.
När blå linjen stängdes av mellan T-centralen och Kungsträdgården trodde inte SL att så många skulle välja att byta från blå till grön och tvärt om vid Fridhemsplan. De flesta valde att göra det istället för att ta ersättningsbussen som ändå inte kommer fram i stadens gitter av felparkerade bilar och annat som står i vägen inne i stan. Fridhemsplan blev nu extra belastat än vanligt, i vanliga fall är Fridhemsplan på tredje plats när det gäller antal på- och avstigningar per dag!
Denna extra belastning resulterade i förutom mer förvirring och "Suck, Gud vad jobbigt" också i flera olyckor, inte minst i rulltrappor och på rullbanden mellan blåa och gröna linjen. Med anledning av detta och att vi som informatörer fick bevittna ena olyckan efter den andra beslutades att vi fick tillstånd att stänga av rullbanden i rusningen eller vid hög belastning. Något som retade gallfeber på folk men som faktiskt resulterade i färre olyckor. Det senare var ju meningen, men folk vill hellre tro att det var till för att störa och förstöra som rullbanden stängdes av.
Egentligen finns det inte så mycket att klaga på angående det där. Är man frisk så klarar man gott och väl att gå ner eller upp för rullbandet eller gå i mittengången. Jag kan förstå de som är svagare men det är också för deras skull som de stängdes av då flera av olyckorna orsakade "dominoeffekter" och folk föll på varandra - de svaga råkade mest illa ut.
Det uppstod som vanligt både roliga, knäppa och dumma händelser kring avstängningen av rullbanden. Några "godbitar" kommer här...
En äldre kvinna med resväska står på rullbandet på väg uppåt och bakom henne kommer en yngre kille springandes. Han råkar knuffa till kvinnan som ramlar över sin resväska och hon närmar sig rullbandets slut och den farliga kammen där man kan åka in med både hår och händer om det vill sig illa. Jag hinner precis fram och nödstoppar bandet. Några längre ned på bandet uttrycker sitt missnöje med att bandet stannat genom att ropa något jag inte hörde. Ett par hjälpsamma resenärer hjälper kvinnan som klarat sig ganska bra förutom att hon är chockad. Kvinnan utbrister "De här rullbanden är ju livsfarliga! Varför stänger ni inte av de här?!". Jag beslutar då, trots att rusningen inte riktigt börjat ännu, att banden skall stängas av. Jag och två kollegor hjälps åt att stänga av banden. Banden måste vara tomma för att kunna startas eller stängas av. Bara ett par minuter efter att banden stängts av kommer en kvinna upp från blå linjen, med ilsken blick går hon fram till mig och min kollega och halvskriker "Varför är de här rullbanden avstängda?! De ska ju vara igång! Gör ert jobb och starta dem! Jag har hjärtfel och mitt hjärta går bara på 5% jag klarar inte av att gå upp för den där backen! DÅ DÖR JAG!" (Observera att hon faktiskt gått upp för hela backen för att klaga) Jag och min kollega svarar med det vi fått från SL, att pga säkerhetsskäl måste banden stängas av om vi anser att det är för mycket folk. Kvinnan muttrar och går därifrån.
En vanlig fråga var också när rullbanden skulle bli lagade. Trots att det inte satt någon felanmälningsdekal på rullbanden eller något annat som indikerade på att de var trasiga så återkom frågan: "När ska ni laga rullbanden?!"
En annan vanlig kommentar var också: "Kan ni inte göra ert jobb och starta rullbanden?!" Gissa om resenärerna då blev snopna när jag svarade med "Jag har gjort mitt jobb, jag har stängt av dem!".
Även senare på kvällen runt halv åtta kunde det komma stora folkmassor från gröna linjen och som skulle ner till blå. Blåa linjen går med 10-minuterstrafik vilket ger att det går ett tåg var femte minut ungefär. Gröna linjen går dock lite oftare och ungefär 3-4 tåg från stan hinner det gå på 2 blåa tåg om ni förstår vad jag menar. Det hann med andra ord samlas ganska mycket folk på plattformen innan Akalla-tåget skulle ankomma. Men mellan de gröna tågen var det tomt i gången och på rullbanden. Så det kunde vara i stort sett tomt på rullbandet i tre minuter innan det vart fullt av folk igen. Sådär höll det på. I rusningen kunde det vara konstant med folk!
Det bästa var nog ändå den "förstående" kvinnan som till skillnad från många andra resenärer ändå kom med ett förslag, dock inte så genomtänkt.
Klockan är runt sju och jag stod nere på blå plattform när kvinnan kommer fram till mig och frågar: "Varför är rullbanden avstängda nu?"
Jag: "Jo, vi har haft många olyckor nu eftersom det är mycket mer folk som åker här pga avstängningen. Så vi stänger av rullbanden när det är mycket folk."
Detta var tydligen inte vad kvinnan ville höra så hon utbrister:"Men nu är det ju inget folk här!"
Jag: "Nej, inte just nu, men om två minuter anländer ett tåg på gröna linjen och då kommer det komma mycket folk!"
Då kläcker kvinnan ur sig sin fantastiska idé!Kvinnan: "Men kan ni inte starta rullbanden mellan folkströmmarna då?!"
Som sagt måste rullbandet vara tomt för att man ska få starta eller stoppa det. I vanliga fall kan det ta upp till fem minuter att stoppa ett rullband och något kortare tid att starta det. Det är ungefär tre minuter mellan folkströmmarna och på de minuterna tycker kvinnan att jag ska starta rullbandet när det inte är någon där för att sedan stoppa det när det kommer folk! Genialiskt! Jag: "Det är väldigt opraktiskt så det kan vi tyvärr inte göra. Men du kan ju framföra din idé till SL-kundtjänst."
Antingen tyckte kvinnan att det inte gick att resonera med mig eller så insåg hon kanske hur dumt det hon sagt lät. Jag hoppas på det sista för mänsklighetens skull!
De som ramlade på rullbanden vet jag blev ofta väldigt arga, förmodligen skämdes de också lite grann. Även om jag inte tycker att SL alltid tänker på resenärerna i första hand så tror jag ändå inte att de vill att deras resenärer skadar sig, men det handlar ju också om att SL inte vill behöva betala ut skadestånd till alla som fått ordentliga skador och/eller sönderslitna kläder. Därför var ju SL mån om att se till att minimera risken att ramla på rullbandet. Det är ju inte så himla svårt att räkna ut. Så ärligt talat, sluta gnäll, det finns mycket bättre saker att gnälla över!
Inlägg
