Inlägg
Det är fredagsrusning i Alvik.
Som tusentals höns jagade av 500 rävar rusar stockholmarna från tvärbanan till tunnelbanan av rädsla för att missa tåget som går med 2-minutersintervaller.
Mitt i folksamlingen gör sig en medelålders kvinna hörd genom att ställa sig mitt framför min spärr och gällt skrika "JAG HAAAAR BILJETT !" och pekar på handväskan. Jag ropar tillbaka "JAAHAA!" och kvinnan följer med lämmeltåget upp mot plattformen.
fredag, november 13, 2009
måndag, november 02, 2009
Tunnelbanan goes MTR
Nu har MTR tagit över Stockholms tunnelbana och har 100 dagar på sig att ta reda på vad sjutton Veolia har pysslat med i 10 år. Vi får väl se hur det går... Ärligt talat så är det ganska oväsentligt hur MTR driver tunnelbanan i Hongkong, det är ett helt annat land, med helt andra människor och en helt annan kultur. Jag tror inte att MTR har allt det som krävs för att lyckas lika bra i Stockholm som i Hongkong. Så därför kanske man ska sluta skryta om Hongkong och börja jobba på det stora projekt som man nu tagit på sig. Jag må vara negativ och pessimist, men tro mig, jag vet nog hur jag vill att min lägenhet skall tapetseras men när jag väl blivit klar ser det inte lika fint ut som i inredningstidningen... (Jag kan inte tapetsera.)
DN skriver om MTRs övertagande av tunnelbanan och MTRs VD Torborg är intervjuad.
– "Punktligheten i Hongkong ligger på 99,7 procent. Det har vi som målsättning på sikt även här, säger Torborg Chetkovich, som inte vågar lova ökad punktlighet redan på måndag."
Det är bra att hon är tydlig med att den ökade punktligheten inte kommer att ske med rivstart, då stockholmarna inte har förståelse för det här med tunnelbanan, den bara går. Man drar sig inte heller för att påpeka och helst klaga över något man "har hört" eller tror sig veta. Jag kommer troligen trots allt få det påpekat för mig att tunnelbanan var en halv minut försenad trots att MTR tagit över.
I DNs artikel skrivs också,
- "SL är mycket professionell i sina upphandlingar och det känns väldigt skönt att de rättsliga prövningarna bevisat det, säger Torborg Chetkovich."
Detta var dock mindre bra. SL är, i alla fall enligt mig, väldigt dåliga på att upphandla företag. Accesskorten är väl det värsta exemplet men även Veolia var väl ett misstag. Annars har SL gjort tabbar när man anlitat företag som ska installera lås, kameror, automatspärrar och Gud vet vad. De rättsliga prövningarna kring att MTR vann upphandlingen av tunnelbanan bevisade ju bara att upphandlingen gått rätt till. Hur sen SL resonerade när de valde MTR återstår att se, men de företag man har anlitat hittils har det alltid varit något problem med och det ser inte speciellt professionellt ut enligt min åsikt.
Vi får väl till att börja med se hur många som tagit på sig rätt uniform imorgon! En del kollegor hade ju dessutom tjuvstartat med MTR-uniformen redan innan MTR tagit över och varför förstår jag inte riktigt, men Veolia, oseriösa som de är, brydde sig knappt om det.
Sen får vi se hur många resenärer som kommer få spader när de märker att de kommer att få stå och vänta max ett par minuter på att spärrvakten tex måste starta en rulltrappa och inte längre får öppna spärrlinjen. För en stressad stockholmare är två minuter i kollektivtrafiken ett halvt liv och helst ska spärrvakten se till att resenären hamnar på tåget som avgick för fem minuter sedan.
Frågan är om resenärerna ens kommer att inse att de måste vänta... Stockholmarna har ju ingen koll på tunnelbanan. Det är bara något som förväntas finnas där i vått och torrt och det ska vara billigt men ge bra service och kvalitet. Samtidigt vet man inte ens vem som kör tunnelbanan, man är inte ens insatt i vem som reglerar priser och tidtabeller och vem som sköter underhåll av stationer och tåg. Man tar inte själv reda på hur man gör om spärren är obemannad, det förväntar man att SL ska lösa åt en när man väl hamnar i kontrollen. Då är det försent. Men det problemet slipper vi nu, ty spärrlinjen ska hållas stängd, för alltid...
Läs hela DNs artikel här.
DN skriver om MTRs övertagande av tunnelbanan och MTRs VD Torborg är intervjuad.
– "Punktligheten i Hongkong ligger på 99,7 procent. Det har vi som målsättning på sikt även här, säger Torborg Chetkovich, som inte vågar lova ökad punktlighet redan på måndag."
Det är bra att hon är tydlig med att den ökade punktligheten inte kommer att ske med rivstart, då stockholmarna inte har förståelse för det här med tunnelbanan, den bara går. Man drar sig inte heller för att påpeka och helst klaga över något man "har hört" eller tror sig veta. Jag kommer troligen trots allt få det påpekat för mig att tunnelbanan var en halv minut försenad trots att MTR tagit över.
I DNs artikel skrivs också,
- "SL är mycket professionell i sina upphandlingar och det känns väldigt skönt att de rättsliga prövningarna bevisat det, säger Torborg Chetkovich."
Detta var dock mindre bra. SL är, i alla fall enligt mig, väldigt dåliga på att upphandla företag. Accesskorten är väl det värsta exemplet men även Veolia var väl ett misstag. Annars har SL gjort tabbar när man anlitat företag som ska installera lås, kameror, automatspärrar och Gud vet vad. De rättsliga prövningarna kring att MTR vann upphandlingen av tunnelbanan bevisade ju bara att upphandlingen gått rätt till. Hur sen SL resonerade när de valde MTR återstår att se, men de företag man har anlitat hittils har det alltid varit något problem med och det ser inte speciellt professionellt ut enligt min åsikt.
Vi får väl till att börja med se hur många som tagit på sig rätt uniform imorgon! En del kollegor hade ju dessutom tjuvstartat med MTR-uniformen redan innan MTR tagit över och varför förstår jag inte riktigt, men Veolia, oseriösa som de är, brydde sig knappt om det.
Sen får vi se hur många resenärer som kommer få spader när de märker att de kommer att få stå och vänta max ett par minuter på att spärrvakten tex måste starta en rulltrappa och inte längre får öppna spärrlinjen. För en stressad stockholmare är två minuter i kollektivtrafiken ett halvt liv och helst ska spärrvakten se till att resenären hamnar på tåget som avgick för fem minuter sedan.
Frågan är om resenärerna ens kommer att inse att de måste vänta... Stockholmarna har ju ingen koll på tunnelbanan. Det är bara något som förväntas finnas där i vått och torrt och det ska vara billigt men ge bra service och kvalitet. Samtidigt vet man inte ens vem som kör tunnelbanan, man är inte ens insatt i vem som reglerar priser och tidtabeller och vem som sköter underhåll av stationer och tåg. Man tar inte själv reda på hur man gör om spärren är obemannad, det förväntar man att SL ska lösa åt en när man väl hamnar i kontrollen. Då är det försent. Men det problemet slipper vi nu, ty spärrlinjen ska hållas stängd, för alltid...
Läs hela DNs artikel här.
söndag, november 01, 2009
Tack och hej då!
Veolia förlorade mot MTR i upphandlingen av Stockholms tunnelbana.
Jag kan inte låta bli att skriva det, bara för att än en gång tala om det för Veolia. Men jag ska inte vara så elak. Jag vill ju tacka Veolia Tunnelbanan för drygt två fantastiska år som anställd spärrexpeditör! Det har varit riktigt underhållande och intressant att se Veolia lösa problem som kommit i deras väg. Hur man slätat ut, slätat över, underdrivit, överdrivit, och övervägt det man påpekat eller föreslagit. Det har också varit enormt lärorikt att se hur inkonsekvent och inkompetent en arbetsledning kan vara. Veolia Tunnelbanan är verkligen speciell i den kategorin. Framför allt är arbetsledningen enormt naiv i sina beslut om allt från hur man ska hälsa till vem man skall larma vid fara. Det mest fula med Veolia Tunnelbanan är hur halvhjärtat man alltid gav sig in i projekt som SL "kastat på" dem.
Observera att utmärkelsen endast gäller Veolia Tunnelbanan, jag kan inte svara för hur Veolia driver annan trafik i Sverige eller i världen.
Observera också att detta är min egna åsikt. Det finns inga bevis för att Veolia förtjänar utmärkelsen i vare sig denna artikel eller i denna blogg, det grundar sig helt och hållet på min egna åsikt. (Att jag över huvudtaget skriver detta är pga min arbetslednings korta stubin och att de är hemskt dåliga på att ta kritik.)
Jag kan inte låta bli att skriva det, bara för att än en gång tala om det för Veolia. Men jag ska inte vara så elak. Jag vill ju tacka Veolia Tunnelbanan för drygt två fantastiska år som anställd spärrexpeditör! Det har varit riktigt underhållande och intressant att se Veolia lösa problem som kommit i deras väg. Hur man slätat ut, slätat över, underdrivit, överdrivit, och övervägt det man påpekat eller föreslagit. Det har också varit enormt lärorikt att se hur inkonsekvent och inkompetent en arbetsledning kan vara. Veolia Tunnelbanan är verkligen speciell i den kategorin. Framför allt är arbetsledningen enormt naiv i sina beslut om allt från hur man ska hälsa till vem man skall larma vid fara. Det mest fula med Veolia Tunnelbanan är hur halvhjärtat man alltid gav sig in i projekt som SL "kastat på" dem.
Därför vill jag helt enkelt tacka Veolia Tunnelbanan för dessa år med utmärkelsen BKA:
"Bedrövlig Kaosartad Arbetsgivare"
"Bedrövlig Kaosartad Arbetsgivare"
Det är nog den enda utmärkelse som Veolia Tunnelbanan verkligen förtjänat.
Observera att utmärkelsen endast gäller Veolia Tunnelbanan, jag kan inte svara för hur Veolia driver annan trafik i Sverige eller i världen.
Observera också att detta är min egna åsikt. Det finns inga bevis för att Veolia förtjänar utmärkelsen i vare sig denna artikel eller i denna blogg, det grundar sig helt och hållet på min egna åsikt. (Att jag över huvudtaget skriver detta är pga min arbetslednings korta stubin och att de är hemskt dåliga på att ta kritik.)
torsdag, oktober 22, 2009
En enkel - tur och retur
Blackeberg 19:38
Resenär: "Snälla, snäääällla, kan inte jag få en halvtimma längre på min biljett så jag hinner handla i alla affärerna i Vällingby?!"
Spx tittar på klockan och stämpeln. Drar fram en kvart till.
Spx: "Jaha, ja men egentligen... "
Resenären tittar på biljetten och skiner upp.
Resenär: "Åh tack ! Jättetack! Här!" Resenären kastar in en 20-lapp.
Spx: "Nämen, hallå! Jag behöver inte... Hallå?"
Resenären har redan hunnit iväg.
Affärerna stänger ändå 20 minuter senare så någon extratid behövdes ju inte... Dessutom kunde han ju betalat en returbiljett med den där 20-lappen. Stress eller bara ren förvirring?
Resenär: "Snälla, snäääällla, kan inte jag få en halvtimma längre på min biljett så jag hinner handla i alla affärerna i Vällingby?!"
Spx tittar på klockan och stämpeln. Drar fram en kvart till.
Spx: "Jaha, ja men egentligen... "
Resenären tittar på biljetten och skiner upp.
Resenär: "Åh tack ! Jättetack! Här!" Resenären kastar in en 20-lapp.
Spx: "Nämen, hallå! Jag behöver inte... Hallå?"
Resenären har redan hunnit iväg.
Affärerna stänger ändå 20 minuter senare så någon extratid behövdes ju inte... Dessutom kunde han ju betalat en returbiljett med den där 20-lappen. Stress eller bara ren förvirring?
Obligatoriskt gnäll över MTR-uniformen
När jag har kikat runt på andra bloggar om tunnelbanan har jag märkt att många, nästan alla, skrivit om den nya MTR-uniformen. Så då måste ju jag också få gnälla lite.
Jag tycker ändå det är ganska kul att få en ny uniform, visst, den är faktiskt snarlik, det är endast lite detaljer som ändras, men ändå. Framför allt behöver man inte tvätta sin Veolia-uniform något mer och det har jag inte gjort den senaste månaden heller! Den ska ju ändå slängas och det bästa är att man får betalt för att lämna in den! Det är ju verkligen inte varje dag man får två timmar betald arbetstid för att lämna in skitiga kläder till sin arbetsgivare.
Så kom det 6 kg kläder i en låda på posten som skulle innehålla allt jag behöver till vintern på jobbet. Allting var med men storlekarna...
Jag har nog ganska lätt att välja storlek när jag ska beställa, jag tar alltid minsta storlek och det brukar vara ganska lagom. Men denna gång blev jag förvånad. De påstod att storlekarna var densamma som i Veolia-uniformen. Men det stämde inte. Min byxstorlek 34 var som clownbyxor på mig och med all utrustning i fickorna skulle de trilla av mig! Med skärpet virat två varv runt mig såg det inte klokt ut. Det vart byltigt och klumpigt med 30 väck av tyg!
Så jag begav mig till det tillfälliga kontoret för att fråga vad jag nu gör. Jag kan inte ha de där byxorna och något måste vara fel om minsta storleken är sådär stor! På kontoret fick jag veta att det fanns storlek 32 men det gick inte att beställa i första omgången. Konstigt.
De hade ett provexemplar som jag provade men även storlek 32 var för stor! Mindre än 32 finns inte. Så det var bara att ta mina mått och skräddarsy byxorna åt mig. Tror de fick ta in 7 centimeter till.
Det konstigaste av allt är att alla andras gnäll handlar om att storlekarna var för små! Jag förstår inte hur alla andra verkar ha fått för små kläder men jag har fått för stora! Eller är jag verkligen så liten?
Jag tycker ändå det är ganska kul att få en ny uniform, visst, den är faktiskt snarlik, det är endast lite detaljer som ändras, men ändå. Framför allt behöver man inte tvätta sin Veolia-uniform något mer och det har jag inte gjort den senaste månaden heller! Den ska ju ändå slängas och det bästa är att man får betalt för att lämna in den! Det är ju verkligen inte varje dag man får två timmar betald arbetstid för att lämna in skitiga kläder till sin arbetsgivare.
Så kom det 6 kg kläder i en låda på posten som skulle innehålla allt jag behöver till vintern på jobbet. Allting var med men storlekarna...
Jag har nog ganska lätt att välja storlek när jag ska beställa, jag tar alltid minsta storlek och det brukar vara ganska lagom. Men denna gång blev jag förvånad. De påstod att storlekarna var densamma som i Veolia-uniformen. Men det stämde inte. Min byxstorlek 34 var som clownbyxor på mig och med all utrustning i fickorna skulle de trilla av mig! Med skärpet virat två varv runt mig såg det inte klokt ut. Det vart byltigt och klumpigt med 30 väck av tyg!
Så jag begav mig till det tillfälliga kontoret för att fråga vad jag nu gör. Jag kan inte ha de där byxorna och något måste vara fel om minsta storleken är sådär stor! På kontoret fick jag veta att det fanns storlek 32 men det gick inte att beställa i första omgången. Konstigt.
De hade ett provexemplar som jag provade men även storlek 32 var för stor! Mindre än 32 finns inte. Så det var bara att ta mina mått och skräddarsy byxorna åt mig. Tror de fick ta in 7 centimeter till.
Det konstigaste av allt är att alla andras gnäll handlar om att storlekarna var för små! Jag förstår inte hur alla andra verkar ha fått för små kläder men jag har fått för stora! Eller är jag verkligen så liten?
måndag, oktober 19, 2009
Se upp vart du sätter dig på fingrarna
Jag och min kollega blev lätt paralyserade när vi såg tre brandmän med tre stora klipptänger komma in i biljetthallen. En utav brandmännen frågar bestämt med en mörk basstämma "kan du släppa in oss?!". Min kollega hinner inte ens fråga vad som hänt, men egentligen behöver vi inte ens fråga vad som hänt. Det enda som just brandmän med stora tänger kan betyda är det man aldrig vill vara med om, framförhopp.
Min kollega greppar telefonen och ringer trafikledningen direkt. En av de första frågorna är "Ska jag stoppa inpasseringen?!" men svaret han får är nej. Förklaringen är att det inte skett någon olycka alls egentligen. Nej, det som har hänt är att en kille har fastnat med sitt finger i en bänk på plattformen. Han sitter nu fast, ordentligt fast i bänken. Vi drar en lättnadens suck med ett leende på läpparna. Efter tio minuter har brandmännen lyckats klippa loss killens finger ur bänken. Ja, man klippte sönder bänken, inte fingret.
Detta är en "typisk" fredagshändelse som inträffade en måndag!
Min kollega greppar telefonen och ringer trafikledningen direkt. En av de första frågorna är "Ska jag stoppa inpasseringen?!" men svaret han får är nej. Förklaringen är att det inte skett någon olycka alls egentligen. Nej, det som har hänt är att en kille har fastnat med sitt finger i en bänk på plattformen. Han sitter nu fast, ordentligt fast i bänken. Vi drar en lättnadens suck med ett leende på läpparna. Efter tio minuter har brandmännen lyckats klippa loss killens finger ur bänken. Ja, man klippte sönder bänken, inte fingret.
Detta är en "typisk" fredagshändelse som inträffade en måndag!Utrop efter noter
Helt utan förvarning började det spelas hysterisk klassisk musik i spärren, i biljetthallen och förmodligen på plattformarna också. Sedan sprakade och knastrade det otäckt i högtalaren emellanåt.
Den hysteriska marchliknande musiken visade sig dock inte vara en "få-ut-folket-ur-tunnelbanan-stress-låt", inte heller ett sätt att få resenärerna mer disciplinerade, utan var helt enkelt ett högtalartest från trafikledningen.
Jag hade förmodligen blivit jätterädd om jag suttit på en mindre, mer folktom station och hört den där, kusliga musiken på högsta volym komma från ingenstans! Man kan ju förvarna!
Den hysteriska marchliknande musiken visade sig dock inte vara en "få-ut-folket-ur-tunnelbanan-stress-låt", inte heller ett sätt att få resenärerna mer disciplinerade, utan var helt enkelt ett högtalartest från trafikledningen.
Jag hade förmodligen blivit jätterädd om jag suttit på en mindre, mer folktom station och hört den där, kusliga musiken på högsta volym komma från ingenstans! Man kan ju förvarna!
söndag, oktober 18, 2009
Radiogrodor
Under tiden som informatör på Fridhemsplan bar jag alltid radio. Den kanal som vi informatörer alltid skulle använda gällde även intäktsäkrarna sen kunde vi även ha medhörning på Trygg C:s kanal men de kunde inte höra oss.
Det var ganska ofta utrop på radion om trafikstörningar eller ordningsproblem, samt när intäktsäkrarna skulle ha rast och var de skulle ta vägen sen. Man kan i princip ropa ut vad man vill till den så kallade sambandscentralen, men ropar man hela tiden ut oväsentligheter så lär man bli kallad till möte. Välj dina utrop väl och ropa på rätt sätt.
Trygg C begär hjälp.
"Det är en geting i biljetthallen Sankt Eriksplan norra, en kvinna har blivit stucken!"
Vi har inga jourläkare i tunnelbanan, tyvärr. Även om nu kvinnan var allergisk så finns det inget SL kan göra, däremot kunde spärrvakten begärt ambulans via trafikledningen, men av någon anledning kontaktades Trygg C....
Intäktsäkrare vid T-centralen ropar till sambandscentralen.
I-säkrare: Hysteriskt, "#### till samband!!....... kom?"
Samband: "Lyssnar på dig, kom!"
I-säkrare: "Det är någon som SPILLT UT KAFFE över en spärr här!! eh.. kom?"
Samband: "Jaha, är det så mycket att folk kan halka i det? Kom"
I-säkrare: Fortfarande hysterisk, "NEJ, det är en spärr... med... Kaffe alltså!! Över SPÄRREN!.... Kom?"
Samband: "Okej, men då ringer ni väl jourstäd då. Du låter uppjagad, allt annat lugnt? Kom"
I-säkrare: Skrikandes, "OKEJ, JAA, DET ÄR LUGNT! ..... "
I-säkrare: ".... ehh... kom!"
Samband: "Okej. Klart slut."
Förmodligen måste hon ha trott att hon inte hördes i radion eftersom hon skrek och vid första anropet där hon bara begär kontakt trodde man att det verkligen hade hänt något allvarligt!
I-säkrare vid T-centralen anropar om en man som enligt trafikanter ska vara hotfull och samband ber I-säkraren att lämna så mycket information han har om den hotfulla mannen. Dessvärre verkar täckningen inte vara tillräcklig, eller så har inte I-säkraren fattat att man måste hålla in sändarknappen när man talar eftersom kommunikationen bryts hela tiden.
Samband: "Eftersom det bara klipper när du sänder, kan du ta det absolut viktigaste om mannen? Kom"
I-säkraren: "Ja, han har svart jacka och åker upp och ned i en rulltrappa..."
Fem minuter senare anropar samma I-säkrare igen, lite uppjagad, "Jag glömde säga att han påstås ha kniv på sig!!" Det absolut viktigaste skulle tas med, först! Doh!
Det var ganska ofta utrop på radion om trafikstörningar eller ordningsproblem, samt när intäktsäkrarna skulle ha rast och var de skulle ta vägen sen. Man kan i princip ropa ut vad man vill till den så kallade sambandscentralen, men ropar man hela tiden ut oväsentligheter så lär man bli kallad till möte. Välj dina utrop väl och ropa på rätt sätt.
- - -
Trygg C begär hjälp.
"Det är en geting i biljetthallen Sankt Eriksplan norra, en kvinna har blivit stucken!"
Vi har inga jourläkare i tunnelbanan, tyvärr. Även om nu kvinnan var allergisk så finns det inget SL kan göra, däremot kunde spärrvakten begärt ambulans via trafikledningen, men av någon anledning kontaktades Trygg C....
- - -
Intäktsäkrare vid T-centralen ropar till sambandscentralen.
I-säkrare: Hysteriskt, "#### till samband!!....... kom?"
Samband: "Lyssnar på dig, kom!"
I-säkrare: "Det är någon som SPILLT UT KAFFE över en spärr här!! eh.. kom?"
Samband: "Jaha, är det så mycket att folk kan halka i det? Kom"
I-säkrare: Fortfarande hysterisk, "NEJ, det är en spärr... med... Kaffe alltså!! Över SPÄRREN!.... Kom?"
Samband: "Okej, men då ringer ni väl jourstäd då. Du låter uppjagad, allt annat lugnt? Kom"
I-säkrare: Skrikandes, "OKEJ, JAA, DET ÄR LUGNT! ..... "
I-säkrare: ".... ehh... kom!"
Samband: "Okej. Klart slut."
Förmodligen måste hon ha trott att hon inte hördes i radion eftersom hon skrek och vid första anropet där hon bara begär kontakt trodde man att det verkligen hade hänt något allvarligt!
- - -
I-säkrare vid T-centralen anropar om en man som enligt trafikanter ska vara hotfull och samband ber I-säkraren att lämna så mycket information han har om den hotfulla mannen. Dessvärre verkar täckningen inte vara tillräcklig, eller så har inte I-säkraren fattat att man måste hålla in sändarknappen när man talar eftersom kommunikationen bryts hela tiden.
Samband: "Eftersom det bara klipper när du sänder, kan du ta det absolut viktigaste om mannen? Kom"
I-säkraren: "Ja, han har svart jacka och åker upp och ned i en rulltrappa..."
Fem minuter senare anropar samma I-säkrare igen, lite uppjagad, "Jag glömde säga att han påstås ha kniv på sig!!" Det absolut viktigaste skulle tas med, först! Doh!
lördag, oktober 10, 2009
När dövörat slår till
.
Alvik norra
En kvinna kommer fram till spärren och undrar...
"Går tvärbanan förbi Liljeholmen?"
Jag svarar: "Ja, det gör den."
Kvinnan: "Men hur kan den göra det? Den kommer ju till Gullmarsplan sedan!"
Jag: "Ja, men den går ju över Stora..."
Kvinnan avbryter: "Tunnelbanan går ju inte den vägen!"
Jag: "Ehh, nä, nehä... men tvärbanan går över Stora Essingen och Gröndal..."
Kvinnan: "Det var ju konstigt..."
Eftersom kvinnan inte verkar vilja förstå eller vill lyssna på mig ger jag upp.
Jag: "Ja, men då får du väl åka runt med tunnelbanan då!"
Kvinnan: "Ja, jag gör väl det..."
Jag är visst inte så förtroendeingivande och man kan inte själv ta reda på om tvärbanan går förbi en station eller inte, nej nej... Varför göra det lätt för sig?
Alvik norra
En kvinna kommer fram till spärren och undrar...
"Går tvärbanan förbi Liljeholmen?"
Jag svarar: "Ja, det gör den."
Kvinnan: "Men hur kan den göra det? Den kommer ju till Gullmarsplan sedan!"
Jag: "Ja, men den går ju över Stora..."
Kvinnan avbryter: "Tunnelbanan går ju inte den vägen!"
Jag: "Ehh, nä, nehä... men tvärbanan går över Stora Essingen och Gröndal..."
Kvinnan: "Det var ju konstigt..."
Eftersom kvinnan inte verkar vilja förstå eller vill lyssna på mig ger jag upp.
Jag: "Ja, men då får du väl åka runt med tunnelbanan då!"
Kvinnan: "Ja, jag gör väl det..."
Jag är visst inte så förtroendeingivande och man kan inte själv ta reda på om tvärbanan går förbi en station eller inte, nej nej... Varför göra det lätt för sig?
söndag, oktober 04, 2009
Helgens konstaterande
.
Så var även denna helg jobbad och klar. Med två konstateranden...
Problemet med Accessmaskinen är Accessmaskinen.
Det enda syftet med att ha Alviks södra utgång bemannad är att skicka tillbaka folk till Alvik norra.
Så var även denna helg jobbad och klar. Med två konstateranden...
Problemet med Accessmaskinen är Accessmaskinen.
Det enda syftet med att ha Alviks södra utgång bemannad är att skicka tillbaka folk till Alvik norra.
lördag, oktober 03, 2009
Jäkla dumheter a.k.a. tunnelbanan
.
Alvik norra.
Mannen står och rycker i grinden samtidigt som han skriker "Hur kommer man igenom om man har biljett då?!" (Meningen är att det ska vara svårt att komma in utan biljett.)
Jag svarar från spärrluckan: "Man visar sin biljett här och sen passerar man!"
Mannen blir högröd i ansiktet och gormar "Jäkla dumheter!!"
Han tar tre stora kliv genom biljetthallen och visar demonstrativt upp sin stämplade remsa.
Så svårt var det!
Alvik norra.
Mannen står och rycker i grinden samtidigt som han skriker "Hur kommer man igenom om man har biljett då?!" (Meningen är att det ska vara svårt att komma in utan biljett.)
Jag svarar från spärrluckan: "Man visar sin biljett här och sen passerar man!"
Mannen blir högröd i ansiktet och gormar "Jäkla dumheter!!"
Han tar tre stora kliv genom biljetthallen och visar demonstrativt upp sin stämplade remsa.
Så svårt var det!
fredag, oktober 02, 2009
Ett finger med i spelet
.
Alvik södra har ganska nyligen fått en ny lucka som ska vara höj- och sänkbar. Dock fungerar den inte som den ska så den fastnar i vissa lägen.
Luckan var nästan helt stängd när en kille kommer med sin remsa och vill åka. Jag försöker trycka upp luckan med knappen men luckan har fastnat. Enda sättet att kunna få upp luckan igen är att trycka ned den en bit, vilket jag gör...
Resenären: "Hässelby tack!"
Killen sticker precis in remsan när jag i mitt försök att få upp luckan precis trycker ned den rakt över hans fingrar!
Kaboff!
Killen ryggar tillbaka och drar tillbaka handen som om han fått en elstöt.
Resenären: "Vad ?!"
Jag: "Det var verkligen inte meningen, den fastnade! Alltså den... luckan... förlåååt!"
Det var tydligen ingen fara som tur var... Puh!
Han hade snabba reaktioner!
Alvik södra har ganska nyligen fått en ny lucka som ska vara höj- och sänkbar. Dock fungerar den inte som den ska så den fastnar i vissa lägen.
Luckan var nästan helt stängd när en kille kommer med sin remsa och vill åka. Jag försöker trycka upp luckan med knappen men luckan har fastnat. Enda sättet att kunna få upp luckan igen är att trycka ned den en bit, vilket jag gör...
Resenären: "Hässelby tack!"
Killen sticker precis in remsan när jag i mitt försök att få upp luckan precis trycker ned den rakt över hans fingrar!
Kaboff!
Killen ryggar tillbaka och drar tillbaka handen som om han fått en elstöt.
Resenären: "Vad ?!"
Jag: "Det var verkligen inte meningen, den fastnade! Alltså den... luckan... förlåååt!"
Det var tydligen ingen fara som tur var... Puh!
Han hade snabba reaktioner!
fredag, september 25, 2009
Motorsågsmassakern i Abrahamsberg
.
Abrahamsberg
Detta hände min kollega för ett tag sedan. En vanlig eftermiddag i Abrahamsberg traskar en vanlig kille med en vanlig motorsåg in i biljetthallen. Men vänta nu... en motorsåg? Får man ha sånna i tunnelbanan? Neeej. Dessutom saknade denna motorsåg skydd för tänderna! Jag säger att det är nog bäst att ringa trafikledningen om motorsågen och min kollega ringer då till informatören på TLC.
Spx: "Hej, Abrahamsberg här. Det gick just in en man med en motorsåg, den saknade skydd och är ganska stor. Den borde nog inte få åka tunnelbana?"
Trafikinformatör: "Okej. Ska anropa"
Spx: "Gör en bedömning du. Tack.
Efter ca 15 minuter kommer en bilpatrull med fyra ordningsvakter.
Vakterna rusar in i biljetthallen och ser ganska uppjagade ut när de frågar "Var det du som ringde om en man som gick lös med en motorsåg?!!" och en annan vakt frågar "Hade han den bara igång?!"
Min kollega och jag ser frågande ut och svarar att mannen har nog åkt för länge sen. Han hade aldrig motorsågen igång, trafikinformatören informerades för att varna föraren.
En onödig utryckning med andra ord. Det är inte lätt när det är svårt...
Abrahamsberg
Detta hände min kollega för ett tag sedan. En vanlig eftermiddag i Abrahamsberg traskar en vanlig kille med en vanlig motorsåg in i biljetthallen. Men vänta nu... en motorsåg? Får man ha sånna i tunnelbanan? Neeej. Dessutom saknade denna motorsåg skydd för tänderna! Jag säger att det är nog bäst att ringa trafikledningen om motorsågen och min kollega ringer då till informatören på TLC.
Spx: "Hej, Abrahamsberg här. Det gick just in en man med en motorsåg, den saknade skydd och är ganska stor. Den borde nog inte få åka tunnelbana?"
Trafikinformatör: "Okej. Ska anropa"
Spx: "Gör en bedömning du. Tack.
Efter ca 15 minuter kommer en bilpatrull med fyra ordningsvakter.
Vakterna rusar in i biljetthallen och ser ganska uppjagade ut när de frågar "Var det du som ringde om en man som gick lös med en motorsåg?!!" och en annan vakt frågar "Hade han den bara igång?!"
Min kollega och jag ser frågande ut och svarar att mannen har nog åkt för länge sen. Han hade aldrig motorsågen igång, trafikinformatören informerades för att varna föraren.
En onödig utryckning med andra ord. Det är inte lätt när det är svårt...
torsdag, september 24, 2009
Veolia fanclub?
.
Veolia är ganska tragiska. Själva skulle de nog kalla sig missuppfattade eller helt enkelt förklara sitt beteende med en kulturkrock eller någon annan kliché.
Som så många andra här i världen vill Veolia också vara med i Facebook, synas och få uppmärksamhet. Ni ser ju själva hur populära de är...
3 fans, antingen är det ledningen eller några stackars nyanställda!
Veolia är ganska tragiska. Själva skulle de nog kalla sig missuppfattade eller helt enkelt förklara sitt beteende med en kulturkrock eller någon annan kliché.
Som så många andra här i världen vill Veolia också vara med i Facebook, synas och få uppmärksamhet. Ni ser ju själva hur populära de är...
3 fans, antingen är det ledningen eller några stackars nyanställda!
måndag, september 21, 2009
Stressbiljett
Det är rusning och tågen går varje minut i stort sett. Ändå stressas det.
Min kollega sitter i spärren när en kvinna i 50-årsåldern kommer rusandes in i biljetthallen med en remsa i högsta hugg.
Kvinnan halvskriker "Stämpla! Skynda! Snälla!"
Tåget söderut är på ingång uppe vid plattformen. Kvinnan trampar med fötterna medan min kollega försöker läsa av föregående stämpel. Mitt på linjen mellan ruta 1 och 2 är den stämplad och tiden är oläsbar. Min kollega hinner inte ens reagera och fråga, utan stämplar av bara farten och kvinnan rycker tillbaka remsan.
I spegeln ser jag hur kvinnan springer upp till plattformen för att hinna med tåget. Men förgäves.
Då vänder kvinnan och kommer tillbaka.
Kvinnan: "Du stämplade fel här!"
Spx: "Jaså? Men är inte den förra resan stämplad i ruta två?"
Kvinnan: "Nej nej!! Den är i ruta ett, jag förstår inte, hon stämplade så snett, hon skulle ändra..."
Spx: "Jaha okej..."
Min kollega stämplar tillbaka en kupong på baksidan enligt den rutin vi har.
Kvinnan: "Men vad gör du nu då?! Kan du inte bara stämpla i ruta tre där så det blir rätt?!"
Spx: " Men det är ju det jag har gjort, jag har stämplat tillbaka ruta fyra här. Jag kan inte rätta på framsidan!"
Kvinnan: "Jaha... är det så det är?"
Hon tittar skeptiskt på remsan och springer upp efter nästa södergående tåg som redan är på ingång.
Är man sådär stressad är det ju inte konstigt att det blir fel. Men varför inte införa ett stresstillägg? En extra ruta om det ska gå riktigt fort! Eller varför inte ge spärrisen lite dricks?
Min kollega sitter i spärren när en kvinna i 50-årsåldern kommer rusandes in i biljetthallen med en remsa i högsta hugg.
Kvinnan halvskriker "Stämpla! Skynda! Snälla!"
Tåget söderut är på ingång uppe vid plattformen. Kvinnan trampar med fötterna medan min kollega försöker läsa av föregående stämpel. Mitt på linjen mellan ruta 1 och 2 är den stämplad och tiden är oläsbar. Min kollega hinner inte ens reagera och fråga, utan stämplar av bara farten och kvinnan rycker tillbaka remsan.
I spegeln ser jag hur kvinnan springer upp till plattformen för att hinna med tåget. Men förgäves.
Då vänder kvinnan och kommer tillbaka.
Kvinnan: "Du stämplade fel här!"
Spx: "Jaså? Men är inte den förra resan stämplad i ruta två?"
Kvinnan: "Nej nej!! Den är i ruta ett, jag förstår inte, hon stämplade så snett, hon skulle ändra..."
Spx: "Jaha okej..."
Min kollega stämplar tillbaka en kupong på baksidan enligt den rutin vi har.
Kvinnan: "Men vad gör du nu då?! Kan du inte bara stämpla i ruta tre där så det blir rätt?!"
Spx: " Men det är ju det jag har gjort, jag har stämplat tillbaka ruta fyra här. Jag kan inte rätta på framsidan!"
Kvinnan: "Jaha... är det så det är?"
Hon tittar skeptiskt på remsan och springer upp efter nästa södergående tåg som redan är på ingång.
Är man sådär stressad är det ju inte konstigt att det blir fel. Men varför inte införa ett stresstillägg? En extra ruta om det ska gå riktigt fort! Eller varför inte ge spärrisen lite dricks?
tisdag, september 15, 2009
Otacksam säkerhetsåtgärd
.
När blå linjen stängdes av mellan T-centralen och Kungsträdgården trodde inte SL att så många skulle välja att byta från blå till grön och tvärt om vid Fridhemsplan. De flesta valde att göra det istället för att ta ersättningsbussen som ändå inte kommer fram i stadens gitter av felparkerade bilar och annat som står i vägen inne i stan. Fridhemsplan blev nu extra belastat än vanligt, i vanliga fall är Fridhemsplan på tredje plats när det gäller antal på- och avstigningar per dag!
Denna extra belastning resulterade i förutom mer förvirring och "Suck, Gud vad jobbigt" också i flera olyckor, inte minst i rulltrappor och på rullbanden mellan blåa och gröna linjen. Med anledning av detta och att vi som informatörer fick bevittna ena olyckan efter den andra beslutades att vi fick tillstånd att stänga av rullbanden i rusningen eller vid hög belastning. Något som retade gallfeber på folk men som faktiskt resulterade i färre olyckor. Det senare var ju meningen, men folk vill hellre tro att det var till för att störa och förstöra som rullbanden stängdes av.
Egentligen finns det inte så mycket att klaga på angående det där. Är man frisk så klarar man gott och väl att gå ner eller upp för rullbandet eller gå i mittengången. Jag kan förstå de som är svagare men det är också för deras skull som de stängdes av då flera av olyckorna orsakade "dominoeffekter" och folk föll på varandra - de svaga råkade mest illa ut.
Det uppstod som vanligt både roliga, knäppa och dumma händelser kring avstängningen av rullbanden. Några "godbitar" kommer här...
En äldre kvinna med resväska står på rullbandet på väg uppåt och bakom henne kommer en yngre kille springandes. Han råkar knuffa till kvinnan som ramlar över sin resväska och hon närmar sig rullbandets slut och den farliga kammen där man kan åka in med både hår och händer om det vill sig illa. Jag hinner precis fram och nödstoppar bandet. Några längre ned på bandet uttrycker sitt missnöje med att bandet stannat genom att ropa något jag inte hörde. Ett par hjälpsamma resenärer hjälper kvinnan som klarat sig ganska bra förutom att hon är chockad. Kvinnan utbrister "De här rullbanden är ju livsfarliga! Varför stänger ni inte av de här?!". Jag beslutar då, trots att rusningen inte riktigt börjat ännu, att banden skall stängas av. Jag och två kollegor hjälps åt att stänga av banden. Banden måste vara tomma för att kunna startas eller stängas av. Bara ett par minuter efter att banden stängts av kommer en kvinna upp från blå linjen, med ilsken blick går hon fram till mig och min kollega och halvskriker "Varför är de här rullbanden avstängda?! De ska ju vara igång! Gör ert jobb och starta dem! Jag har hjärtfel och mitt hjärta går bara på 5% jag klarar inte av att gå upp för den där backen! DÅ DÖR JAG!" (Observera att hon faktiskt gått upp för hela backen för att klaga) Jag och min kollega svarar med det vi fått från SL, att pga säkerhetsskäl måste banden stängas av om vi anser att det är för mycket folk. Kvinnan muttrar och går därifrån.
En vanlig fråga var också när rullbanden skulle bli lagade. Trots att det inte satt någon felanmälningsdekal på rullbanden eller något annat som indikerade på att de var trasiga så återkom frågan: "När ska ni laga rullbanden?!"
En annan vanlig kommentar var också: "Kan ni inte göra ert jobb och starta rullbanden?!" Gissa om resenärerna då blev snopna när jag svarade med "Jag har gjort mitt jobb, jag har stängt av dem!".
Även senare på kvällen runt halv åtta kunde det komma stora folkmassor från gröna linjen och som skulle ner till blå. Blåa linjen går med 10-minuterstrafik vilket ger att det går ett tåg var femte minut ungefär. Gröna linjen går dock lite oftare och ungefär 3-4 tåg från stan hinner det gå på 2 blåa tåg om ni förstår vad jag menar. Det hann med andra ord samlas ganska mycket folk på plattformen innan Akalla-tåget skulle ankomma. Men mellan de gröna tågen var det tomt i gången och på rullbanden. Så det kunde vara i stort sett tomt på rullbandet i tre minuter innan det vart fullt av folk igen. Sådär höll det på. I rusningen kunde det vara konstant med folk!
Det bästa var nog ändå den "förstående" kvinnan som till skillnad från många andra resenärer ändå kom med ett förslag, dock inte så genomtänkt.
Klockan är runt sju och jag stod nere på blå plattform när kvinnan kommer fram till mig och frågar: "Varför är rullbanden avstängda nu?"
Jag: "Jo, vi har haft många olyckor nu eftersom det är mycket mer folk som åker här pga avstängningen. Så vi stänger av rullbanden när det är mycket folk."
Detta var tydligen inte vad kvinnan ville höra så hon utbrister:
"Men nu är det ju inget folk här!"
Jag: "Nej, inte just nu, men om två minuter anländer ett tåg på gröna linjen och då kommer det komma mycket folk!"
Då kläcker kvinnan ur sig sin fantastiska idé!
Kvinnan: "Men kan ni inte starta rullbanden mellan folkströmmarna då?!"
Som sagt måste rullbandet vara tomt för att man ska få starta eller stoppa det. I vanliga fall kan det ta upp till fem minuter att stoppa ett rullband och något kortare tid att starta det. Det är ungefär tre minuter mellan folkströmmarna och på de minuterna tycker kvinnan att jag ska starta rullbandet när det inte är någon där för att sedan stoppa det när det kommer folk! Genialiskt!
Jag: "Det är väldigt opraktiskt så det kan vi tyvärr inte göra. Men du kan ju framföra din idé till SL-kundtjänst."
Antingen tyckte kvinnan att det inte gick att resonera med mig eller så insåg hon kanske hur dumt det hon sagt lät. Jag hoppas på det sista för mänsklighetens skull!
De som ramlade på rullbanden vet jag blev ofta väldigt arga, förmodligen skämdes de också lite grann. Även om jag inte tycker att SL alltid tänker på resenärerna i första hand så tror jag ändå inte att de vill att deras resenärer skadar sig, men det handlar ju också om att SL inte vill behöva betala ut skadestånd till alla som fått ordentliga skador och/eller sönderslitna kläder. Därför var ju SL mån om att se till att minimera risken att ramla på rullbandet. Det är ju inte så himla svårt att räkna ut. Så ärligt talat, sluta gnäll, det finns mycket bättre saker att gnälla över!
När blå linjen stängdes av mellan T-centralen och Kungsträdgården trodde inte SL att så många skulle välja att byta från blå till grön och tvärt om vid Fridhemsplan. De flesta valde att göra det istället för att ta ersättningsbussen som ändå inte kommer fram i stadens gitter av felparkerade bilar och annat som står i vägen inne i stan. Fridhemsplan blev nu extra belastat än vanligt, i vanliga fall är Fridhemsplan på tredje plats när det gäller antal på- och avstigningar per dag!
Denna extra belastning resulterade i förutom mer förvirring och "Suck, Gud vad jobbigt" också i flera olyckor, inte minst i rulltrappor och på rullbanden mellan blåa och gröna linjen. Med anledning av detta och att vi som informatörer fick bevittna ena olyckan efter den andra beslutades att vi fick tillstånd att stänga av rullbanden i rusningen eller vid hög belastning. Något som retade gallfeber på folk men som faktiskt resulterade i färre olyckor. Det senare var ju meningen, men folk vill hellre tro att det var till för att störa och förstöra som rullbanden stängdes av.
Egentligen finns det inte så mycket att klaga på angående det där. Är man frisk så klarar man gott och väl att gå ner eller upp för rullbandet eller gå i mittengången. Jag kan förstå de som är svagare men det är också för deras skull som de stängdes av då flera av olyckorna orsakade "dominoeffekter" och folk föll på varandra - de svaga råkade mest illa ut.
Det uppstod som vanligt både roliga, knäppa och dumma händelser kring avstängningen av rullbanden. Några "godbitar" kommer här...
En äldre kvinna med resväska står på rullbandet på väg uppåt och bakom henne kommer en yngre kille springandes. Han råkar knuffa till kvinnan som ramlar över sin resväska och hon närmar sig rullbandets slut och den farliga kammen där man kan åka in med både hår och händer om det vill sig illa. Jag hinner precis fram och nödstoppar bandet. Några längre ned på bandet uttrycker sitt missnöje med att bandet stannat genom att ropa något jag inte hörde. Ett par hjälpsamma resenärer hjälper kvinnan som klarat sig ganska bra förutom att hon är chockad. Kvinnan utbrister "De här rullbanden är ju livsfarliga! Varför stänger ni inte av de här?!". Jag beslutar då, trots att rusningen inte riktigt börjat ännu, att banden skall stängas av. Jag och två kollegor hjälps åt att stänga av banden. Banden måste vara tomma för att kunna startas eller stängas av. Bara ett par minuter efter att banden stängts av kommer en kvinna upp från blå linjen, med ilsken blick går hon fram till mig och min kollega och halvskriker "Varför är de här rullbanden avstängda?! De ska ju vara igång! Gör ert jobb och starta dem! Jag har hjärtfel och mitt hjärta går bara på 5% jag klarar inte av att gå upp för den där backen! DÅ DÖR JAG!" (Observera att hon faktiskt gått upp för hela backen för att klaga) Jag och min kollega svarar med det vi fått från SL, att pga säkerhetsskäl måste banden stängas av om vi anser att det är för mycket folk. Kvinnan muttrar och går därifrån.
En vanlig fråga var också när rullbanden skulle bli lagade. Trots att det inte satt någon felanmälningsdekal på rullbanden eller något annat som indikerade på att de var trasiga så återkom frågan: "När ska ni laga rullbanden?!"
En annan vanlig kommentar var också: "Kan ni inte göra ert jobb och starta rullbanden?!" Gissa om resenärerna då blev snopna när jag svarade med "Jag har gjort mitt jobb, jag har stängt av dem!".
Även senare på kvällen runt halv åtta kunde det komma stora folkmassor från gröna linjen och som skulle ner till blå. Blåa linjen går med 10-minuterstrafik vilket ger att det går ett tåg var femte minut ungefär. Gröna linjen går dock lite oftare och ungefär 3-4 tåg från stan hinner det gå på 2 blåa tåg om ni förstår vad jag menar. Det hann med andra ord samlas ganska mycket folk på plattformen innan Akalla-tåget skulle ankomma. Men mellan de gröna tågen var det tomt i gången och på rullbanden. Så det kunde vara i stort sett tomt på rullbandet i tre minuter innan det vart fullt av folk igen. Sådär höll det på. I rusningen kunde det vara konstant med folk!
Det bästa var nog ändå den "förstående" kvinnan som till skillnad från många andra resenärer ändå kom med ett förslag, dock inte så genomtänkt.
Klockan är runt sju och jag stod nere på blå plattform när kvinnan kommer fram till mig och frågar: "Varför är rullbanden avstängda nu?"
Jag: "Jo, vi har haft många olyckor nu eftersom det är mycket mer folk som åker här pga avstängningen. Så vi stänger av rullbanden när det är mycket folk."
Detta var tydligen inte vad kvinnan ville höra så hon utbrister:
"Men nu är det ju inget folk här!"
Jag: "Nej, inte just nu, men om två minuter anländer ett tåg på gröna linjen och då kommer det komma mycket folk!"
Då kläcker kvinnan ur sig sin fantastiska idé!
Kvinnan: "Men kan ni inte starta rullbanden mellan folkströmmarna då?!"
Som sagt måste rullbandet vara tomt för att man ska få starta eller stoppa det. I vanliga fall kan det ta upp till fem minuter att stoppa ett rullband och något kortare tid att starta det. Det är ungefär tre minuter mellan folkströmmarna och på de minuterna tycker kvinnan att jag ska starta rullbandet när det inte är någon där för att sedan stoppa det när det kommer folk! Genialiskt!
Jag: "Det är väldigt opraktiskt så det kan vi tyvärr inte göra. Men du kan ju framföra din idé till SL-kundtjänst."
Antingen tyckte kvinnan att det inte gick att resonera med mig eller så insåg hon kanske hur dumt det hon sagt lät. Jag hoppas på det sista för mänsklighetens skull!
De som ramlade på rullbanden vet jag blev ofta väldigt arga, förmodligen skämdes de också lite grann. Även om jag inte tycker att SL alltid tänker på resenärerna i första hand så tror jag ändå inte att de vill att deras resenärer skadar sig, men det handlar ju också om att SL inte vill behöva betala ut skadestånd till alla som fått ordentliga skador och/eller sönderslitna kläder. Därför var ju SL mån om att se till att minimera risken att ramla på rullbandet. Det är ju inte så himla svårt att räkna ut. Så ärligt talat, sluta gnäll, det finns mycket bättre saker att gnälla över!
torsdag, september 03, 2009
Om jag gör mitt så gör du ditt
.
Den nya barnvagnsgrinden på Fridhemsplan södra har helt flippat ur. Ena glasgrinden öppnas och stängs oavbrutet medan den andra envist sitter fast i stängt läge. Man skulle kunna tro att det är en slags modern giljotin. Folk ska dumt nog också försöka passera igenom den, trots att det inte går. Så jag felanmäler den. Jag tar två felanmälningsdekaler och skriver datum på dem, går sedan ut för att sätta lapparna på grinden.
Då kommer en man som ser riktigt grinig ut och säger: "Gör ditt jobb och laga den där Nu!"
Jag säger (tyst för mig själv): "Gör Ditt jobb - försvinn härifrån."
Den nya barnvagnsgrinden på Fridhemsplan södra har helt flippat ur. Ena glasgrinden öppnas och stängs oavbrutet medan den andra envist sitter fast i stängt läge. Man skulle kunna tro att det är en slags modern giljotin. Folk ska dumt nog också försöka passera igenom den, trots att det inte går. Så jag felanmäler den. Jag tar två felanmälningsdekaler och skriver datum på dem, går sedan ut för att sätta lapparna på grinden.
Då kommer en man som ser riktigt grinig ut och säger: "Gör ditt jobb och laga den där Nu!"
Jag säger (tyst för mig själv): "Gör Ditt jobb - försvinn härifrån."
måndag, augusti 31, 2009
Dagens konstaterande
Fridhemsplan 21:40
Det sa dunk och duns när kvinnan rusade in i grinden. Hon tittade förvånat på den när den lugnt öppnades som om inget hade hänt.
Jag konstaterar:
Nej, glasgrinden öppnar sig inte snabbare bara för att man drar kortet i ljusets hastighet.
Det sa dunk och duns när kvinnan rusade in i grinden. Hon tittade förvånat på den när den lugnt öppnades som om inget hade hänt.
Jag konstaterar:
Nej, glasgrinden öppnar sig inte snabbare bara för att man drar kortet i ljusets hastighet.
torsdag, augusti 20, 2009
Den kära sms-biljetten
När SL införde sms-biljetten tyckte man att man gjort ett smidigt drag. Vad är det som ingen människa går hemifrån utan? -Mobilen!
Men min fundering är, varför kan man komma ihåg mobilen men inte det där SL-kortet som var och varannan dag antingen är hemma eller på kontoret och aldrig där det ska vara? Men det är tydligen mycket svårare att komma ihåg och kanske framför allt mindre viktigt att ta med det, om man jämför med mobilen. Men nu kan man inte komma undan längre, ty SL har ju skaffat en sms-tjänst, tji så tjeckt! Och modernt. (Spärren tar inte ens kontokort...)
Så har vi organisationer som orkar, detta är ganska imponerande men inget jag uppmuntrar till, sitta och räkna ut hur koderna på sms-biljetterna skrivs ut. Första varianten var ganska lätt, sen kom det optiska koder som ställde till det. Jag har ganska roligt åt att man försökte knäcka de optiska koderna, då det inte fanns något logiskt bakom dem. Det är dock synd att man inte fortsatte med optisk avläsning på de här hemska biljetterna.
Jag lärde mig hur man läste av om biljetten var falsk eller inte. Men sen man ändrade system igen har jag inte ens orkat bry mig om att kolla upp. Jag kontrollerar bara det jag måste. Ändå förekommer det biljetter som ser ut som den gamla typen och de är ju lätta att känna igen. Då kan ett senario se ut ungefär såhär:
En resenär visar upp sin sms-biljett med ett gammalt utseende.
Jag: "Den där biljetten är inte giltig längre"
Resenär: "Men jag skickade den nyss! Vad är det här?!"
Jag: "Jag ser att den där biljetten är gammal."
Resenär: "Men hur skaffar man en sms-biljett då?!"
Resenären ger då upp och skyller istället på att denne inte vet hur man egentligen skaffar en sms-biljett. Att detta händer i 9 fall av 10 då någon visar upp en manipulerad sms-biljett är väldigt märkligt tycker jag. Först hävda att du nyss skickat biljetten och sen hävda att du inte har den ringaste aningen om hur man gör för att skaffa en biljett.
Om SL bara visste vad vi hatar denna biljett. Att visera den med de få medel vi har är bara larvigt. Vi har bara våra ögon och mobilerna ser olika ut, en del har skitsmå mobiler, andra har konstiga typsnitt, färger och så vidare. Dessutom ska det gå snabbt. Många liksom drar mobilen förbi spärren samtidigt som de går, det är omöjligt att läsa vad det står.
Det värsta är när folk är fulla och ska skicka smsbiljetter. Det tar en evighet och när dom ska visa upp biljetten flaxar de med handen så man blir yr själv.
Min idé är att bygga in accesskortet i mobilen. För om du aldrig glömmer mobilen, och kortet är i mobilen, så kan du inte glömma kortet!
Men min fundering är, varför kan man komma ihåg mobilen men inte det där SL-kortet som var och varannan dag antingen är hemma eller på kontoret och aldrig där det ska vara? Men det är tydligen mycket svårare att komma ihåg och kanske framför allt mindre viktigt att ta med det, om man jämför med mobilen. Men nu kan man inte komma undan längre, ty SL har ju skaffat en sms-tjänst, tji så tjeckt! Och modernt. (Spärren tar inte ens kontokort...)
Så har vi organisationer som orkar, detta är ganska imponerande men inget jag uppmuntrar till, sitta och räkna ut hur koderna på sms-biljetterna skrivs ut. Första varianten var ganska lätt, sen kom det optiska koder som ställde till det. Jag har ganska roligt åt att man försökte knäcka de optiska koderna, då det inte fanns något logiskt bakom dem. Det är dock synd att man inte fortsatte med optisk avläsning på de här hemska biljetterna.
Jag lärde mig hur man läste av om biljetten var falsk eller inte. Men sen man ändrade system igen har jag inte ens orkat bry mig om att kolla upp. Jag kontrollerar bara det jag måste. Ändå förekommer det biljetter som ser ut som den gamla typen och de är ju lätta att känna igen. Då kan ett senario se ut ungefär såhär:
En resenär visar upp sin sms-biljett med ett gammalt utseende.
Jag: "Den där biljetten är inte giltig längre"
Resenär: "Men jag skickade den nyss! Vad är det här?!"
Jag: "Jag ser att den där biljetten är gammal."
Resenär: "Men hur skaffar man en sms-biljett då?!"
Resenären ger då upp och skyller istället på att denne inte vet hur man egentligen skaffar en sms-biljett. Att detta händer i 9 fall av 10 då någon visar upp en manipulerad sms-biljett är väldigt märkligt tycker jag. Först hävda att du nyss skickat biljetten och sen hävda att du inte har den ringaste aningen om hur man gör för att skaffa en biljett.
Om SL bara visste vad vi hatar denna biljett. Att visera den med de få medel vi har är bara larvigt. Vi har bara våra ögon och mobilerna ser olika ut, en del har skitsmå mobiler, andra har konstiga typsnitt, färger och så vidare. Dessutom ska det gå snabbt. Många liksom drar mobilen förbi spärren samtidigt som de går, det är omöjligt att läsa vad det står.
Det värsta är när folk är fulla och ska skicka smsbiljetter. Det tar en evighet och när dom ska visa upp biljetten flaxar de med handen så man blir yr själv.
Min idé är att bygga in accesskortet i mobilen. För om du aldrig glömmer mobilen, och kortet är i mobilen, så kan du inte glömma kortet!
måndag, juli 27, 2009
Ut ur spärrkiosken
Jobbet har blivit lite annorlunda nu, då jag tillfälligt jobbar heltid som informatör nu när Citybanan börjar byggas. Istället för att sitta i spärren bakom glas står jag nu på plattformen eller i biljetthallen. Det var till en början väldigt annorlunda men nu känns det inte så speciellt längre.
Däremot har jag märkt att det händer mycket mer, att folk beter sig som riktiga svin ibland och är enormt egoistiska.
Det är sällan någon kommer och berömmer en, kommer någon fram och betyder det att han antingen är förbannad eller så är han bara konstig. Dessutom har jag märkt att folk frågar bara för frågandets skull, antingen finns det 10 skyltar som visar vart man ska gå, eller så vet man redan det man frågar om. Varför ställer man bara uppenbara frågor?! Är folk lata eller är det någon slags mental osäkerhet som råder bland svenskar? Däremot gör man ju annars allt för att inte lyda någon "SL-anställd" om det gäller frågor om säkerhet. Man ska hävda att man får ta med cykeln i tunnelbanan, man ska bara åka skateboard trots att man inte får, man ska röka på plattformen, man ska bara göra tvärt om av någon jädra konstig anledning. Men det går alldeles utmärkt att fråga om man inte hittar sen...
Första dagen som jag stod på grön plattform kom en man fram till mig och utbrast,
-"Vet du vad ett pallindrom är för något?!"
-"Ja, det är ett ord som blir likadant om man läser det baklänges"
-"Eh...ja..."
Sedan gick han.
Samma dag kom en annan man, kanske i 70-årsåldern fram.
-"Vet du vad det bästa med SL är?!"
Jag förväntar mig något spydigt så jag stänger redan nu av öronen.
-"Nej, vad då?"
-"Det är SL-kortet!! Jag åker varje dag från Södertjälje till Norrtälje! Det är verkligen jättebra, då har jag något att göra om dagarna!"
-"Jaså, säger du det. Så bra att du är nöjd då..."
Mannen ler och går därifrån.
Gröna linjen är jobbig att stå på, det låter så mycket om tågen. Den mest vanliga frågan på gröna är, trots att det står på skyltarna, "går den här mot T-centralen?!". Helt otroligt att folk inte har mer koll, när det finns så mycket skyltar att du inte KAN missa det! Så sen har jag mest stått nere på blå linje. Där är det väl samma typ av frågor men lite mer kvalificerade än de på gröna kanske...
Jag och en kollega står på plattformen. Tågen går som vanligt med 10-minuterstrafik. Ändå kommer en kvinna fram och frågar oss.
-"När kommer Hjulsta?!"
-"Ja, den kommer efter Akalla!"
-"Jamen det vet jag väl!"
-"Men vad frågar du för då?!"
Hon suckar och går därifrån. Visst ska vi ge service, men vi svarade ju på hennes fråga!
Ett Hjulstatåg står inne på plattformen och ska strax till att avgå, om föraren bara får stänga dörrarna någon gång eftersom folk håller upp dom hela tiden!
En kvinna står mellan dörr och plattform, föraren ropar "Tåg mot Hjulsta, se upp för dörrarna..." och kvinnan frågar...
-"Är det här Akalla?!"
-"Nej det är Hjulsta..."
och kvinnan hoppar på tåget. Inte mitt problem...
En annan gång kom en man fram med en relevant fråga, men han ställde frågan på ett märkligt sätt...
-"Hur kommer jag på ett Hjulstatåg?!"
Som om tågen gick ovanpå varandra eller att man måste göra en speciell ritual för att få Hjulstatåget att stanna vid stationen.
-"Ja, du står här och väntar tills Akalla har passerat, sedan kommer Hjulsta efter ca 5 minuter och då går du på det tåget!"
-"Jaha, på så sätt."
Ibland står jag vid en infodisk och svarar på alla möjliga frågor, men min huvudsakliga uppgift är ju att svara på frågor om Citybanan. Det hände att en kille kom framrusande och desperat frågade "Vad är Citybanan får något?!". Till att en tjej suckande säger "Fan vad jobbigt att de bygger om, den där citybanan behövs ju inte ens!" Min kollega tar till och säger att Citybanan visst behövs, att det kommer förbättra inte bara pendeltågstrafiken, utan även all tågtrafik i hela Sverige! Tjejen bara rycker på axlarna och svarar med att hon åker bara blå linje, så henne drabbar det ju inte. Bara att beklaga att det finns så egoistiska människor som dessutom inte tar reda på fakta.
Faktum är att jag har hört mer negativt om Citybanan än positivt, dels beror det väl på att folk inte vet vad det handlar om, men också för att det är någon slags norm att man ska "Hata SL". Citybanan är en tunnel som pendeltågen kommer att åka igenom istället för de två tågspår som går över bron mitt i stan, den så kallade getingmidjan. Där går även i stort sett all tågtrafik i hela Sverige igenom och på grund av den höga belastningen blir tåg ofta försenade. Tar man bort pendeltågen kommer belastningen att minska något. Istället byggs en tunnel under jord på 6 km och en ny pendeltågsstation ska byggas under centralen och ytterligare en ny vid tunnelbanestationen Odenplan. Detta beräknas vara klart 2017. Det är ett stort bygge, men en kille hade en annan åsikt då han utbrast "Ska det verkligen ta 8 år att bygga 6 km tunnel?!" och skakade på huvudet... eftersom han gick därifrån innan jag hann svara så sa jag tyst för mig själv... "Ja, du kan ju bygga den själv då om du tror att det går snabbare..."
Den här normen att hata SL är lustig. Man tror att tunnelbanan är någon slags taxiverksamhet, att om man håller upp dörrarna så väntar tåget snällt in en, men man tänker inte på att de 1000 andra som sitter i tåget också får vänta på den här egoistiska personen som inte förstår att han måste vänta i 2 minuter på nästa tåg. Neeej, varför det, det här är ju en taxi! Yepp.
Som killen som gick förbi mig och sa halvhögt "Jag hatar SL" och jag svarade med "Men vad gör du här då?" Men han hade inget svar på det.
Eller mannen som sa "Här står du och gör ingenting och tjänar mer än en sjuksköterska!" och jag sa "Vet du vad jag gör?!" och han svarade "Eh, nä" - "Mm..just det."
Fler citat och knäppa händelser finns det! Men de får komma i ett senare inlägg.
Däremot har jag märkt att det händer mycket mer, att folk beter sig som riktiga svin ibland och är enormt egoistiska.
Det är sällan någon kommer och berömmer en, kommer någon fram och betyder det att han antingen är förbannad eller så är han bara konstig. Dessutom har jag märkt att folk frågar bara för frågandets skull, antingen finns det 10 skyltar som visar vart man ska gå, eller så vet man redan det man frågar om. Varför ställer man bara uppenbara frågor?! Är folk lata eller är det någon slags mental osäkerhet som råder bland svenskar? Däremot gör man ju annars allt för att inte lyda någon "SL-anställd" om det gäller frågor om säkerhet. Man ska hävda att man får ta med cykeln i tunnelbanan, man ska bara åka skateboard trots att man inte får, man ska röka på plattformen, man ska bara göra tvärt om av någon jädra konstig anledning. Men det går alldeles utmärkt att fråga om man inte hittar sen...
Första dagen som jag stod på grön plattform kom en man fram till mig och utbrast,
-"Vet du vad ett pallindrom är för något?!"
-"Ja, det är ett ord som blir likadant om man läser det baklänges"
-"Eh...ja..."
Sedan gick han.
Samma dag kom en annan man, kanske i 70-årsåldern fram.
-"Vet du vad det bästa med SL är?!"
Jag förväntar mig något spydigt så jag stänger redan nu av öronen.
-"Nej, vad då?"
-"Det är SL-kortet!! Jag åker varje dag från Södertjälje till Norrtälje! Det är verkligen jättebra, då har jag något att göra om dagarna!"
-"Jaså, säger du det. Så bra att du är nöjd då..."
Mannen ler och går därifrån.
Gröna linjen är jobbig att stå på, det låter så mycket om tågen. Den mest vanliga frågan på gröna är, trots att det står på skyltarna, "går den här mot T-centralen?!". Helt otroligt att folk inte har mer koll, när det finns så mycket skyltar att du inte KAN missa det! Så sen har jag mest stått nere på blå linje. Där är det väl samma typ av frågor men lite mer kvalificerade än de på gröna kanske...
Jag och en kollega står på plattformen. Tågen går som vanligt med 10-minuterstrafik. Ändå kommer en kvinna fram och frågar oss.
-"När kommer Hjulsta?!"
-"Ja, den kommer efter Akalla!"
-"Jamen det vet jag väl!"
-"Men vad frågar du för då?!"
Hon suckar och går därifrån. Visst ska vi ge service, men vi svarade ju på hennes fråga!
Ett Hjulstatåg står inne på plattformen och ska strax till att avgå, om föraren bara får stänga dörrarna någon gång eftersom folk håller upp dom hela tiden!
En kvinna står mellan dörr och plattform, föraren ropar "Tåg mot Hjulsta, se upp för dörrarna..." och kvinnan frågar...
-"Är det här Akalla?!"
-"Nej det är Hjulsta..."
och kvinnan hoppar på tåget. Inte mitt problem...
En annan gång kom en man fram med en relevant fråga, men han ställde frågan på ett märkligt sätt...
-"Hur kommer jag på ett Hjulstatåg?!"
Som om tågen gick ovanpå varandra eller att man måste göra en speciell ritual för att få Hjulstatåget att stanna vid stationen.
-"Ja, du står här och väntar tills Akalla har passerat, sedan kommer Hjulsta efter ca 5 minuter och då går du på det tåget!"
-"Jaha, på så sätt."
Ibland står jag vid en infodisk och svarar på alla möjliga frågor, men min huvudsakliga uppgift är ju att svara på frågor om Citybanan. Det hände att en kille kom framrusande och desperat frågade "Vad är Citybanan får något?!". Till att en tjej suckande säger "Fan vad jobbigt att de bygger om, den där citybanan behövs ju inte ens!" Min kollega tar till och säger att Citybanan visst behövs, att det kommer förbättra inte bara pendeltågstrafiken, utan även all tågtrafik i hela Sverige! Tjejen bara rycker på axlarna och svarar med att hon åker bara blå linje, så henne drabbar det ju inte. Bara att beklaga att det finns så egoistiska människor som dessutom inte tar reda på fakta.
Faktum är att jag har hört mer negativt om Citybanan än positivt, dels beror det väl på att folk inte vet vad det handlar om, men också för att det är någon slags norm att man ska "Hata SL". Citybanan är en tunnel som pendeltågen kommer att åka igenom istället för de två tågspår som går över bron mitt i stan, den så kallade getingmidjan. Där går även i stort sett all tågtrafik i hela Sverige igenom och på grund av den höga belastningen blir tåg ofta försenade. Tar man bort pendeltågen kommer belastningen att minska något. Istället byggs en tunnel under jord på 6 km och en ny pendeltågsstation ska byggas under centralen och ytterligare en ny vid tunnelbanestationen Odenplan. Detta beräknas vara klart 2017. Det är ett stort bygge, men en kille hade en annan åsikt då han utbrast "Ska det verkligen ta 8 år att bygga 6 km tunnel?!" och skakade på huvudet... eftersom han gick därifrån innan jag hann svara så sa jag tyst för mig själv... "Ja, du kan ju bygga den själv då om du tror att det går snabbare..."
Den här normen att hata SL är lustig. Man tror att tunnelbanan är någon slags taxiverksamhet, att om man håller upp dörrarna så väntar tåget snällt in en, men man tänker inte på att de 1000 andra som sitter i tåget också får vänta på den här egoistiska personen som inte förstår att han måste vänta i 2 minuter på nästa tåg. Neeej, varför det, det här är ju en taxi! Yepp.
Som killen som gick förbi mig och sa halvhögt "Jag hatar SL" och jag svarade med "Men vad gör du här då?" Men han hade inget svar på det.
Eller mannen som sa "Här står du och gör ingenting och tjänar mer än en sjuksköterska!" och jag sa "Vet du vad jag gör?!" och han svarade "Eh, nä" - "Mm..just det."
Fler citat och knäppa händelser finns det! Men de får komma i ett senare inlägg.
fredag, juni 05, 2009
En liten dos otur
Visst kan man ha lite otur ibland. Det som är mest irriterande är när det sker små saker efter varandra som om det satt en liten djävul och bara förstörde alla ens planer för dagen. Så att man ska behöva planera om och precis när man planerat om så händer ytterligare en sak som förstör ens plan och mål.
Idag var en sån irriterande dag.
Jag ska till jobbet på islandstorget. Där ska jag vara 16.25. Men först måste jag hem till Nockeby för att byta om till uniformen, utan den får jag inte jobba.
Jag är på Brommaplan runt 15 när jag inser att bussarna mot Ekerö är helt inställda pga Tappströmsbron som vägrar fälla ned sig. Bussarna kör inte ens till Drottningholm och därför inte heller till Nockeby. Folk stod tålmodigt och väntade vid de ordinarie busshållplatserna och buss 318 hade öppen buss så folk kunde gå in och värma sig lite. Kallt var det ju också.
Jag fick gå men det tar 20 minuter och dessutom måste jag gå till jobbet, islandstorget också. Närmast är väl Ängbyplan och sen tunnelbanan därifrån. Men även den promenaden tar 20 minuter. Jag bör hinna i tid till jobbet.
När jag väl kommer hem kliver jag in i hissen som vanligt. Den åker upp men när jag kommer till min våning öppnas inte dörrarna. Av alla gånger jag åker hiss, så måste jag fastna just nu! Jag trycker på knapparna, 2:an, och "dörr" men dörren öppnar sig inte. Istället börjar hissen att gunga. Jag ser en bild framför mig av en idiot som sågar av hisslinorna och samtidigt skrattar högt. Men jag slår bort den bilden fort eftersom det känns som ett tecken på panik. Så då blev jag tom, tittade på mobilen och jag hade en plupp så det gick att ringa. Men vart? Precis då gungade hissen till och landade, jag tryckte på "dörr" och dörren flög upp, men på fel våning.
Nu hade jag slösat ytterligare 10 minuter på dumheter!
Kastade på mig uniformen. Tog tag i datorn och sprang iväg igen. Gick från Nockeby till Södra ängby och bakom träden kunde jag höra det välkända suset av tunnelbanan. Åkte en station med tunnelbanan och sedan var jag på plats - i tid!
När jag skulle logga in det mobila bredbandet, så hade jag glömt bort koden. Men lite tur hade jag, för PUK-koden låg i plånboken!
Äntligen på jobbet. Med datorn. Än så länge har det inte hänt något annat konstigt eller roligt. Vi får väl se...
Idag var en sån irriterande dag.
Jag ska till jobbet på islandstorget. Där ska jag vara 16.25. Men först måste jag hem till Nockeby för att byta om till uniformen, utan den får jag inte jobba.
Jag är på Brommaplan runt 15 när jag inser att bussarna mot Ekerö är helt inställda pga Tappströmsbron som vägrar fälla ned sig. Bussarna kör inte ens till Drottningholm och därför inte heller till Nockeby. Folk stod tålmodigt och väntade vid de ordinarie busshållplatserna och buss 318 hade öppen buss så folk kunde gå in och värma sig lite. Kallt var det ju också.
Jag fick gå men det tar 20 minuter och dessutom måste jag gå till jobbet, islandstorget också. Närmast är väl Ängbyplan och sen tunnelbanan därifrån. Men även den promenaden tar 20 minuter. Jag bör hinna i tid till jobbet.
När jag väl kommer hem kliver jag in i hissen som vanligt. Den åker upp men när jag kommer till min våning öppnas inte dörrarna. Av alla gånger jag åker hiss, så måste jag fastna just nu! Jag trycker på knapparna, 2:an, och "dörr" men dörren öppnar sig inte. Istället börjar hissen att gunga. Jag ser en bild framför mig av en idiot som sågar av hisslinorna och samtidigt skrattar högt. Men jag slår bort den bilden fort eftersom det känns som ett tecken på panik. Så då blev jag tom, tittade på mobilen och jag hade en plupp så det gick att ringa. Men vart? Precis då gungade hissen till och landade, jag tryckte på "dörr" och dörren flög upp, men på fel våning.
Nu hade jag slösat ytterligare 10 minuter på dumheter!
Kastade på mig uniformen. Tog tag i datorn och sprang iväg igen. Gick från Nockeby till Södra ängby och bakom träden kunde jag höra det välkända suset av tunnelbanan. Åkte en station med tunnelbanan och sedan var jag på plats - i tid!
När jag skulle logga in det mobila bredbandet, så hade jag glömt bort koden. Men lite tur hade jag, för PUK-koden låg i plånboken!
Äntligen på jobbet. Med datorn. Än så länge har det inte hänt något annat konstigt eller roligt. Vi får väl se...
söndag, maj 24, 2009
lördag, maj 16, 2009
Inget ljushuvud precis
Sitter på Islandstorget i solen och smäller nästan av på grund av att solen lyser rakt in i spärren.
Då kommer två killar, runt 25-30 år fram till spärren och vill åka tunnelbana.
Ena killen utbrister helt häpet -"Men det här är ju skitbra! Du får värsta solbrännan när du sitter på jobbet!"
Jag stämplar och säger kort "ehh, nä."
Det är ju två glasrutor mellan mig och solen!
De passerar och ena killen säger till den andra "Jag solar alltid när jag kör eller åker bil, två flugor i en smäll liksom"
Japp! Dags att testa i tunnelbanan då...
Då kommer två killar, runt 25-30 år fram till spärren och vill åka tunnelbana.
Ena killen utbrister helt häpet -"Men det här är ju skitbra! Du får värsta solbrännan när du sitter på jobbet!"
Jag stämplar och säger kort "ehh, nä."
Det är ju två glasrutor mellan mig och solen!
De passerar och ena killen säger till den andra "Jag solar alltid när jag kör eller åker bil, två flugor i en smäll liksom"
Japp! Dags att testa i tunnelbanan då...
fredag, april 17, 2009
Bikt i rusningstid
- "Precis vid bron mellan Skanstull och Gullmarsplan, där till höger strax bakom transformatorstationen där är det klotter..."
- "Mellan Sandsborg och Tallkrogen är det jättemycket klotter på spårområdet, särskilt till vänster och på strömskenan..." Hm... ?!!
Det är ju inga biktluckor här i tunnelbanan direkt. Så hade hon dåligt samvete var jag nog inte rätt person att tala med...
- "Mellan Sandsborg och Tallkrogen är det jättemycket klotter på spårområdet, särskilt till vänster och på strömskenan..." Hm... ?!!
Det är ju inga biktluckor här i tunnelbanan direkt. Så hade hon dåligt samvete var jag nog inte rätt person att tala med...
torsdag, april 16, 2009
0 är försumbart, men inte med 70 framför!
I tisdags skrevs det i metro om olyckor i SL-trafiken. Intressant. Det handlade om allt från folk som blivit slagna med en stämpel till folk som ramlat i bussar. Totalt handlade det om nästan 700 olycksfall i SL-trafiken under ett år. Det är ju hemskt. Men det som är mer hemskt är att SL uttrycker det hela med ro och anser att 700 personer är försumbart - i jämförelse med hur många som åker i SL-trafiken varje dag! Visst är det bra att det inte är fler än 700 personer, men det lidande som de fått stå ut med blir inte bättre för att SL försummar dem! Om det inte är så att SL kör med en 700vision... ?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
