart? Precis då gungade hissen till och landade, jag tryckte på "dörr" och dörren flög upp, men på fel våning.

Nu hade jag slösat ytterligare 10 minuter på dumheter!

Kastade på mig uniformen. Tog tag i datorn och sprang iväg igen. Gick från Nockeby till Södra ängby och bakom träden kunde jag höra det välkända suset av tunnelbanan. Åkte en station med tunnelbanan och sedan var jag på plats - i tid!

När jag skulle logga in det mobila bredbandet, så hade jag glömt bort koden. Men lite tur hade jag, för PUK-koden låg i plånboken!

Äntligen på jobbet. Med datorn. Än så länge har det inte hänt något annat konstigt eller roligt. Vi får väl se...